Afrika har mycket konkurrens också. Prismässigt och vad gäller turistanläggningar och upplevelser.
Sen är den allmänna bilden av afrika som vi får från svensk massmedia mycket dyster. Krig, svält, båld och hög kriminalitet, fattigdom och sjukdomar som grasserar vilt. Brist på sjukhus skolor och så vidare.
En svensson skänker pengar för fullt och har inte minsta lilla tanke att åka ner till detta helvete och turista.
Jag skulle peka den största huvudanledning: Konkurrensen.
Varför vill svenskarna åka till delar av Afrika när de lika gärna kan dra till... Thailand!
Det förlovade landet som stjäl en bit av svenskens hjärta vid ett besök.
Då kan vi fråga oss vad som skiljer Thailand och ett valfritt land i Afrika? Du har nafsat på frågan men inte knäckt nöten.
Sen tror jag många svenskar bara ser misär från Afrika och de gamla kolonisatörerna från olika delar av Europa har kanske bättre koll. (även om detta är en mindre faktor än konkurrensen från andra resemål).
Men visst finns det en poäng i att svenskar är rädda för möta rasism och brottslighet på resemål i Afrika och den är lite för stor men jag tycker inte TS har rätt som raderar den helt, för visst är delar av Afrika rejält kriminellt belastade.
Men visst, rädslan är större än den borde vara.
Sen, om resten av kustlinjen på minsta sätt påminner om hur den är vid Mombasa, Kenya och då Östafrika, så är nog det anledningen. För fyfan vad jobbigt det var att gå ut på stranden och känna som ett lockbete bara för man var vit med alla beachboys som skulle sälja allt från kokosnötter till kokain och safariresor. Aldrig varit med om så påstridiga människor.
Och gjorde man en deal med typ båttur eller någonting så höjde de priset när man kom i land av sjuka bluff-anledningar, fick argumentera ganska hårt för att det är vad i Sverige kallar för judiskt beteende och det gör att vi inte uppskattar deras land och kultur.
Att ingen vill bli kallad jude i affärer fungerar tack och lov runt hela planeten.
Sen var vi där bara delvis på semester och resten bodde jag hos familj i Nairobi, men vad som slog mig i Mombasa var hur dyrt det var med tex boende, bara rika feta tyskar och amerikaner och givetvis pröjsade judepriserna beachboysen höjt på stranden för båtturen tog 15 minuter längre eller chafförens pappas åsna har blivit sjuk.
Och jag drar inte bara semesterminnen nu utan tror att den sortens affärsmentalitet verkligen inte passar oss skandinavier så pass mycket att vi berättar om de när vi kommer hem och de skapar änu en anledning att välja något annat som tex.... Thailand?
Pruta med ett leende istället för de där bluffarna. Det finns en anledning att Nigeriabrev kommer just från Afrika.
Dessutom har Afrika världens fulaste brudar och det spelar in för många killar som åker. Där är de väl Gambia som lyckats med någon form av Pattaya för kvinnor då.
HIV-risken är största möjliga i Afrika.
Jobbig flygrutt. Bara från Mombasa tog min längsta resa någonsin och de ligger strax nedanför ekvatorn. (berodde iofs på lite andra faktorer som inte Afrika kan klandras för)
Dock ska de sägas att jag befunnit mig länge i en stadsdel där jag och mina resevänner va de enda vita. De va sällsynt där, så barnen sprang efter en på gatan för de såg en vit människa så man kände sig som en neger i Boden på 50-talet fast i en paralell värld.
Hatten av för trevlig befolkning! (sålänge de inte är beachboys)
Nu vill TS visserligen spela bort Kenya som ett resemål, men de är väl med största sannolikhet just till Kenya som flest svenskar åker när de väljer resemål i "Real Africa"?
Fast jag har ingen större insikt i det där.
Egentligen borde tråden vara inriktad på varför Afrika söder om Sahara misslyckats så kapitalt som de ändå har gjort, med de förutsättningarna som finns. Ganska likt nuvarande men ändå inte.
Jag skulle peka den största huvudanledning: Konkurrensen.
Varför vill svenskarna åka till delar av Afrika när de lika gärna kan dra till... Thailand!
