Ja som rubriken säger, vad saknar ni från Sverige? och vad får er att vilja stanna borta för evigt?
Familj och vänner är för tråkigt, tänk mer produkter/företeelser.
Motivera/diskutera lite så det inte bara blir en listtråd.

Jag saknar att inte kunna se spelningar med mina favoritartister.
De flesta av mina musikaliska husgudar är Svenska, och de internationella akter jag beundrar kommer sällan/aldrig till min avkrok.

Jag saknar absolut inte Systembolaget.
Jag har egentligen inget emot att staten säljer all sprit i Sverige, men de måste ändra sig på några punkter.
De måste...
-Ha öppet på tider då man vill ha öl, t.ex kvällar och helger.
-Sälja kall öl.
Som utlandssvensk kan jag bekräfta det som många redan upptäkt.
Ständig tillgång till alkohol gör att man dricker oftare men betydligt mindre.

Vad saknar ni/saknar ni inte från Sverige?
(Utlandssvensk i snart 3 år).

Jag saknar det svenska klimatet tro det eller ej; fyra väldefinierade årstider som alla varar lagom länge.

Vi har kalla och härliga vintrar där man kan åka skidor, ta härliga hundpromenader och bara kura ihop sig inomhus. Vintern övergår i vår då snön börjar töa; man kan börja gå ut och spela fotboll, ta fram grillen och längtan efter sommaren kommer. Efter det har vi en fantastisk sommar (inte för lång, inte för kort, inte för kallt, inte för varmt) och sen smyger sig hösten på i takt med att man börjar jobba igen

Många längtar väl till varmare klimat men det blir fort jobbigt när man som jag bor på sydligare breddgrader. Visst att det är nice med värme om man ligger på stranden eller så men det gör man ju inte de flesta dagarna och då blir man bara trött av det. Den svenska sommaren plus eventuellt en utlandssemester räcker gott och väl.

Haha, det är faktiskt en möjlig punkt på min saknar inte-lista.

Avskyr det Svenska klimatet.

Allra mest saknar jag den fantastiska glassen från Österlen Glass. Saltlakrits saknar jag också.

Saknar absolut inte vurmandet för sosseideal och glorifieringen av att vara arbetare. Som att låg lön skulle vara något eftersträvansvärt. Små löneskillnader är också dåligt.

Jag saknar att inte behöva lägga 10.000 kr varje månad för att bo i ett rum i en lägenhet som delas med andra människor än mig själv.

Mitt jobb och möjligheten att kunna äta mat från alla platser på jordklotet till riktigt bra priser får mig att vilja stanna för evigt (i London).

Jag saknar naturen, även om det finns vansinnigt vacker natur runt i världen, så håller jag den svenska västkusten i en klass för sig. Utöver det saknar jag tillgången till snus.

Får man fråga var i Sverige du är uppväxt eftersom du upplevde årstiderna på detta viset??
I södra Sverige påminner det mest om två årstider, sommar och en enda lååååång höst

Saltlakrits håller jag med om, jag brukar alltid köpa med mig det när jag är i Sverige.
Saknar även smaksatt mineralvatten som Loka och Ramlösa.

Vad jag INTE saknar är att man i Sverige lägger så mycket vikt vid hemmet.
Man skall ha hemmabio, gigantiskt kök och möjlighet att ta emot folk hemma.
Där jag bor gör man allt ute.
Äter, bio, träffas. Ingen jävla matlagning och INGA MATLÅDOR!
Lägenheten är en minimal yta där man sover och ev. värmer nudlar.

även om man kan laga en hel del själv är det massa som man saknar, typ falukorv, semlor, lakritspipa... även en vanlig kokt korv... Ikea här har en halal kycklingkorv som smakar skit.

Nice tråd!

Det jag brukar sakna är lös godis och en riktig kebab pizza. Instämmer med föregående talare saknar inte systembolaget. Det är skönt att kunna ta en öl när som helst och till rimliga priser.

Lösgodis har jag sett i många länder, ganska vanligt här i Korea.
Annat lösgodis dock.

