Mina associationer är till DOS tiden. Först läste man in DOS i ROM så att man kunde ta ut en floppy och därefter läsa in WordStar. Sedan fick man ta ut den för att stoppa in en floppy för datafiler. CD-ROM, ni fattar inte hur bortskämda ni är!

Nej men däremot läste man in valfri DOS i RAM och inte i ROM, och därefter kunde man starta diverse program, men i verkligheten så hade de flesta datorer redan BASIC i RAM vilket gjorde att de flesta programmen kunde läsas in utan DOS Ett fåtal datorer från Sharp hade inte BASIC men det kunde man läsa in via Kassettband (!). Detta kommer från en som inte ens vet hur man får fram start-knappen i Win10 så jag kör fortfarande på Win7.

Jag menade naturligtvis RAM och inte ROM. Har för mig att det även såldes datorer där DOS kom i ROM. Innebar att man inte kunde uppgradera OS.

Så du är mer bekväm med att många svenska vallfärdar till Dubai eller Turkiet
Dessa länder 100-falt värre

Ja och jag menade såklart att BASIC kom i ROM och inte i RAM. Blev lite snurrigt med allt datorsnack. Men nog fan kunde man uppgradera OS? Bara att trycka in en annan version av DOS i RAM även om det ligger en annan version under i ROM? Eller?

Hej Pocari,
Tack för ditt långa och insiktsfulla svar. Efter ha läst igenom mitt inlägg så inser jag att det kom nog ut lite fel. Jag skulle kanske nämnt hela historien i inlägget.

När vi skaffade barn var självklart allt frid och fröjd, även om jag håller med dig om att det kanske inte var det smartaste valet att göra i den åldern.

Dessvärre pga. oförlåtliga anledningar så har vi separerat sedan många många år tillbaks. Dottern bor där, och gemensam vårdnad av barn är ju som du kanske vet inte en norm som fungerar speciellt bra i Japan.

Det är under dessa förhållanden så vill jag göra det bästa för att hon ska kunna ha ett så normalt liv som möjligt. Att hon kan gå i vettig skola, äta vettig mat, sova i en vettig säng och så vidare.

Tack.

När du slog på datorn laddade ROM innehållet automatiskt. Du var tvungen att gå in på moderkortet och slå om några kopplingar (BIOS var inte så avancerat på den tiden) för att stänga ned ROM så att datorn laddade DOS från RAM istället. Dessutom innebar det att du hade mindre RAM för program och data. Det var på den tiden Bill Gates var övertygade om att vi aldrig skulle behöva mer än 64kB minne.

Gör dina framtida olycksbröder en tjänst. Gå in på detta inlägg och lägg till dina personliga erfarenheter som en kommentar. Kan vara bra om erfarenheterna finns samlade på ett och samma ställe för kommande generationer.

Tack själv för konstruktivt svar. Var inte ute efter att såga dig vid fotknölarna om det säkert framstod på så vis, men jag uppfattade i så fall inlägget helt fel helt enkelt och det ber jag om ursäkt för.

Då förstår jag. Ni är alltså separerade men fortfarande gifta. Dvs du bär fortfarande ekonomiskt ansvar för din dotter, men även din fru? Bekkyo-förhållanden brukar ju tyvärr vara rätt tragiska och jag lider med dig, ärligt talat. Kan inte vara lätt att inte få spendera den tid med din dotter du antagligen velat. Känner mig som en dålig människa nu. Misstolkade helt klart ditt inlägg, eller fick snarare mer inblick i det när du förtydligade och kan åtminstone försöka förstå vad du går/gått igenom.

Får väl skatta mig lycklig då som är lyckligt gift, även om man aldrig ska säga aldrig. Kram på dig. Jag önskar dig all lycka och ber seriöst om ursäkt för mitt burdusa inlägg.

Är det där din blogg Kuma? Jag gifte mig när jag var relativt ung, och vi har lyckats hålla ihop genom åren och har ju barn, men mycket av det kan jag nog tillskriva det faktum att min fru är relativt självständig som individ även om hon bodde hemma när vi gifte oss.

Jag brukar säga till henne "Du gifte dig bara med mig för mina pengar", då brukar hon lägga sig på golvet och gråta av skratt. Ungefär på den nivån är det. Barnsligt. Men jag tror nyckeln till ett lyckat förhållande med en japanska bygger kring just till det faktum att tidigt få kvinnan att inse att Ja, hon får förfoga över hushållskassan, men det innebär inte att jag är hennes slav, utan vill jag köpa något dyrt så gör jag det. Vill hon köpa något dyrt så frågar hon mig om lov.

Samvete är nyckeln till framgång. När jag var yngre så drack jag rätt mycket med vänner osv efter jobbet, och kunde komma hem rätt packad. Ibland fick jag även sitta i fyllecell efter att ha hamnat i fysiska slagsmål med folk. Detta var flera år sedan men när jag väl tog mig samman, bytte jobb och verkligen började ta livet på mer allvar så insåg jag ganska tidigt att mitt samvete kom ikapp och att jag behandlat henne jävligt illa men att hon fortfarande stod kvar, var på något sätt ett bevis för mig att hon verkligen älskar mig.

Därför så dricker jag idag inte. Delvis på grund av det, men också på grund av att jag i mitt jobb och i mitt samhällsengagemang ofta möter på ungar vars fäder antingen slagit dem eller ja, helt enkelt struliga barn från struliga hemförhållanden. Möter barn som delvis vuxit upp i skyddade boenden med sin Mamma och även om jag inte vill svartmåla saker så är det långtifrån alla fäder som är "oskyldiga"...Även om det är så det kan låta på vissa håll.

När man nu själv är förälder så inser man ganska snabbt att både jag och min fru är sekundära i jämförelse med ungen. Däremot så har mina föräldrar samt hennes föräldrar redan innan vi gifte oss en slags relation. Skulle inte kalla den vänskaplig men de accepterade varandra och tillät oss att gifta oss, och det där är nog också lite jag själv fått på köpet då mina föräldrar är japaner, men för en som inte är det så måste det vara mycket svårare då man inte har sina föräldrar vid sin sida och heller ingen annan som talar samma språk (inte bara språkligt utan även kulturellt). Så även om jag inte kan förstå det fullt ut så kan jag förstå konceptet varför så många interracial marriages går åt helvete, även om Japan inte är exklusivt ur den aspekten.

Tragiskt men tyvärr en sanning för många.

Sant, mina ord, inte hans, klartydligat.

Haha, tack, I guess?