Ska kika på't !

Känns dock segt för då kmr jag vara i mina sena ''20's'' :/ känns som att det är segt att börja strax innan 30

Aldrig för sent att byta, bättre att byta sent än att fortsätta med något man inte gillar resten av livet.

Ja så är det ju, frågan är ju om man tycker att det är så kul med programmering.. Det vet man ju först när man provat

Har också bott utomlands innan och planerar för att lämna Sverige permanent. Du kommer inte ångra dig.
Bara att köra på.

Kul, skulle vara trevligt att höra lite mer!

Vart har du bott och vart skall du flytta?
Ålder (Ish)
Familj?
Utbildning?
Jobb?
Anledning till flytt (utöver att sverige kmr bli europas rövhål inom kort)

Tack

Lasse

Tyskland.
20-årsåldern.
Kandidat. Men fungerar med bara en gymnasieutbildning.
Anledning: Helt enkelt trött på landet. Ville komma iväg och kände inte för att flytta till ex. Stockholm (människorna är lika kalla där).

Människorna är trevliga i Tyskland, enklare att tjäna bra med pengar, många fina och roliga städer (Berlin, Hamburg, München, Köln, osv.).

Helt fel. Enbart bachelor krävs i alla normala länder dvs inte kommunistländer som Sverige, Frankrike, Tyskland där utbildning inflaterats bort. USA, Kina, AU, NZ, och övriga asien där räcker det gott med kandidat. pinsamt att du ska låtsas att du kan något när du uppenbarligen aldrig bott utanför sverige samt tror att full stack skulle vara en bättre kompetens än specialism.

Kortade ner till det viktigaste i ditt inlägg. När man kommer till Australien tror man först att dom talar vanlig Engelska som i USA och i UK - Det gör dom inte !
Arbetarklassen i Australien talar sin egen variant av Cockney, och den tar tid att lära sig. Den påminner ingenting om TV-språket, så det gäller att tolka rätt. Se därför till att vara språkbegåvad, innan du utvandrar till Australien.

Tja, nu har jag ju bott i Frankrike, Australien, Nederländerna och Mauritius. Jag har även varit rekryterande chef av utlänningar i både Sverige och på Mauritius. Men det är sant, du har säkert stenkoll 😂

- när, var och varför flyttade du?

Jag har, de senaste åtta åren, bott i ett par olika länder i Sydamerika. Först i Brasilien, vilket land jag bor i nu vill inte säga pga risk för outning. Jag hade separerat och sålt ett hus i Sverige. Jag bestämde mig för att jag vill ha flerspråkiga barn och ett äventyr i en annan del av världen. Efter att ha rekat i flera länder blev det Brasilien.

- vad jobbar du med (något utbildning utöver detta?)?

I Sverige var jag konsult på en organisations- och kommunikationsbyrå. Jag hade en idé om att starta en verksamhet utomlands, kanske en bar eller motsvarigheten till ett pensionat. Men så googlade jag lite på vad digitala nomader arbetar med och kom in i en helt ny bransch inom vilken jag inte har någon utbildning. Började från scratch och slutade som country manager. Nu frilansar jag. Den professionella biten, som var vad jag oroade mig för mest för, gick väldigt enkelt och jag har haft en del tur. Sen finns det annat som jag misslyckats med, tex att lära mig språket ordentligt.

- hur löste du det rent praktiskt

Vilka praktiska problem ser du? Det enklaste är att skaffa en partner i landet man flyttar till, som kan lösa allt tills du talar språket. Sen gäller det att skriva ut sig från Sverige så fort som möjligt så att man slipper myndighetstrakasserier. En annan grej att tänka på är att det är lätt hänt att bli av med sina svenska bankkonton.

- fördelar?

Du lär dig väldigt mycket av att komma in i en annan kultur. Får perspektiv på Sverige. Det är lätt att det blir mycket tjat om klimat mellan utlandssvenskar och dem som blivit kvar, men det har verkligen av en helt avgörande betydelse för livskvalitén. Jag har bott i tropikerna och det är verkligen inte bara fördelar med det, jämfört med att bo i Sverige. Men på stora hela är det ändå bättre än i Sverige som jag tycker har ett av världens sämsta klimat. Var 8C på morgonen på midsommarafton senaste jag var i (södra) Sverige, helt oacceptabelt.

Den stora fördelen skulle jag säga säga ätt att jag är friare i förhållande till myndigheter. I Sverige lever man under överbeskydd som inte det inte alltid finns räckning för när man verkligen behöver hjälp. Här planerar jag utifrån att jag själv är ansvarig för mig och min familj.