Jag har varit utomlands långa perioder de senaste två åren och det jag saknat mest när jag varit utomlands har varit släktingarna, maten, klimatet, naturen och (på ställen där man sällan skådar blonda personer) att inte vara exotisk. Det jag saknar nu när jag kommit hem är att inte behöva gå runt med handen för pannan från morgon till kväll. Titta på nyheterna - handen mot pannen. Läs tidningen - handen mot pannan. Höra några pk-hjärntvättade idioters samtal på bussen - handen mot pannan. Gå ut genom dörren - handen mot pannan. Från morgon till kväll utsätts man för all denna - vad ska man kalla det - "mentala förorening", som liksom gör det omöjligt att, ja, ta handen bort från pannan. Man vill liksom inte vara här och bidra, man vill bara bort, till någonstans där ett ensamommande flyktingbarn (som med största sannolikhet ljugit om sin ålder och inte alls är ett barn - vilket vi heller aldrig kommer få veta, eftersom det anses rasistisk att pröva "flyktingbarn" för deras ålder) som brutalt våldtar en tolvårig flicka får ett straff värre än 180 timmar samhällstjänst. Jag minns i Kina, det var någon jävla pakistanier från UK som våldtog en kinesisk tjej, och när han åkte fast försökte han försvara sig med att det hela berodde på kulturskillnader, att det hade uppstått en kulturkrock. I Sverige hade det helt säkert funkat. Som i fallet ovan med mannen som våldtog och misshandlade en tolvårig flicka, han klagade över att han sov dåligt och hade ångest, och det togs i beakting i domstolsbeslutet - hade han klagat över kulturskillnader hade han förmodligen fått ett ännu kortare straff. Åtminstonde hade han haft en chans. Så emedan pakistaniern fick fjorton års fängelse för en avbruten våldtäkt på en vuxen kinesiska fick somaliern 180 timmars samhällstjänst för en fullbordad våldtäkt på en tolvårig tjej, som bland annat innefattade tagandet av en oskuld, misshandel och förstörd egendom i form av sönderslitna kläder. Och emedan pakistaniern - som jag minns det - fick livstids besöksförbud i landet, får somaliern stanna och inte nog med det så får han säkert snart ett PUT eller varför inte medborgarskap, för att inte tala om alla bidrag, högre än många svenska pensionärer och i många fall t.o.m arbetare kommer i närheten av. Allt emedan det i tredje världen finns gott om människor som hade fått ojämförbart bättre framtidsutsikter för bara ett par tiokronor extra par dag och familj.

Jag personligen kommer aldrig att bo i Sverige. Jag hatar landet, dess genomruttna politiker och efterblivet kvackande journalister, och även om jag inte hatar eller ens ogillar naiva snäll-idioter eller lata och mentalt bortdomnade "nä måste vi tänka på sånt ruskit kan vi inte titta på tv istället"-befolkning så ser jag ju vad för effekter det har på samhället att de är i majoritet. Hela landet går allt mer och mer åt helvete, och Svensson sitter och petar sig i naveln och oroar sig över att hamna i onåd hos någon jävla batikhäxa som han ändå innerst inne föraktar. Och som om det inte vore nog har vi alla dessa kränkta jävla gaphalsar som behandlar varje liten motgång som en konspiration från patriarkatet, kolonialisterna, rasisterna eller vad de än lyckats trolla fram för fantasifonster i sina efterblivna huvuden, och det är som om de har någon jävla tävling om vem som kan höras mest. Det är alltså den skiten vi ska lyssna på dagarna i ända, som ska ligga som ett evigt soundtrack i bakgrunden, dagarna i ända, år ut och år in. "Jag är kränkt". "Så svårt kränkt". "Jag tror jag dör". "Kvinna född i Sverige". "Fy fan vad hemskt". "Invandrad till Örebro". "Så jävla kränkt". Nej fy fan. Jag får hälsoproblem av att bo här och skulle jag någon gång se den helige ande stiga ned ifrån himlen framför mig och höra honom säga "Motobike, du ska prövas nu, som på sin tid Job, och jag ska skicka dig hem till Sverige, att leva där resten av ditt liv, bland efterblivet pack och idioter, tills du dör", om det hade hänt, och jag alltså hade vaknat upp i Sverige och på magisk väg hindrats från att lämna landet, då hade jag antingen gått i exil ut i skogen eller tagit livet av mig.