Du bör nog testa först innan hur det är att leva billigt,klarar du av det?
Tog för mig några år att vänja mig vid bylivet i Thailand tex men nu när man kan språket litegrann och är med i vardagssysslorna så njuter jag av livet där flera månader i sträck utan problem.
Men vet många som inte klarar av att anpassa sig,dock är det sjukt svårt att göra av med pengar där när vi är till stor del självförsörjande på maten som är den väsentliga posten. Hyra har vi ingen,bara el och vatten.
Utflykter och div partande kostar mest.

Om du har slösat bort den tid du haft innan istället för att ta tillvara på den så kommer du förmodligen fortsätta göra det. Men visst är det en charmig hägring.

Det är inte vad jag skriver, läs igen. Det jag skriver är att man bör förstå grundorsaken till ett problem innan man försöker lösa det. TS vill lösa alla sina livsbekymmer genom att flytta utomlands och leva på en riktigt dålig budget, det är ingen långsiktig lösning vilket mitt inlägg förklarar.



Absolut, alla gillar en semester. Men frågan är hur TS tänkt hantera resten av sitt liv sen när han, efter några år börjar ledsna på vardagen som uppstått i det nya landet? Inget CV att tala om, pengarna är slut och hans problem börjar då uppenbara sig i det nya landet. Vardagen kommer uppenbara sig vart man än är, och då kommer TS åter falla in i problemet att vardagen är tråkig. Ska han då flytta igen? Vart då? Vilka pengar ska han använda?



Du är ju praktexemplet på vad jag pratar om, förändring är bra för människor. Nu är du tillbaka i Sverige, tjänar pengar, får uppleva tristessen här och drar sen när du ledsnar igen. Men det är inte vad TS pratar om, han pratar om att utvandra från Sverige i ~10 år för att han är trött på vardagen och sen i det nya landet leva på alla sina besparingar. Din situation är helt annorlunda och långt ifrån vad TS pratar om.

TS kommer, om max tio år, då hamna i den sitsen att alla hans pengar är slut, han har ingen arbetslivserfarenhet att tala om med mera. Hur tycker du att det upplägget låter? Som upplagt för succé?

Nej, att ta några månader/ett års tjänstledighet för att resa? Absolut, kör på! Jag har själv gjort det och det är grymt. Drar till Sydamerika i 7 veckor om några veckor för semester/tjänstledigt. Men att flytta utomlands för att leva på existensminimum utan någon som helst framtidsplan? Det är galet, ungdomligt naivt (alternativt 30-årskrisigt) och korkat.

Eller så har han ett framgångsrikt företag i ett land långt från Sverige med en fru och tre små blandras barn, ett mindre hus och en duglig bil. Vad som helst kan hända. Ja, du är inte naiv inte, men med allt för mycket gränser så händer ingenting spektakulärt.

TS: Kör hårt, sälj skiten och dra, ut på äventyr och lev livet. Gör någonting inspirerande för andra och njut

Det är det som jag menar med att man ska se till sina egna personliga egenskaper och (om man har en stor längtan) utvandra till det land som passar ens ambition bäst. Om man inte är bunden till Sverige så är Sverige, av alla världens länder, inte bäst såvida man inte behöver mycket hjälp av staten.

TS skriver ju själv att han tänkt skaffa någon sidoinkomst. Om han inte gör det kan han ju komma tillbaka efter 2 år och fortsätta livet som vanligt.



Ja, det här är egentligen den enda problemet men i andra vågskålen får man också ta hänsyn till att man inte lever för evigt. Tipset där är att om TS inte hittar jobb lokalt eller via nätet så flytta hem efter 2 år. Ingen arbetsgivare skulle se det som något extremt konstigt om han sa att han farit världen runt under några år.


Nej, min plan liknar TS men jag har en väldigt specifik målsättning och genomtänkt plan. En annan skillnad är att jag klarar mig betydligt längre än TS utan inkomst.


TS kanske redan har ett gediget CV. Jag förstår vad du menar men vi är helt enkelt oense i den här frågan.



Det låter mer som att du är ute efter äventyr vilket inte verkar vara fallet för TS.

Det negativa är såklart ett stort hål i TS CV om han återvänder. Det är det enda problemet som jag kan se. Om TS mot all förmodan skulle tycka att det inte var så behagligt som han hade trott så kommer han nog återvända inom ett år ändå. Eftersom vi människor är sociala så kommer TS förmodligen ha ett socialt nätverk om han stannar i 5 år+. Sannolikheten att TS då hittar jobb på plats är nog ganska stor.

Det är såklart mycket bättre om man har en genomtänkt plan för hur man ska hantera olika händelser. Om man kombinerar din idé med TS önskningar vore det inte helt dumt att jobba i Sverige på sommarhalvåret, leva snålt och sen bränna pengarna i ett låglöneland på vinterhalvåret. Så skulle jag nog själv ha gjort om jag visste att pengarna skulle ta slut någon gång och hade den typen av jobb där det är möjligt.

Vad har du för månadskostnad? (nyfiken)

Det är ju svårt att avgöra vad TS hande tänkt sig leva på när han inte avslöjar det...
Om han har tillräckligt med pengar för att leva som student i 10 år borde det inte vara några problem i Thailand att leva som en normal person. Jag antar att det ändå är mycket mer pengar än vad de tjänar där borta.

Livet är kort, gör det bara! Eller vad än du önskar göra med ditt liv. Det går ju, vad vi vet, inte i repris.

Vill man jobba så ska man inte göra det i Sverige. Man kommer ingenstans, man jobbar bara för alla andra förutom en själv.

I byn runt 1000baht om dan och i Jomtien just nu runt 5000baht. Fast vi är 4vuxna o 4 barn men de gillar att laga maten själva oftast så jag kommer undan hyffsat billigt

Arbetsliv och arbetsmarknad --> Long Stay - långtidsvistelser
/Moderator

Jag förstår mig inte på alla dessa kommentarer som ( Jag ska sälja allt jag har, bränna alla broar, skjuta ut mig med kanon och leva på bananer och avokado i 10 år)..

Varför inte utnyttja att ni bor i ett fantastiskt land som faktiskt betalar er för att studera (+ lån). Bestäm er för ett land och åk dit och studera något vettigt 1-5 år, då får ni en relevant utbildning, ni får in en fot på marknaden och sen det absolut viktigaste, ni vet om ni faktiskt vill bo där resten av livet...

Jag har bott i flera länder på flera kontinenter, bor just ni i Sverige med familjen men kommer troligen att flytta igen när barnen blivit lite större (jag är väldigt rastlös som person), jag fick ett jobb erbjudande på Malta för ett par veckor sedan men beslöt att inte titta närmare på det.

Att flytta utomlands är väldigt lätt men ni ska se till att flytta till någon ting istället för att fly från någonting.

Det är mina fem ören i alla fall....

För mig personligen kändes det viktigare att komma iväg men det är ett bra tips för den med de ambitionerna. Jag kommer kanske ta en funderare på det den dagen jag kännar att jag vill det...Om jag vill det.

Kommer alltid finnas en liten liten del som trotts att de bor i ett land som Sverige hellre vill vara någon annanstans. Man behöver inte förstå sig på det. Bara acceptera att en del vill något annat.

Men det är klart man inte vill stå där om 10-20år och vara på ruta 1 så det gäller att man har nån plan. Sen om den består av att studera, jobba eller tex leva på utdelningar från sitt investerade kapital är upp till var och en. Men jag håller med om att det är viktigt att inte kasta bort vad man har för några års frihet. Man måste tänka hållbart. Inte tappa förståndet helt.