Givetvis så kommer de att anställa folk med kompetens inom engelska. Det är inget konstigt. Var nyss OS i Pyeongchang och samma sak där. Man anställer givetvis inte folk utan noll kunskaper i engelska och tvingar dem att rå-träna engelska fram till OS. Vore ju rent naivt att tro att så skulle vara fallet.

Nu är det förvisso så att engelskan rent generellt kommer att hålla en lägre standard än vad den gör än om det exempelvis hade arrangerats OS i exempelvis Österrike, men det är ju å andra sidan inget konstigt då japanska förutom lånord inte har någon connection till engelska, alls.

Detta borde du mycket väl veta om.

Kuma, var inte menat at dig. Oxh pa din fraga vad du skriver trams o spam, inget alls. Beklagar missforstand.

Och betraffande sumoincidenten ar det ju konstigt att de haller i 'inga damer i ringen'-anden nar det ar pa liv o dod. Tydligen kommer 'regel' ursprungligen ifran att sumo-guden ar en kvinna o hon skulle bli avundsjuk om kvinnor befann sig i sumoringen - jaha, kul att fabler pa riktigt kan kosta folk livet.

En av manga saker som japan borde gora om o ratt.

Varit borta för länge från Sverige, svårt att hänga med i slangets förändringar. Men nu när jag får det förklarat känns det uppenbart. Döh! Men ibland går hjärnan i baklås.



Men vid en olympiad skall det finnas folk som behärskar annat än enbart engelska. De kommer från all världens hörn och kanter för att uppleva gemenskap. Och vid olympiaden 64 gjordes en massiv insats för att bl.a. lära taxichaufförer tillräckligt med engelska. Av dåtidens vittnesmål att döma var det bortkastade pengar.

Grejen jag tänker på att de japaner som verkligen är duktiga på engelska inte känner för att gå i ett par veckor och vara volontärer. De som söker sig dit är studenter i engelska som ser en chans att dels få gratis träning och sedan att testas i ett språkligt purgatoria under några veckor.

Lugnt, är kanske mer regionalt också. Ingen aning men Sverige har ju sjukt mycket dialekter vilket jag själv tycker är ytterst komiskt, men visst, ibland låser det sig i skallen. Så är det.



Ja givetvis så är det så. Dock så bör man ha i åtanke att det var ju förfan 54 år (?!) sedan det var OS här, och även om samhällen förändras i en relativt långsam riktning och så även språken så är det självfallet så att det sakta men säkert skrider framåt. Hur många tror du pratade flytande engelska i Sverige 1964 vs nu? Garanterat fler än i Japan förvisso men att det inte skulle finnas människor med tillräcklig kompetens när det kommer till själva arrangemanget av OS har jag inga tvivel om.

Däremot när det kommer till den privata servicesektorn som taxi och annat som inte är direkt bundet till OS som organisation i sig, dvs även också restauranger och kollektivtrafik så kan man ju aldrig liksom få en jämn språklig förbättring utan på vissa ställen kommer antagligen engelskan vara lika dålig/bra som den redan är, men det varar ju trots allt bara i någon dryg månad och då i Tokyo och då de flesta områden i direkt anslutning till Tokyo som stad ändå är rätt vana vid utlänningar (i synnerhet i turisttäta områden) så är jag personligen inte ett dugg orolig.

Om inte annat finns ju Google translate, vilket inte fanns 1964 hahaha. För mig är boende redan spikat och kommer att befinna mig där under merparten av månaden. Kommer att bli ett minne för livet kan jag lova.

Under de dryga 30 år som gått sedan jag kom till Japan första gången måste jag nog tyvärr tvingas konstatera att när det gäller utbildningsnivån för engelska så har det inte hänt särskilt mycket. <det som har tillkommit är &#24112;&#22269;&#23376;&#22899; och deras nivå är naturligtvis väldigt hög. Tyvärr är de inte en kraft som nyttjas fullt ut kan jag tycka. De jag har träffat har oftast varit ganska missnöjda med sin ställning då de väldigt snabbt blir &#23554;&#38272;&#32887; och därmed har en begränsad karriärväg. Intressant är också att för 20 år sedan var &#22269;&#38555;&#21270; slagordet för dagen. Det skulle genomsyra det mesta. Tack vare den sinnesstämningen kunde jag landa en vanlig anställning på Seibu. Tyvärr hade företaget lånat allt för mycket för att investera i hotell (Intercontinental Hotels) så de var bland de första att börja dra ned på personal. Det var inte svårt att räkna ut var man befann sig i hierarkin som gaijin så jag tog min Mats ur skolan medan det fanns tid för alternativ.

Poängen är att Japan har på många områden blivit mer som resten av världen. &#32066;&#36523;&#38599;&#29992; och &#24180;&#21151;&#24207;&#21015; fungerar utmärkt för byråkratier, mindre väl för företag som konkurrerar på en konkurrensutsatt marknad, särskilt inte om de vill verka globalt.

Ibland brukar jag skämta med de yngre grabbarna på klubben som går i &#20013;&#23398;&#26657; och ifrågasätter varför de inte snackar bättre engelska, lite med glimten i ögat men det brukar bara göra dem mer nervösa och det är väl mycket där problematiken ligger. &#38996;&#36000;&#12369; osv, man vill liksom inte göra bort sig och håller då hellre käften och säger att man inte talar engelska fast man egentligen kanske visst gör det. Men å andra sidan har jag aldrig jobbat inom kontorsvärlden som du uppenbarligen gjort så där kan jag inte säga någonting om, men det stämmer säkerligen.

