Ursprungligen postat av bjornebarn
Huh? :s
Ah, 鴨居, bra ord, det kände jag inte till
Hmm, det kan ju vara därför traditionerna uppstår dock (bland annat)? Av rent praktiska skäl för att hålla tex klofingriga ungar borta
Okej, så du offrar bara ibland? Det känns rätt skönt... Min svärmor byter ut maten en gång i veckan tror jag. Verkar rätt jobbigt för det blir så mycket småsaker att ta hand om hela tiden. Blir föräldrarna besvikna på dig eller sina barn främst när de failar Shodan?
Täta = Ekonomiskt välbärgade
Ja, traditionerna är upprätthållade för att hålla ungarna iväg. Är ju därför ofta 仏壇 är inbyggda i garderoben i vissa hem. Trodde jag du visste? Är enbart för att hålla klåfingriga monster borta.
Skämt åsido, syftade mer på hur det historiskt utvecklats med just dessa altare och dess inträden i de japanska hemmen, men som du märker så är det inte lika slaviskt med var man placerar 神棚, mer än att det trots allt finns en historia om hur man
bör placera dem, men har svårt att tro att någon, ens prästen, bryr sig nämnvärt idag utan blir antagligen bara glada över att folk har en.
Offrar när jag tänker på bortgången släkt, vänner eller bara när jag känner starkt för något. Kan vara en låt på radion, något som gör en glad. Då vill man ju dela den glädjen. Offrar som sagt ofta när några av kidsen ska ta shodan eller när vi ska på shiai eller eller så, mest för symbolismens skull. Offrar därmed inte regelbundet, utan mest sporadiskt, typ när jag känner för det.
Blir inte speciellt arga på mig. De flesta på våran klubb klarar Shodan då vi är ett rätt sammansvetsat gäng som coachar, varav de flesta är 自衛隊 med bakgrund inom både brottning och Judo precis som jag själv, men det kostar pengar inför varje prov...tror det ligger på runt 4000 Yen, och skillnaden mot Sverige där man mer eller mindre kan få svart bälte bara för att besitta kunskap så måste man i Japan vinna bältet på "graderings-tävlingar", dvs man måste slåss för det så att säga.
Men vi har haft någon kille i klubben som uppenbart inte är av "önskvärt" material rent genetiskt kanske, utan lite mer tanig och så vidare. Brukade snacka lite extra med honom och hans föräldrar då de är bra folk och dessa tävlingar hålls bara inom X-antal per år, så brukade försöka boka in honom på de sista under säsongen då han antagligen haft störst chans att vinna då de som är med då redan misslyckats tidigare, så tillslut fick han sitt Shodan och ingen var mer stolt är jag själv.
Minns när han kom tillbaka nästa vecka på träning. Med sitt svarta bälte. Hade till och med fått det guldbroderat med sitt namn. I början sitter vi ned och diskuterar innan vi drar igång träningen och det är få gånger man blir så rörd när man ser att någon som kämpat mot alla odds faktiskt klarar det och när alla applåderade innan träningen så blev jag så rörd att jag nästan började gråta :'( Även hans föräldrar när de hämtade honom ville tacka mig personligen, även om jag inte ens är ägare av klubben, men ja, vi skapade något fint band där så ja....Sorry för utsvävning, blev bara lite nostlgisk.