Nej du har rätt, du verkar inte alls vara Janne Mellanmjölk som försöker ursäkta ångesten av att ens liv springer en förbi med att det alla andra gör med sin tid är idioti

Men va fan ska man då göra med sina fredagskvällar?

Att få uppleva ett annat land, speciellt så under en längre tidsperiod, kan ge dig helt andra perspektiv på livet.

Helt klart, men det kräver bra mycket mer än en chartersemester.

på vilket sätt då?

men att resa är väl det mest mellanmjölkiga som vi har? eller trodde du att du tillhörde nån slags exklusiv skara som reser utomlands?

Att stanna hemma pga rädsla av att bli rånad, risk för försenade flyg m.m. är iaf det mesigaste jag har hört. Men gör din grej kompis!

det var exempel på anledningar att inte resa, det finns som bekant flera.

men hela den här grejen att du är en cool kille som reser utomlands är ju minst sagt märklig, med samma resonemang är busslaster med kineser i sverige utanför slottet också coola människor som minsann vet hur man lever livet!

Ditt resonemang kom du själv på, jag påstod aldrig att man är cool som reser utan att det är en nyttig upplevelse. Stick solo en månad eller två till Sydamerika och utvärdera när du är på hemmaplan om du har fått ut något av tiden eller ej. Eller så skiter du i det i couldnt care less

Listan kan göras lång men lågt hängande frukter är, fattigdom, klasskillnader, religion och kulturella influens i privat- och arbetsliv samt politik.

Man möter andra beteenden och får då reflektera över hur man själv och andra agerar på hemmaplan. Man får uppleva andra sorters mat. Man ser det positiva och negativa i sitt eget samhälle på ett annat sätt.

Jag har rest väldigt mycket i mina dagar och det har väl ofta varit kul. Men mina mest bestående minnen i livet kommer definitivt mer från livet på hemmaplan.

Jag reser fortfarande några gånger om året, tack vare en väldigt resintresserad fru. Men för mig är det allt mest samma charader och speglingar av tidigare upplevelse med amärre nyansskillnader.

Att resa är den ultimata formen av konsumtionshysteri. Man spenderar utan att behålla något mer än i bästa fall några grånande minnen. Det säger mycket om en persons vardagsliv, hur mycket personen strävar efter att komma därifrån.

I grund tror jag det ofta handlar om tristess. Folk lever så trygga liva att de desperat behöver spänning. Förväntan att något oväntat ska ske när de kastar sig ut på gatan i ett annat land är den största drivkraften till folks turistande, i min mening.

Sedan finns det någon tramsig status i att "jag reser minsann aldrig dit turister reser". Eller ännu värre nu, "jag åker minsann tåg och tjockoljefärja, för jag är så miljöduktig". Men stanna hemma då, och spara ordentligt på din miljöbelastning om du nu tror att du gör någon skillnad.

Numer brukar jag helt hänföra mig till tanken på att jag ska bosätta mig i landet vi besöker. Jag försöker känna efter hur jag trivs med människor och omgivningar. Jag talar med mäklare och undersöker egendomar osv. Tack vare resandet så har jag några verkliga guldägg att flytta till när vi väljer att pensionera oss lite lätt. Det känns som om jag därför lyckats ge även mina senaste resor en mening jag annars hade förlorat. Men jag är verkligen en hemkär person i ordets sanna betydelse.