De är väl mest folk med cockney accenten som pratar så skulle jag tro, plus överallt i England förutom i det lite finare delarna möjligtvis.

Just "alright mate" är intressant för det varierar kraftigt vad folk svarar! Jag gör det på ren automatik om man ska åka buss eller köpa något i affärer eller vad som helst, man slänger lite lagom nonchalant ur sig ett "y'alrite mate" och betalar, säger cheers och glider iväg. Men svaret varierar, alltifrån att man får ett "alrite" tillbaka till ett "yeh im fine mate you" och då känns det mer personligt helt plötsligt. Detta alltså från samma typ av människor, eller, jag har samma relation till dem (ingen alls förutom rent servicemässigt). Ibland får man ingenting eller ett grymtande. Jag säger det ändå.

Det är inte white trash eller reserverat northerners! Det sägs mycket överallt, från Gloucester till London till Hull och Newcastle... funkar längs sydkusten också. Jag upplever att engelsmän ofta är mer avslappnade, här i Sverige är vi så jävla rädda för att uppfattas som WT eller "fel" klass, man ska hela tiden visa upp att man minsann är det här eller det här... i England känns det mer chill, på puben är vi alla lika typ, och alla tar det hela med lite mer humor och lugn. Om "alright mate" är WT så skiter folk helt i det, det låter ju trevligt och avslappnat! A pint of bitter, please...

Har också märkt att det finns en fascination för kopparbergscider! Även Bulmers är i samma stil. Fjollerier enligt mig, den traditionella bittern är jättegod, men det är ju kul med svenska avtryck där borta.

Överanvändandet av love/darling uppfattar jag ofta som lite patronising, eventuellt sexistiskt. Inte alltid, men ibland. Man vill gärna markera mot yngre tjejer att man inte ser dem som likvärdiga utan som något ömtåligt och underlägset. Jag kan ha fel. Däremot är det enligt mig tydligt att Sverige är betydligt mer jämställt än England än så länge, både mellan könen men också klyftor i samhället.

...jag far erkanna att jag anvander hun, hunny, sweetie, darling, love, lovely etc hela tiden. Jag ar sa fortjust i dessa uttryck att jag borjat anvanda dom pa svenska ocksa, ingen kallar folk raring och alskling sa mkt som jag gor!

Tror ocksa det ar helt uppat vaggarna att ett "All right" skulle uppfattas som WT... Snarare sa verkar det vara sa att svenskar just nu tycker att ALLT ar WT, man kan snart inte ga ut och hamta sitt giro i pyjamasbyxor langre utan att vara WT

Ovanstående är vad jag menar! Vi svenskar verkar ha underkastat oss en trend i att (på felaktiga grunder) klassificera allt i diverse klasser och kategorier. Om det inte är WT så är det överklass och är det inte det så är det "tacky medelklass", se Subkulturer och socioekonomiska livsstilar så märker ni vad jag menar. Detta känns som en modern variant av jantelagen - "du ska inte tro att något du gör tillhör en godkänd samhällsklass".

Det finns inte i England på det sättet. Det är mer avslappnat upplever jag. Nackdelen är väl att levnadsstandarden för den genomsnittlige britten verkar sjunka för varje dag och skolungdomen verkar ha mindre framgångar än man skulle vänta sig. Detta är bara min känsla och inget jag har belägg för.

Visst ar det sa, kolla pa den har innan den forsvinner fran Iplayer, mkt intressant tyckte jag http://www.bbc.co.uk/iplayer/episode/b01kvdh7/Panorama_Britain_on_the_Br...

Världen går in i tuffa tider, det är uppenbart... Storbritannien verkar väldigt hårt drabbat för att vara ett icke-euroland i den ordnade delen av Europa.

Två heta trender hos englands-svenskarna just nu är:
1. Bli anklagad för våldtäkt. http://www.expressen.se/nyheter/percy-barnevik-gripen-misstankt-for-sexbrott/
2. Knarka som det inte finns någon morgondag med sin döda fru i sängen bredvid.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15107728.ab

Sverige levererar!

Kudos - allt for att tvatta bort tont, som pratar som en mupp-stampeln!

Hehe, att prata som en mupp är ju en till grej man kan tänka på som svensk i UK (eller annat engelsktalande land). Vi svenskar tror att vi är grymma på engelska (och vi är ofta bra på engelska), men det är inte så många som är riktigt bra. De flesta pratar ganska flytande och har ett skapligt uttal, men man ska inte göra misstaget att tro att man pratar perfekt och få hybris över det i första taget (jag har sett massor av exempel). Då ser man ut som en idiot. Man lär sig hänga med mer och mer och brytningen blir mindre och mindre, till sist kan man få kvitton av andra när de börjar försöka gissa vart i UK man kommer från eller att de rakt ut säger "du pratar fantastiskt bra engelska" men fram till dess är det bäst att inse sin begränsning...

Kan vittna om detta som "stolt sydafrikan"

Folk brukar tro att jag ar fran Irland om dom gissar, det ar jag ganska nojd med - fast ganska vanligt att vi som bott har lange far en lite irlandsk twang over vart uttal, jag har hort andra 10ar+are som later lika.

Jag sjalv har en nastan overmansklig formaga att hora om ngn ar fran Sverige (det racker med ngt ord), aven om dom ar bra pa att dolja det

Jag blev stoppad av ett par nere i tunnelbanan vid Westminister i vintras som måste ha varit svenskar. De var i 25-års åldern, dels talade de med dialekt och dels var killen klädd i kamelrock i sann Gordon Gecko-stil och tjejen i Monclerjacka och Vuittonväska trots att det var lördag. Bara urbana svenskar som klär sig så en helgdag i London känns det som. Fast jag pallade inte att fråga dem så de fick riktningen till Notting Hill utpekad på engelska istället.