Det förlovade landet som stjäl en bit av svenskens hjärta vid ett besök.
Då kan vi fråga oss vad som skiljer Thailand och ett valfritt land i Afrika? Du har nafsat på frågan men inte knäckt nöten.
Sen tror jag många svenskar bara ser misär från Afrika och de gamla kolonisatörerna från olika delar av Europa har kanske bättre koll. (även om detta är en mindre faktor än konkurrensen från andra resemål).
Men visst finns det en poäng i att svenskar är rädda för möta rasism och brottslighet på resemål i Afrika och den är lite för stor men jag tycker inte TS har rätt som raderar den helt, för visst är delar av Afrika rejält kriminellt belastade.
Men visst, rädslan är större än den borde vara.
Sen, om resten av kustlinjen på minsta sätt påminner om hur den är vid Mombasa, Kenya och då Östafrika, så är nog det anledningen. För fyfan vad jobbigt det var att gå ut på stranden och känna som ett lockbete bara för man var vit med alla beachboys som skulle sälja allt från kokosnötter till kokain och safariresor. Aldrig varit med om så påstridiga människor.
Och gjorde man en deal med typ båttur eller någonting så höjde de priset när man kom i land av sjuka bluff-anledningar, fick argumentera ganska hårt för att det är vad i Sverige kallar för judiskt beteende och det gör att vi inte uppskattar deras land och kultur.
Att ingen vill bli kallad jude i affärer fungerar tack och lov runt hela planeten.
Sen var vi där bara delvis på semester och resten bodde jag hos familj i Nairobi, men vad som slog mig i Mombasa var hur dyrt det var med tex boende, bara rika feta tyskar och amerikaner och givetvis pröjsade judepriserna beachboysen höjt på stranden för båtturen tog 15 minuter längre eller chafförens pappas åsna har blivit sjuk.
Och jag drar inte bara semesterminnen nu utan tror att den sortens affärsmentalitet verkligen inte passar oss skandinavier så pass mycket att vi berättar om de när vi kommer hem och de skapar änu en anledning att välja något annat som tex.... Thailand?
Pruta med ett leende istället för de där bluffarna. Det finns en anledning att Nigeriabrev kommer just från Afrika.
Dessutom har Afrika världens fulaste brudar och det spelar in för många killar som åker. Där är de väl Gambia som lyckats med någon form av Pattaya för kvinnor då.
HIV-risken är största möjliga i Afrika.
Jobbig flygrutt. Bara från Mombasa tog min längsta resa någonsin och de ligger strax nedanför ekvatorn. (berodde iofs på lite andra faktorer som inte Afrika kan klandras för)
Dock ska de sägas att jag befunnit mig länge i en stadsdel där jag och mina resevänner va de enda vita. De va sällsynt där, så barnen sprang efter en på gatan för de såg en vit människa så man kände sig som en neger i Boden på 50-talet fast i en paralell värld.
Hatten av för trevlig befolkning! (sålänge de inte är beachboys)
Nu vill TS visserligen spela bort Kenya som ett resemål, men de är väl med största sannolikhet just till Kenya som flest svenskar åker när de väljer resemål i "Real Africa"?
Fast jag har ingen större insikt i det där.
Egentligen borde tråden vara inriktad på varför Afrika söder om Sahara misslyckats så kapitalt som de ändå har gjort, med de förutsättningarna som finns. Ganska likt nuvarande men ändå inte.
[SPOILER]Shit va långt inlägg
[/SPOILER]
Det är sant att det finns en mördande konkurrens och då är det så klart lätt att välja det säkra före det osäkra som många tidigare har pekat på. Området har dock en stor fördel jämför med Thailand, det är inom samma tidszon som Sverige, och att slippa allt vad jetlag heter är väldigt skönt. Jag vet inte hur du flög till och från Kenya, men när jag flyger till Sydafrika brukar det ta omkring 14 timmar vilket inte är så farligt. Snarare väldigt bekvämt att sätta sig på planet på sen eftermiddag/kväll och vara framme på den kommande förmiddagen.
