Jag sökte precis på "resa ensam" på flashback. Hittade några trådar med oroliga själar som undrade om de skulle våga resa själva och alla svar de fick var "Självklart!", "Du kommer träffa massa människor!", "Åk! Bara att börja snacka med någon, folk är mycket mer sociala utomlands."

Jag är rätt social av mig och behöver mänsklig kontakt varje dag. Jag är inte blyg, men det är inte så att jag stormar fram till okänt folk heller, iaf inte om jag inte tagit en öl eller två.

Frågan är nu: Är jag den ende som nästan gått sönder av att resa på egen hand? Behöva käka varenda måltid själv. Hamna på ett hostel och inte hitta någon att snacka med. Känna att man inte får riktig kontakt med människorna man träffar utan att det stannar vid några ytliga fraser. Uppleva något storslaget, men bara bli mer deppig för att man inte har någon att dela det med. Ligga själv på en strand eller gå i ett folkmyller och känna sig som den ensammaste människan i världen. Vakna själv på ett hotellrum och bara längta hem till vänner och tryggheten.

På riktigt 98 % av svaren i dessa trådar är folk som säger att det är kanon och totalt oproblematiskt att resa själv, vare sig personen ska till Thailand, London eller Grönland. Hur kan ni vara så positiva? Är jag så jäkla unik som ogillar det? Mitt råd till folk som funderar på att resa ensamma skulle vara "Om du inte är okej med att vara ensam riktigt långa perioder, inte är ett extrovert socialt geni, eller är en het tjej som folk ständigt söker kontakt med, så stanna hemma.

Jag tror att man ska vara jäkligt social och utåtriktad eller helt tvärt om (d.v.s inåtriktad och njuta av att vara själv) för att trivas med att resa ensam. Är man inte något av de två ytterligheterna resar man oftast inte heller ensam. Eftersom "vanligt folk" inte reser ensamma får man då inte heller många negativa "recensioner" av att resa ensam.

Vad pratar du om?

Är inte så jävla social själv men det var ju totalt omöjligt att vara ensam i Vietnam, det fanns alltid nån på hostelen som ville snacka skit (både ortsbor och utlänningar), Kina likaså. Tokyo var lite ensamt emellanåt men ibland dök det upp nån som undrade vad man var för en tjomme.

Att resa ensam är förövrigt härligt på alla sätt och vis för man tvingas till att göra sådant man inte gör annars och ibland leder det till nya kontakter. Men sitter du bara och lökar på rummet eller går till baren frekvent är det väl ditt eget fel om du förblir ensam.

Jag gillar att resa själv och jag är också väldigt social. För mig låter det som motsägelse när du säger att du är social och sen hävdar att du måste äta själv. Om du hade varit social så hade du ätit med andra som du träffar. Det gör jag och sen äter jag själv när jag vill. Båda är rätt skönt men skönaste är att man kan välja helt själv.

Sen gillar jag att resa med andra också. Det är som två helt skilda saker att antingen resa själv eller att resa med andra.

Om man inte är social så blir man ju det av att resa ensam.

Jag är ganska blyg av mig annars, men reser jag själv så blir det automatiskt att man blir mera social
Finns inga andra människor som tar ens plats.

Är social som person, men även ganska bekväm och feg när det gäller att prova nya grejer och därför reser jag aldrig själv.

Jag förstår inte vad du pratar om. Det är kanon att resa ensam. Man kan bestämma själv, och såvida man inte har någon diagnos, så är det hur lätt som helst att få nya kontakter.

Jag gillar att resa själv för att jag vill vara ifred. Trivs i mitt eget sällskap och i mina egna tankar. Har inget behov alls av att träffa människor under resans gång. Är aldrig aktiv med första kontakten, men klickar man med nån så är väl det bra, men har inget behov av att kämpa för att se om man kan träffa nån rolig person.

Är du osocial av dig så är det inte så lätt att träffa folk om man reser själv. Även fast man vill.
Men testa på...

Om man är singel så är det bästa att först hitta någon på nätet. Sedan åker man ner och träffar dem IRL.

Resa själv är nice. Testa det. Vad har du att förlora? Sen beror det förstås på vart man reser också. Skulle ju känna sig rätt dum om man åkte på en partyresa till Rhodos ensam.

Du är mentalt svag och osäker som behöver folk runt dig. Det är så det ligger till.

Man behöver inte vara ett extrovert socialt geni eller är en het tjej för att lyckas resa ensam, och ändå träffa folk. Jag är inget av dem. Skulle nog snarare kalla mig ganska introvert, och jag är knappast någon het tjej. Ändå klarar jag av att träffa människor och vara social när jag vill.

Det är visserligen idealiskt om man klarar av att göra saker på egen hand, om man vill resa ensam. Men det gäller ju att man klarar av att göra saker ensam även på hemmaplan. Mår man riktigt dåligt av att inte kunna få den mänskliga kontakt som man vill ha/behöver, och att inte kunna dela saker under resans gång så kanske resa ensam inte är något för den personen.



Jag kanske bara har haft otur, men jag känner att det aldrig har funkat för mig. För det mesta så är det mycket snack men lite verkstad. Alltså, man kan hitta potentiella resekompisar på nätet. Om man har tur, många annonser där folk söker resekompisar får aldrig några svar. Men sedan rinner det oftast ut i sanden, och det slutar med att man inte reser tillsammans (eller möts upp på plats).

En enda gång har jag lyckats ordna resekompisar. Två personer. Jag kände mig mest som tredje hjulet. Dessutom lät det som om vi hade mycket gemensamt innan avresan. När vi väl träffades så var det dels personkemin som inte stämde, dels hade vi inte mycket gemensamt överhuvudtaget. Så vi gick snabbt skilda vägar.

Vet inte om det funkar så mycket bättre för andra. Men jag reser hellre ensam än att försöka ordna ressällskap igen.