Så fort man kommer bort från storstäderna, Lima och Cusco som de flesta turisterna rör sig kring så är det en sån otrolig misär. Åkte från Cusco till Puno vilket var en resa på 7 timmar. Vi hann köra igenom en hel del mindre städer där samtliga bestod utav 90% kåkstäder med halvfärdiga hus byggt på plåt och liknande material. Asfalterade vägar är inte att prata om för den delen heller. Själva Puno som är en stad med 170 tusen invånare hade lervägar, det verkligen ösregnade de 2 dagar vi var där och det var ett riktigt helvete att gå och ta sig till ställen på dem vägarna.

Egentligen har jag en hel del smått bisarra historier som uppstod på denna resan. Men det allra värsta var när jag och min kusin som var mitt ressällskap hade vandrat lite offtrail runt 22 på kvällen, vi hade ett litet hum om vart vi var och visste vilken riktning vi skulle gå mot så vi vandrade där i mörkret rätt bekymmerslöst. Det är rätt svårt att urskilja vad som är en slum/områden med extra hög kriminalitet när hela städer är som en soptipp. Iallafall, så avbryts vårt småprat plötsligt av att vi hör en jävla skottsalva tömmas några kvarter framför oss. Allt kändes fruktansvärt surrealistiskt och kroppen bara fryser när man kopplar vad som precis händer. Vi vände, sprang där vi kom ifrån och lyckligtvis vinka in en taxi.

I övrigt en riktigt otrevligt befolkning (i de mindre städerna som inte är beroende och vana vid turism) som inte gillar vita. Jag pratar spanska flytande och förstår vad de pratar om när de tror att ingen förstår. Indianfolket är extremt trevliga och inte på något sätt påfrestande. Tyvärr blir de diskriminerade och påhoppade av peruanerna som behandlar dem väldigt illa, bevittna det själv, flera gånger.