Sedan förstår jag inte varför du tror att det skulle vara samma handelskultur i Östafrika (vars handel dominerats av araber i mer än tusen år) och södra Afrika? Det blir som att dra Sverige och Moldavien över samma kam... Du prutar lika mycket i Sydafrika som i Sverige, dvs i princip aldrig. Försäljare som jagar dig på stränderna existerar inte heller (däremot är Östafrika ökänt för fenomenet).
Det är sant att det finns en mördande konkurrens och då är det så klart lätt att välja det säkra före det osäkra som många tidigare har pekat på. Området har dock en stor fördel jämför med Thailand, det är inom samma tidszon som Sverige, och att slippa allt vad jetlag heter är väldigt skönt. Jag vet inte hur du flög till och från Kenya, men när jag flyger till Sydafrika brukar det ta omkring 14 timmar vilket inte är så farligt. Snarare väldigt bekvämt att sätta sig på planet på sen eftermiddag/kväll och vara framme på den kommande förmiddagen.
Visst är det najs att slippa jet-lag och en fördel med hur Afrikas kontinent är placerad i förhållande med våran. Men sådana här långresor är oftast på över en vecka och då tror jag jet-lag väger in väldigt svagt i de resemål man väljer.
Ursprungligen postat av Spookasem
Sedan förstår jag inte varför du tror att det skulle vara samma handelskultur i Östafrika (vars handel dominerats av araber i mer än tusen år) och södra Afrika? Det blir som att dra Sverige och Moldavien över samma kam... Du prutar lika mycket i Sydafrika som i Sverige, dvs i princip aldrig. Försäljare som jagar dig på stränderna existerar inte heller (däremot är Östafrika ökänt för fenomenet).
Vaddå jag tycker jag var övertydlig med var någonstans i Afrika jag beskrev upplevelsen av beachboys? Skrev ord som "Mombasa", "Kenya", "Östafrika" flera gånger? Och utan att ha något att gå på mer än att Kenya finns i typ Fritidsresor-kataloger (och liknande) så tror jag Kenya är ett av, och möjligen kanske även de mest besökta landet i Afrika söder om Sahara för svenskar.
Sen har jag hört att det är jobbiga beachboysförsäljare även från folk som besökt Västafrika. Det vet jag ingenting om, men när man hört det så fastnar sånt där för de är någonting svenskar tycker är jobbigt så är de påstridiga, efterhängsna försäljare.
Sen talar jag inte om handelskulturen i stort utan just hur de såg på stränderna, där en av Kenyas tribes livnärde sig på detta påträngande sätt.
Den gemensamma faktorn att människor blir så påstridiga är väl i grunden fattigdom och det finns ju i Sydafrika också, men det finns alltså inga påstridiga beachboysförsäljare på stranden där?
Har de bevakade stränder eller nått?
Det finns nog flera anledningar. Det är dyrt och tar lång tid att komma dit. Det är långt till Thailand också men bra mycket billigare. Sedan vete tusan om Sydafrika är ett bra solresemål. Det lockar nog mer upplevelseturister som vill se sig omkring. Och det kostar flis.
Visst är det najs att slippa jet-lag och en fördel med hur Afrikas kontinent är placerad i förhållande med våran. Men sådana här långresor är oftast på över en vecka och då tror jag jet-lag väger in väldigt svagt i de resemål man väljer.
Vaddå jag tycker jag var övertydlig med var någonstans i Afrika jag beskrev upplevelsen av beachboys? Skrev ord som "Mombasa", "Kenya", "Östafrika" flera gånger? Och utan att ha något att gå på mer än att Kenya finns i typ Fritidsresor-kataloger (och liknande) så tror jag Kenya är ett av, och möjligen kanske även de mest besökta landet i Afrika söder om Sahara för svenskar.
Precis, jag förstår inte hur du kunnat missförstå mig, även jag skrev ju "Kenya"... Frågan är varför du tar upp Östafrika i en tråd som handlar om södra Afrika? Du gör ett antagande om södra Afrika utifrån dina upplevelser av Östafrika, och skriver sedan ett långt inlägg utifrån premissen att ditt antagande stämmer, vilket jag helt enkelt påpekar att det inte gör. Det är som att göra ett antagande om Serbien som resmål baserat på upplevelser från en resa till Estland.