Nu var det ju dock OS-vi snackade om men överlag känner jag att det är sjukt mycket bortslösade pengar när det kommer till vissa satsningar, oavsett om det kommer från föräldrar eller andra men exempelvis så finns det föräldrar som betalar pengar för att sina ungar ska gå på &#20445;&#32946;&#22290; och vid vissa privata så ingår engelska i priset, men hur mycket reell engelska lär sig ungarna som de har användning för i det vardagliga livet? Liksom många gånger känns det som att många behärskar engelska till en viss nivå, men de kommer aldrig att använda den för att de är för rädda för att göra bort sig och då säger de hellre att de inte snackar språket alls. Totalt onödigt och slöseri på tid och resurser kan jag tycka. Hade hellre sett att skicka ungarna på en Working Holiday till Australien eller något senare i livet, vilket vissa (tyvärr för få också gör, men ja, det är väl ungefär så jag uppfattar det som.

Jag märkte att jag var på väg in på ett stickspår där. Därav den lite abrupta avslutningen. Det stämmer till viss del att en del, särskilt yngre, kan mer engelska än man kanske erhåller vid ett första intryck. Problemet är väl också i mycket att de efter skolan inte exponeras särskilt mycket för språket och då går det i stå. Biofilm, som innehåller mycket slang och där det säkerligen går väl fort för att de skall hänga med är i stort enda alternativet ifall de inte vill lägga pengar på eikaiwa, och vem vill det? Är väl ett av de värre pyramidspelen i Japan? Visst, amerikansk film på TV sänds tvåspråkigt i stereo, men om någon av de som tittar föredrar japansk dubbning så blir det den ljudkanalen.

Min kompis betalar 200 man om aret for att sin 4 aring ska bli pera pera pa engelska pa sin day care - sa far hoppas att det ar nagorlunda klass iaf.

Ar liksom samma pris som en arslon for en baito-kun, och bara lite mindre an ingangslonen for nyakademiker.

(Sa gor japan hela tiden dock, tar hutlosa priser for att folk med pengar har en javla massa pengar - kanske hade varit en battre ide att fordela allt battre ursprungligen, men vad vet jag.)

Ja alltså själva intentionen är ju god. Det tror jag de flesta är överens om. Dock så blir det ju lite så som när man lärde sig Franska/Tyska/Spanska i skolan. Blir man liksom inte exponerad för den kulturen eller liknande i språkliga sammanhang så blir det lätt att man glömmer bort det hela.

Det är ju lite som med de flesta andra ämnen. Liksom, alla vet vem Gustav Vasa var, men vad han i detalj gjorde och vilka datum han gjorde vissa historiska saker, är ju liksom ingenting som man vanligen kommer ihåg om man nu inte är historieintresserad.

Dock så tror jag att det är viktigt att om man verkligen vill få sin unge att prata engelska så måste man också exponera dem inför kulturen. Istället för att enbart visa Anpanman och allt därtill så kan det ju vara bra att kanske importera lite engelska tecknade-filmer och liksom bara låta allt rulla på. Det är väl egentligen det man kan göra, om man inte känner några engelsksspråkiga vänner etc.

Visst, min jämförelse med Spanskan kanske var lite haltande då Japanska är så pass annorlunda, men har man verkligen råd att lägga 200 manen om året så borde man också ha råd att importera lite filmer och helt enkelt låta ungarna få ta användning av språket inte bara i pre-school eller i skolan osv.

Minns själv när jag skulle lära mig svenska. Förutom skolan osv så läste jag Kalle Ankas Pocket. Gäller liksom att exponeras för det man tycker är roligt samtidigt som det är bildande.

Alltsa, din asikt e ju inte felaktig, mkt med attityd, ambition o talang o gora an bara miljon, folk som gar engelsksprakiga linjer i sverige ar ju inte battre pa engelska an de som inte gor, nodvandigtvis. (Detta kanns som vi diskuterat tidigare)

Men ungen far ju leva om inte halva dagen sa iaf en tredje del av den med bara engelska, sa han lar val bli fine, jamfort med vad man blev nar man skulle lara sig tyska i sexan. Men ja, prisskillnaden.

Typiskt japanska mammor o tanka sa.

Får jag vara nyfiken på hur gammal du var när du kom till Sverige? Själv var jag inte riktigt två fyllda och hade precis börjat yttra en del ord på föräldrarnas språk. Men när jag hamnade i lekskola (fanns inga dagis på den tiden, enbart privata alternativ) blev jag omedelbart stum (har det berättats för mig) och det gick så långt att min mor efter ett halvår tog med mig till läkaren och ville veta om det var problem med min hjärna (vilket det kanske iofs är) men läkaren lugnade henne med att det var helt naturligt då jag bytt språkmiljö och måste börja absorbera ett nytt språk från början.

Min son var i samma ålder när vi flyttade till Sverige från Japan. Och han skaffade sig en del språkliga olater genom att använda japanska negeringar på svenska "alla kom inte" t.ex. när han menade "ingen kom". Försökte arbeta bort det med honom, men han blev bara irriterad eftersom skolkamraterna fann det charmigt.

Jag har märkt att många japaner (i synnerhet kvinnor) verkar vara mycket hemlighetsfulla om sin ålder. Det gäller inte bara de jag har träffat, utan även på TV. Det är vanligt att männens ålder presenteras samtidigt som deras namn. När det gäller kvinnor verkar det vara ovanligt att åldern presenteras. Jag har nyligen börjat dejta en japanska och hon är mycket hemlighetsfull om sin ålder. Jag tror att hon kan vara något yngre än mig. Jag har åtminstone lyckats få fram ur henne att hon har en universitetsexamen (den är ju på fyra år i Japan). Det gör att hon minst är 22 år gammal, även om jag tror att hon är några år äldre än så. Har någon tips på hur man kan få reda på åldern? Att fråga direkt fungerar inte.