Vad trist det skulle vara om alla var av samma åsikt. Personligen så älskar jag att resa och träffa nya människor. Sonen är runt sex år och har redan besökt tre olika världsdelar till sin stora förtjusning.

Jag blir dock inte nämnvärt imponerad av arkitektur utan för mig handlar det om miljöombyte, att sitta på en uteservering och bevittna den främmande stadens larm och insupa dess bestående intryck. Att åka en powerboat förbi Pablo Escobars sommarresidens på Isla del Grande och snorkla vid det sjunkna planet där eller varför inte besöka en nattklubb i Hongkong med livemusik, där besökarna inte går runt och spänner sig samt inte jagar något fylleragg. För att inte tala om att strosa längs de vita sandstränderna på Zanzibar, sand som dessutom inte fastnar på fötterna som på många andra ställen. Att åka en helikoptertur runt Manhattan på femton minuter och beskåda den klassiska stadssilhuetten.

Alla dessa resor har berikat vårt liv.

Jag har inte slösat något, jag har investerat det i mig själv.

att skaffa sig en utbildning är att investera i sig själv.

att bygga upp en fysik är att investera i sig själv.

att tågluffa i thailand är inte att investera i sig själv din hippie.

Jag har checkat av allt det där utom Thailand.

Det du säger är sant men jag tror man väger det ena mot det andra och de allra flesta människor tycker att en lång flygresa och annat farande och flängande är värt att offra sig för till följd av en härlig semester i nån vacker exotisk stad eller vid nån tropisk strand nånstans.

Att resa var kul en gång i tiden men inte längre. Det finns billioner av kineser och indier överallt. Senast jag åkte till Kanada var det ett helvete med alla asiater som ingen kultur har.

Håller inte med, jag har alltid tyckt att resor och upplevelser dels är så roliga och intressanta MEDAN man reser (ja inte varje minut förstås!), och dels lämnar så mycket nya kunskaper och fina minnen, att det är väldigt mycket mera värt än att äga t.ex. en bil. Mina kids pratar fortfarande om saker som hände på resor, som de egentligen borde ha varit för små för att lagra i minnet... Jag tog lite tjuvledigt från skolan för dem, och det har jag inget dåligt samvete för alls, för de lärde sig SÅ mycket mera om språk, geografi, historia, botanik, zoologi, etnologi o.s.v. på de där 8-10 dagarna, än vad de skulle ha lärt sig i klassrummet under samma tid!

Numera reser jag inte längre långt eller med flyg, men det är av miljöskäl. Ska snart till Tyskland (med tåg + färja) för att segla med ett gammalt segelfartyg, titta på annorlunda arkitektur, fina trädgårdar, statyer och brunnar, dricka öl och prata tyska med riktiga tyskar - och det tycker jag ska bli fantastiskt kul! Och nyttigt. (Ja kanske inte ölen, då!)

...sedan ska också sägas att det beror på HUR man reser. Folk som reser till all inclusive resorts, bara umgås med andra svenskar där, och nästan aldrig går utanför hotellområdet... utvecklas ju inte speciellt mycket av det. Om något alls.

Fransmännen kommer att stänga Louvren och Eiffeltornet för alla kineser. Och då har ändå bara 1 kines av 25 lämnat landet så här långt. När jag tittade på Mona Lisa så var det 10 rader kineser framför mig. De kommer att döda vardags-turismen.

Både medhåll och "mothåll" här:
Åka till skitställen vill väl ingen vettig, men:
"Åka runt lite och se sig omkring" tycker jag är helt okej.

Kan vara (och är) rätt skoj. Men inte skulle jag åka ner till Kongo för att få malaria/bli mördad..

Det är fritt fram att träffa folk i Sverige med, men då finns risken att springa in i någon stackare med samma gråa syn på livet som du verkar ha. När det är dags att boka kista och präst tror jag att du kommer ångra att dina fredagskvällar spenderades med en påse vingummi framför Dessertmästarna

ja precis, dansar man inte limbo med en färgglad drink i handen då har man grå syn på livet! vad härligt det är utomlands, så exotiskt och vilka määääääääniskor sen! och man LÄR SIG SÅ MYCKET! som man har med sig heeeela livet sen!

haha.

finns bara en förklaring till dylika uttalanden - en jävla massa droger.

Du testar säkert också nya saker ibland fast i Sverige. Kanske köper en måltid du inte testat innan. Kanske tar en ny väg du aldrig kört när du ska hem.

Människor vill utforska. Det ligger i oss och är varför världen ser ut som den gör. Det är det som skiljer oss från aporna.

Den här frågan blir mer till vilken grad man vill ta det. Även en semester i Sverige är ju onödig. Eller kanske tom mer onödig. Samma mat, samma folk samma språk. Men ändå gör folk det med.

För mig personligen känner jag bara att världen ligger i mina händer och jag vill ta del av den. Skulle kännas så tråkigt att aldrig lämna lilla byn med det mest exotiska att köpa en pizza på helgen och leva hela livet uan att uppleva alla spännande saker välden har att bjuda på.

Det var dock något som hamnade djup i mig först när jag hade gjort mina första långresor. Det är svårt att sakna något man aldrig testat. Vad är din personliga erfarenhet? Känns att en sån här tråd startas av någon bitter person som aldrig rest som sen vill rättsfärdiga det med en tråd på flashback?