Ursprungligen postat av
Sen har jag hört att det är jobbiga beachboysförsäljare även från folk som besökt Västafrika. Det vet jag ingenting om, men när man hört det så fastnar sånt där för de är någonting svenskar tycker är jobbigt så är de påstridiga, efterhängsna försäljare.
Sen talar jag inte om handelskulturen i stort utan just hur de såg på stränderna, där en av Kenyas tribes livnärde sig på detta påträngande sätt.
Det vet inte jag heller något om, har inte besökt Västafrika än. Men återigen, det är en helt annan del av kontinenten.
Ursprungligen postat av
Den gemensamma faktorn att människor blir så påstridiga är väl i grunden fattigdom och det finns ju i Sydafrika också, men det finns alltså inga påstridiga beachboysförsäljare på stranden där?
Har de bevakade stränder eller nått?
Fenomenet med kringgående försäljare som säljer mer eller mindre vettiga saker har nog sin grund i fattigdom, det existerar ju t ex även i (det relativt fattiga) Berlin. Påstridigheten skulle jag dock tro är en del av kulturen, försäljarna i Berlin är aldrig påstridiga.
Det finns privata stränder i Sydafrika (det gör det kanske i Östafrika också?) men de flesta är allmänna, och även på dessa slipper du bli besvärad av strandförsäljare. Den enda gången jag stött på strandförsäljare i södra Afrika var i Moçambique, där ett par ungar ville sälja armband, men ett "nej tack" senare så gick de vidare, knappast påstridiga alltså. Och det var en endaste gång, under jag vet inte hur många dagar jag spenderat på stränder i Western Cape, Eastern Cape, KZN och södra Moçambique.
Jag har inga siffror på det här så egentligen är väl detta ett helt meningslöst inlägg men jag upplever att allt fler åker till Afrika, främst familjecharters då. Klar skillnad mot för bara några år sedan då alla var helt galna i Thailand.
Jag har under många år funderat över varför det är så ovanligt med svensk turism till södra Afrika. Visst förekommer den men då är det Sydafrika och Kapstaden som alla verkar dras till. Förvisso ett utmärkt resmål men väldigt modernt och likt typ franska sydkusten. En del dras till safarighettot Kenya.
Andra länder som Namibia, Botswana, Zimbabwe, Uganda och Zambia, ja där är det nästan garanterat svenskfritt. Däremot massor med amerikaner, tyskar, holländare, australiensare och sydamerikaner. Varför är det så oattraktivt för svenskar?
Flygresan är ganska lång men i princip inom samma tidszon så ingen jetlag. Biljettpriset är resonabelt så länge som man inte vill åka i extrem högsäsong (15 Dec-15 Jan). Hotell finns, allt ifrån backpacker till ultralyx. Det är billigare än Europa. Bra väder. Folk pratar engelska. Fantastiska naturupplevelser och god mat.
Ja varför? Jag vill alltså med den här tråden diskutera orsakerna till att inte fler svenskar reser på semester till södra Afrika.
Jag tror det till stor del beror på att väldigt många länder i Afrika är identitetslösa.
Man kan åka till tex Egypten eller Sydafrika för dessa länder finns som koncept i Svenskarnas hjärnor.
Men det där övriga gyttret av länder i Afrika har man liksom ingen koll på. Vissa är helt normala länder med hög standard. Vissa är rena krigszoner. Vissa är ultrafattiga.
Vem fan vet om det är krigssvält i Nigeria? Hur är läget i Congo nuförtiden? Vad är det för skillnad mellan Congo och DR Congo? Inte en jävel vet.
För att det ska bli en destination måste det finnas en identitet som är mer specifik än "södra Afrika".
Du vet vad du får om du åker till Paris. Du vet vad du får om du åker till Phuket.
Men vem fan vet vad man får om man åker till Zambia?
Jag tror det till stor del beror på att väldigt många länder i Afrika är identitetslösa.
Man kan åka till tex Egypten eller Sydafrika för dessa länder finns som koncept i Svenskarnas hjärnor.