Sjukvården är, hör och häpna, bättre här än i Sverige om jag ser till det jag och min familj har varit med om under de här åren. Vi fick barn på ett vanligt public hospital och det var mycket högre personaltäthet och längre eftervård än i Sverige. Om jag känner mig dålig ringer jag ett labb och samma dag kommer sjuksköterska och tar prover som kan testas för vad som helst. Men jag hade hellre blivit svårt sjuk i Covid i Sverige.

- nackdelar?

Jag har stora vakthundar, min fru har tagit vapenlicens och vi har sett människor bli skjutna på gatan där vi bor. Tänk dig det samtidigt som du har små barn... Nu har vi flyttat från den situationen men säkerhet är alltid något du bör tänka på större delen av Sydamerika. Pratet om att det skulle vara lika illa för vanliga svenssons i Malmö eller Biskopsgården köper jag inte (men jag ser ju att det blivit värre i Sverige också.

Du förlorar större delen av din svenska pension, det gör det lurigt att flytta tillbaka om du skulle vilja det i ett senare skede. Teckna en rejäl pensionsförsäkring i landet du flyttar till och se till så att du hamnar i omsorgssystemet där. Bra skolor är dyra här, du har inte råd att skaffa lika många barn som du kunnat göra i Sverige om du vill ge dem en kanonutbildning.

En annan nackdel är att importerade varor är väldigt dyra utanför i:länder och man ofta får nöja sig med kinesiska grejer eller sådant som är inhemskt producerat och av diskutabel kvalitet. Vardagslyx som en bit äkta parmesan och ett riktigt bra vin, kostar i alla fall tre gånger så mycket som det hade gjort i Sverige. Kamera- och datautrustning försöker jag alltid att köpa i samband med resor. Andrahandsmarknaden för bilar, teknik, vitvaror och möbler ger dig inte lika högt värde för pengarna som Sverige. Sen finns det såklart annat som är billigare här.

Men den största nackdelen är väl att man tappar sina svenska bekanta och inte kan underhålla sina nära relationer på samma sätt. Blir extra tråkigt när man får barn som inte lär känna sin svenska familj och när ens egna föräldrar börjar bli riktigt skröpliga medan man själv är på en annan kontinent.

- ev visum/greencard lösningar?

Jag fick visum efter att jag gift mig och kan även få medborgarskap om jag vill. Det är betydligt lättare än vad det hade varit för min fru att få motsvarande papper i Sverige.

- lönesituation?

Jag ligger över strax över en svensk medianlön, men inkomstskatten är bara några få procent så jag får mycket mer över. Min lön betalas ut i Euro av kunder i Europa. Så som valutakursen står har jag det mycket bättre ställt rent ekonomiskt än jag hade det i Sverige. Om jag skulle vilja sälja mitt hus och flytta tillbaka så är det dock ett problem att valutan tappat halva sitt värde. Men det kan ju vända. Jag jobbar helt på distans. Sitter ofta på ett strandcafé som jag har gångavstånd till.

- familj?

Ja, jag har fru och ett barn som är fött här.

- bostad?

Har byggt hus som jag hyr ut. Hyr själv ett billigare hus och går med plus på boende.

- starta eget företag?

Var inga problem. Min fru är jurist

- träffa tjej/kille där eller gjorde ni de hemma i Sverige?

Det är nog den lättaste biten om du har normal social kompetens. Man blir mer utåtriktad som resenär och har ofta något att komma med som uppskattas. Då pratar jag inte om pengar i första hand utan det finns andra skillnader mellan kulturer som gör en svensk attraktiv på många håll i världen. Förutom att kulturkrockar är attraktiva i sig. Men detta är sagt med viss reservation för att det finns mer risker inblandat när det gäller internationell dating och att det kan vara svårare att läsa av varför någon vill ha dig.

Tack för en trevlig redogörelse som tar upp både det positiva och det negativa.

Det funkar rätt bra med whatsapp. Pratar med mina föräldrar flera gånger i veckan och ibland med video. Om man bor 12 timmar bort med flyg så inser man (i allafall jag) att man måste se till att hålla kontakten med familjen. Jag pratar nog mer med min familj än jag hade gjort om jag bodde i Sverige.

Vill inte outa mig för mycket i övrigt men bor i USA sedan 15 år, har aldrig ångrat mig. Min största mardröm vore att tvingas flytta tillbaka till Sverige.

Vet inte om USA är det bästa landet i framtiden dock. Mycket identitetspolitik nu och det blåser kraftiga vänstervindar. Skulle undersöka Australien först om jag vore du. Singapore vore kanske ett annat alternativ. Framtiden finner man nog i Asien.