De kan till och med vara underskattade. I alla fall närmre det än överskattade.

Att Dalarna är ett av de mest överskattade är i min värld självklart. Men sådant där handlar rätt mycket om att få "patent" på en viss del av sådant som även finns på annat håll. De lokalpatriotiska masarna har, till skillnad mot typ västmanlänningarna, gjort ett förbannat bra marknadsföringsjobb i generationer...
Om någon utlänning knallar förbi Norrmalmstorg i juli och frågar "where in Sweden do they celebrate the most typicall midsummer?" så svarar väl väldigt många Dalarna som ren ryggmärgsreflex utan ens nödvändigtvis ha varit där på midsommar...

Tack för bra svar.

Jag har återkommande läst i artiklar och böcker att Södermanland betraktas som fint och aristokratiskt på grund av att det är "slottens och herrgårdarnas landskap", men riktigt det intrycket har jag aldrig fått under mina färder genom Södermanland. Det enda man tänker gällande detta samt naturen (vissa delar är dock mycket fagra ) är "meh" eller "bondfångeri". Måhända är man färgad av att bo i Uppland som är ett unikt landskap gällande natur och djurliv.

Upplands folkkultur är definitivt mer distinkt. I Kusttrakterna är man stolta rospiggar. I Uppsala är man stolta uppsaliensare. I den uppländska delen av Mälardalen tycks det råda en starkare identitet jämfört med Södermanlands motsvarighet. Slutligen så är folket i norra Uppland stolta över sina magnifika vallonbruk och att de nästan kan anses vara norrlänningar till följd av att området angränsar till Norrland.

Förmodligen Öland. Massvis med folk åker dit på sommaren, men vad fan gör man där egentligen?

Dalarna, klart överskattat. Lever upp 1-2 dagar runt midsommar och kanske någon dag när det är raggarbilsträff i Rättvik. Samt Vasalopet. Inget fel,på landskapet i
sig, men all denna överskattning verkar göra Dalfolket väldigt kaxiga.

Ang Sörmland, som många nämnt. Vill bara påminna om Selma Lagerlöf och Nils Holgersson.

Härjedalen. Bor lika många människor i hela landskapet som en mindre ort.

Skåne ,platt som en fjortis bröst ,finns det en ett berg som är över havsnivån,

Hur lyckas du knyta Selma till Södermanland??

Det skulle ju funka med Värmland, Dalarna och t.o.m Skåne men du får mer än gärna räta ut mina två frågetecken.

Det finns sällan någon sämre utgångspunkt än att det ska vara "fint", särskilt om man har små möjligheter att uppfylla ambitionen.
De småstäder i norra och östra Sörmland som tycker att de är "finare" har ofta någon domkyrka, något slott eller societetshus att klamra sig fast vid.
Men nuförtiden består "sällskapslivet" ofta av en stendöd galleria och något kebabhak medan människor sover eller är på jobbet i någon annan stad.
De som bor på slotten och herrgårdarna i Sörmland skiter ofta fullständigt i Sörmland. Flera av fastigheterna tjänar till och med enbart som rekreationsplatser för Stockholms överklass, likt ett skärgårdshus gör på sommaren.
Sammantaget är Sörmland oerhört komplext. Det som gör att det känns ännu mer udda är att det gränsar till mentalt mycket mer "rejäla" landskapen Uppland och Västmanland, samt till ofta mycket avslappnade och nästan lite loja Östergötland(Närke kan jag för dåligt...). Av dessa landskapen är Sörmland den där osköna kärringen med pinnen i röven som konstant ondgör sig över kreti och pleti(som övriga landskapet mest består av).

Skåne, det är platt och fult, trist kust har dom också med massa djävla bög-sand som flyttar på sig.

Skåningar har dom också.

USCH!

Ser bara ett frågetecken. Men rekommenderar boken om Nils Holgersson och hans (flyg) resa över Sverige. Kanske en spoiler, men han blev väldigt förtjust i Sörmland.

Haha! Det har du rätt i! Sörmland är på sin håll riktigt vackert.
Själva landskapet är som tidigare nämnt närmre underskattat än överskattat. Sociologiskt är det emellertid mer komplext än det mesta i Sverige. Flera jag träffat från Sörmland har som gemensam nämnare haft att de förefallit varit väldigt präglade av det så kallade "klassamhället". Här har vi ju en före detta statsminister som bra exempel att studera.

Okej, vi kör på den.