Men det där övriga gyttret av länder i Afrika har man liksom ingen koll på. Vissa är helt normala länder med hög standard. Vissa är rena krigszoner. Vissa är ultrafattiga.
Vem fan vet om det är krigssvält i Nigeria? Hur är läget i Congo nuförtiden? Vad är det för skillnad mellan Congo och DR Congo? Inte en jävel vet.
För att det ska bli en destination måste det finnas en identitet som är mer specifik än "södra Afrika".
Du vet vad du får om du åker till Paris. Du vet vad du får om du åker till Phuket.
Men vem fan vet vad man får om man åker till Zambia?
Tror också det plus att en hel del länder är rätt farliga men det borde finnas några fler än Sydafrika, Kenya och Tanzania som relativt är populära. Knappasst så farligt överallt i ett land heller jämfört med t ex Latinamerika.
Jag har under många år funderat över varför det är så ovanligt med svensk turism till södra Afrika. Visst förekommer den men då är det Sydafrika och Kapstaden som alla verkar dras till. Förvisso ett utmärkt resmål men väldigt modernt och likt typ franska sydkusten. En del dras till safarighettot Kenya.
Andra länder som Namibia, Botswana, Zimbabwe, Uganda och Zambia, ja där är det nästan garanterat svenskfritt. Däremot massor med amerikaner, tyskar, holländare, australiensare och sydamerikaner. Varför är det så oattraktivt för svenskar?
Flygresan är ganska lång men i princip inom samma tidszon så ingen jetlag. Biljettpriset är resonabelt så länge som man inte vill åka i extrem högsäsong (15 Dec-15 Jan). Hotell finns, allt ifrån backpacker till ultralyx. Det är billigare än Europa. Bra väder. Folk pratar engelska. Fantastiska naturupplevelser och god mat.
Ja varför? Jag vill alltså med den här tråden diskutera orsakerna till att inte fler svenskar reser på semester till södra Afrika.
Det är väl ingen normal svensk som vill åka till ett så outvecklat land som Sydafrika. Bara massa brottslighet, där den svarte befolkningen står för 95% av all kriminalitet. Nej Tack
Det är väl ingen normal svensk som vill åka till ett så outvecklat land som Sydafrika. Bara massa brottslighet, där den svarte befolkningen står för 95% av all kriminalitet. Nej Tack
Och hur definierar du en normal svensk? Sådana som tycker som du?
Var 3 veckor i Namibia förra året. Och jag säger bara - paradiset . Är man naturintresserad så kan jag lova dig upplevelser utöver det mesta. Ett tryggt land, relativt rent med en underbart trevlig befolkning. Inga mer turister där tack! Vill ha Namibia för mig själv. Och för att vara riktigt knasig - har jag långt gående planer att flytta dit. Så vi får se
Du kan se en del bilder som jag tagit därifrån när jag var i Namibia. Gå in på "bilder" och sök efter "Namibia"
Det låter ingivande. Vad jag har läst är det mkt svårt att bosätta sig i Namibia, inte för att jag själv tänkt tanken.
Förra helgen lade upp min rutt, cirka 440 mil på 15 dagar (plus två dagar i Windhoek).
Av döma av kartor, andra med erfarenhet, Google Earth så är grusvägarna (C och D) så pass bra att 70 km/h inte skall vara några problem. Mitt krux är att hälften av nätterna används för stjärnskådning, därför har körsträckan begränsats till 200 km/dag dessa dagar, annars kan det bli uppemot 500 km/dag.
Vad jag mest ser fram emot är faktiskt ensamheten på Naninia högplatån (D-vägar i Hardapprovinsen) och Kalahari (också D-vägar). Naturen må vara otrolig, men stjärnhimlen lär slå omgivningarna.
Jag har frågat kompisar att följa med, tyvärr är de flesta "lite" rädda av sig, de vill ha bekvämlighet och inte behöva tänka själva, däri ligger nog främsta problemet (det är enklast att köpa charter).
Mycket riktigt stämmer min tes att om inte personen vandrar i fjällen d.v.s. aktivt deltar i planering och utformning av resan, då är Namibia inget alternativ (den enda kompis jag har som kunde tänka sig följa med är fjällvandrare).