För den som är hugad spekulant i sunk och misär kan jag bidra med en utmärkt plats:
Förmedlingscentralen i Tyringe, numera "FCT-Köpcentrum", men låt inte namnet lura er. Det är sunk värdigt finsmakaren.
Förmedlingscentralen var från början ett ställe som enbart sålde begagnade möbler och bohag. Jäkligt skoj att gå och botanisera ikommer jag ihåg från barndomen. Semestern sommaren 2017 när jag var hemma i Sverige och slappade bestämde jag mig för att åka dit för att kika igen. Sist jag var där måste ha varit 1998-1999 någon gång. Jag möttes av sådan misär att jag nu åker dit var gång jag är hemma.
Det har numera förvandlats till ett slags Ullared i miniatyr och med avsevärt sämre ekonomi. Det lilla som är kvar av bohagsutförsäljningen är gamla hötorgsmålningar som skulle få en full småbrukare från Lenhovda att kaskadspy, och krimskrams från gamla ensamma kärringars dödsbon. Reklamglas från Skara Sommarland 1991 och liknande.
När man insupit nog av denna kavalkad av ensamhet, fattigdom och intellektuell torftighet styr man resolut stegen mot själva "köpcenterdelen". Här möts man av en blandning av Dollarstore och Hasses Sega Gubbar i Torsk på Tallinn. Billiga skitkläder, Foppatofflor och spolarvätska från Polen blandas med läskedrycker från obskyra tillverkare och fiskesett vars kvalitet knappt duger för att dra upp en anorektisk Östersjötorsk utan tänder.
I kassan sitter en fet ensamstående mamma med Carpe Diem-tatuering i nacken som gräver efter något i näsan som hon sedan torkar av under stolen (sommaren 2018), eller en sommarjobbare som hellre hade spraysanerat leksaker i Pripjat utan skyddskläder, men som pliktskyldigt säger "välkommen tebax" med en blick som mer lutar åt "spring för Guds skull och kom aldrig tillbaka" (sommaren 2017).
När du har betalat för din förpackning Extra (något annat vågar du inte köpa), känner du en omisskänlig doft av offentlig toalett och stekos. Mycket riktigt, stället besitter också en restaurang, där du kan inmundiga diverse läckerbitar som korv med mos, fläskpannkaka med lingon och något som påstods vara pannbiff men på bild mest såg ut som tillplattade kloakråttor. Under matsedeln (sommaren 2017) hänger ett handskrivet a4-blad med texten "beklagar doften toan är paj". Min förvåning till trots innehöll den dunkla restaurangen ett antal betalande gäster.
På vägen ut går du förbi en anslagstavla där det hänger lappar om bortsprungna katter och PROs bussresa till Köpenhamn. Utanför utgången sitter en blekfet husvagnsmamma och pillar bort död hud från ena foten medan hon röker en Level 100 och skriker på två snoriga barn som gräver i en ogräsbevuxen plätt med händerna (sommaren 2018).
Mättad på misär sätter du dig i bilen för att återigen åka genom Tyringe samhälle på vägen ut. En efterrätt, låt oss säga, där du kan beskåda hus som borde ha varit renoverade minst 3 gånger sedan de byggdes, flagnande färg, uppallade bilar på uppfarterna och en allmän utstrålning av att byn inte riktigt kommer ihåg varför den en gång byggdes.