Inspirerad av tråden om Sveriges bästa landskap så kräver situationen att vi reder ut vilket landskap som är det mest överskattade.

Jag tänker igenom de landskap jag känner till och har besökt, och måste nog säga antingen Västergötland eller Södermanland.

När du kommer in i Västergötland breder stora, närmast milslånga fält ut sig. Det är platt, platt, platt och det tar verkligen aldrig slut. Från Närke tills du passerat Alingsås är det samma meningslösa landskap. Sedan händer äntligen någonting när du klättrar uppför innan man åker nedåt igen mot Göteborg.
Där Västergötland gränsar mot andra landskap är det bättre men det är knappast Västergötlands förtjänst.

Södermanland är till stor del en igenväxt skog men utan så mycket annat. En transportsträcka mot Östergötland, Västmanland eller Uppland. De få sträckor mot Mälaren som finns väger inte upp mot metropoler som Flen, Hälleforsnäs, Katrineholm och Vingåker.

Inklämt mittemellan allt ligger lillepluttlandet Närke som är ett hopkok av allt den gränsar emot. Örebroslätten och kilsbergen är egentligen det enda som utmärker Närke lite. Sedan kör du några mil och byter landskap.
Att både Södermanland och Närke ligger i gnällbältet hjälper ju inte heller.

Nu är jag nyfiken, vilka är era kandidater till Sveriges överskattade landskap?
Gärna med bra motivering.

Värmland.

Bara skog, skog och mera skog.

Härjedalen?

Metropolen Sveg.

Medelpad, man glömmer bort att det ens finns. Så litet att man passerar det innan man ens inser att man varit där.

Det verkar inte som att någon som skriver i tråden så här långt förstår innebörden av begreppet "överskattad". För att någonting ska vara överskattat måste det ha högt anseende hos en stor grupp människor.
Det lämnar oss med landskap som har starkt varumärke, främst som besöksmål. Alltså ni ska tänka campingplatser och fritidshus.
De som kan komma på tal är alltså typ Öland, Gotland, Dalarna, Skåne, Halland, Bohuslän, Jämtland.

Någonting som man glömmer bort att det finns, kan alltså inte ens vara överskattat.

Sörmland, som omnämns, har faktiskt en hel del fritidshus ägda av tjockholmare och utlandssvenskar men landskapet som sådant är ju inte direkt så att folk får något lystert i blicken bara någon nämner. Man brukar snarare avkräva sommarsörmlänningen ett svar på frågan "VAR i Sörmland ligger huset".
"Jaha, DÄR. Nära Göran Persson(höhö".

Detta är i vilket fall som helst oerhört subjektivt. Men jag delar ut mina priser till Dalarna och Gotland.
I Dalarnas fall är skidorterna inte särskilt kul om man faktiskt vill åka skidor som vuxen.
Sommarvarianten av Dalarna är ganska smaklös och görs bättre av grannen Hälsingland som också har kust.
Gotland. Tja, Visby och de där öarna runt själva Gotland är ju fina att besöka. Men annars är det ju mycket...ehh...skog och klassiska depphålor befolkade av människor som inte vunnit första pris i något genlotteri.
I övrigt gnäller folk i dessa tider ofantligt mycket på stockholmare. Allt är relativt men på Gotland är det för mycket stockholmare till och med för stockholmare...

På vilket sätt är det då överskattat?

Återigen en bom. Jag misstänker att du helt enkelt inte tycker att Östkusten är något att ha. Till skillnad mot, om jag får gissa, Västkusten.
Till saken hör att Östkusten som begrepp knappast är särskilt haussat av någon. Det finns möjligen specifika orter och områden längs östkusten som är högt hållna som besöksmål.

Västkusten däremot. Där är ju ett allmänt hyllat begrepp, som någon skulle kunna hävda är "överskattat". Jag gör det inte. Däremot finns det orter längs både väst och östkusten som är överskattade. Men här var det ju landskap som var ämnet...

Personligen har jag aldrig förstått storheten med Skåne och dess främsta pärla (enligt många), Österlen. Samma sak med små marknader och pittoresk tillvaro i Skåne... Min personliga slutsats är att det är främst skåningar som är stolta över liknande idyll, och sen har hypen spritt sig i andra delar av Sverige, även om det finns liknande områden på andra platser.

Jag har aldrig begripit mig på Bohusläns dragningskraft. Ett kargt och stenigt landskap nästan helt utan charm vars "mysiga" skärgård översvämmas av dryga sommargäster en masse under sommaren.

Södermanland.... det är själva definitionen av ett intetsägande landskap. Rymmer dessutom i princip två residensstäder i vardera ände av provinsen, vilket endast förstärker känslan av slätstrukenhet

Och vad kännetecknar egentligen sörmlänningarna? Finns det ens ett svar på denna fråga?

Halland är överskattat att bo i. "På 1-2 timmar når du Liseberg, Ullevi, Nordstan, eller färjorna i Helsingborg."

Glömde Ullared.

Stora delar av Bohuslän ser identiskt(men fint!) ut och besöks av norrmän som också ser identiska ut. Jag uppskattar emellertid det unika landskapet och de salta vindarna. Dock är det extremt mycket avkrokskänsla om man tar sig bort från de sommartid nämnda överbefolkade gästhamnarna. Det finns liksom inte så mycket till mellanting mellan båthamn med alldeles för mycket folk och "helt stendött".

Sörmland i sin tur är rätt välmående där landskapet är dötrist, norra delen. Dock är södra Sörmlands landskap på sina håll riktigt vackert. Dessvärre är orterna som ligger där sådana man inte gärna besöker frivilligt.
Sörmlänningen är antingen högborgerlig godsägare, småborgerlig gnällkärring(Mariefred och liknande) eller förtryckt arbetarklass(den förkrossande majoriteten).



Ja, det är mycket tjat om det där. Adderar till underhållningsvärdet gör att göteborgarna i allmänhet inte är särskilt förtjusta i hallänningar, skåningar i allmänhet inte är särskilt förtjusta i hallänningar och att hallänningarna i sin tur inte är särskilt förtjusta i skåningar.
Visst. Det är jättehärligt att ha Tylösand(och liknande) nära tillgängligt. Om det är sommar. Vilket det knappt aldrig är i Sverige, och särskilt inte på Västkusten där även stora delar av somrarna kan påminna om höst.

Håller med.
Tråden handlar ju om vilka landskap som är mest överskattade, inte nödvändigtvis fulast.

Men Dalarna ska ju vara så jävla fint. Nja.. helt okej är det med Siljan och älven. Landskapet i övrigt varierar mellan skog och lantbruk. Inga direkta berg eller vyer heller utom längst upp i fjällen.

Fult - nej inte direkt, överskattat - JA.
Några nämner Södermanland och Värmland men de är ju inte överskattade. Det är precis så tråkiga och fula som folk i allmänhet anser.