Dina inlägg får mig verkligen att reflektera. Jag vet inte vad det är men det är något över det.

Vi är så jävla beroende av att bedöva våra tankar och känslor att vi gör nästan vad som helst för det.

Bra jobbat med att du kunde avstå från cigg.

Så är det, vi styrs av dopamin.
Jag kan inte ens gå och skita längre utan att ta med mobilen. Äter framför TV eller mobil.

Det är det som gör denna livsstilen så farlig, jag har inga tider att passa,

Lever du fortfarande?

Still alive!

Jag är på Sao Nicolau, en annan ö, lite lugnare och jag bryter lite av mina vanor.
Just nu sitter jag och äter snacks på en lokal bar och tar en öl. Jag försöker stanna lite mer på båten, ta det lugnt. Jag tog t o m en simtur idag.

Carin har börjat försöka få ordning på sitt liv. Gått med i AA, skall in på rehab o s v. Kul för henne och jag hoppas hon klarar det. Hon verkar stark nu så jag önskar henne all lycka men håller lite avstånd.

Det var skönt att segla hit, 9 timmar, 45 sjömil. Båten funkade fint och jag får lite självförtroende igen. Livet traskar långsamt uppåt.

Inte många känner mig här så jag får vara ifred. Hade en kompis att tvätta jollen och motorn, I övrigt har jag inte träffat någon jag känner.
Jag skall försöka träffa snubben jag köpte en hel planta ganja av senast jag var här, annars letar jag inte efter någon.
Rätt skönt att sitta på båten ute på ankarplatsen, ensam, ta ett dopp, fixa lite käk, chilla. Gå runt naken på båten. Det är ingen annan här. 200 meter till land.

Jag är här för att det är lugnare, inga tiggare o s v, nu när jag skriver detta kommer det en snubbe och börjar med att le stort som om han känner mig, säger sa va! Franska för hur mår du, eller något. Jag kan ingen franska.
Han ber om euros så jag spelar dum, inte har jag några euros... han ber om en öl och escudos, jag frågar varför jag skall ge honom...
Fan, ibland blir jag dryg när folk är på mig...

Allt är lugnt. Jag försöker att leva billigt och bara ta det lugnt.

Låter väldigt avstressande. Har inte läst hela tråden så ber om ursäkt om du besvarat detta redan: vad jobbade du med i Sverige och vad var det som fick dig att ta beslutet att göra denna resa?

Tiggare är som andra problem, de dyker upp och det kan man inte göra nåt åt så det enda man kan kontrollera är hur man hanterar dem och jag tycker du gjorde helt rätt i bemötandet där. Du verkar vara en generös person men man vill ju inte bli tvingad att vara det.

Jag jobbade med IT tidigare. Allt från drift till systemutveckling.
Jag ville nog bara resa och segla. Jag har alltid gillat att vara på vattnet så när jag upptäckte att det är möjligt och att folk faktiskt gör såhär så påbörjade jag en plan.

I Mindelo är det gott om tiggare och jag ger bort mina småmynt hela tiden, det är helt ok. De flesta respekterar ett nej men en del tror ju att man skiter pengar och blir sura när de inte får något. De får aldrig något av mig. Här på Sao Nicolau brukar det dock inte vara några tiggare så jag blev lite förvånad. De flesta frågar om jobb i stället.

Hur har resan/upplevelsen i sjön formad dig som person ? När man spendera så mycket tid med sig själv måste man ha mycket värdefull tid med sina egna tankar till refkletering.

En sak som hänt är att jag har svårt att kontrollera mig när jag har ständig semester och inga tider att passa. Jag dricker för mycket och har blivit lat.

Jag har vuxit som person men också krympt. Att tillbringa tid ensam har nog inte påverkat mig så mycket, jag trivs ensam och det var nog en av anledningarna att jag gjorde detta. Däremot har mina erfarenheter av andra kulturer och att leva på havet fått mig mer ödmjuk.

Jag har iofs inte varit rasistiskt lagd tidigare men att spendera ett par år i Afrika har lärt mig att se stora skillnader på hur människor från olika delar av världen ser olika på saker. Allt utifrån det liv de lever.
Jag försöker plocka russinen ur kakan och lära mig de bra saker som finns hos andra människor i andra kulturer samtidigt som jag försöker lära mig av det dåliga som finns i både min och de kulturer jag besöker. Att se annat är väldigt lärorikt. Det är lätt att snöa in på det man har varje dag och ta det för givet och glömma bort hur bra man har det.

Jag har det bra, jag har pengar och bor i ett fattigt land men många av de vänner jag träffat här kämpar varje dag för att få något att äta. Vänner jag respekterar. Bra folk.
Jag har också sett skitstövlar som tjänar pengar på andras misär och har det bättre än de förtjänar.
Jag har helt enkelt blivit mer ödmjuk inför livet och tacksam för det jag har.

När jag läser en del bl a här på FB kan jag ibland bli förbannad på folk som tycker Sverige är skit och allt är åt helvete. Vi vet inte hur bra vi har det och klagar på skatter men fattar inte vad vi får.
Man får nog se hur det ser ut i ett fattigt land för att förstå.

Jag har rest och sett fattigdom, främst i Östeuropa som led under det socialistiska helvetet i många decennier.

Jag är ödmjuk och mkt tacksam för att jag är född här i Sverige och kan leva här. MEN jag är även samtidigt heligt förbannad på politiker och andra makthavare som totalt förstört Sverige under många år. Och ihärdigt och envetet varje dag fortsätter förstöra vårt land.

Mycket här håller faktiskt på att gå helt åt helvete. Benchmarken ska inte vara Cap Verde och liknande bottenländer där vi kan gotta oss åt hur mycket bättre vi har det. Benchmarken ska vara länder med liknande förutsättningar och folkmentalitet, som t ex Tyskland, Schweiz, Singapore m fl.

Och DÄR ser vi den stora skillnaden, hur Sverige snabbt rasar nedåt. Om 50 år kan Sverige vara som Kap Verde. Det är inte alls osannolikt, om utvecklingen fortsätter i tangentens riktning.

Jag säger inte att Sverige är bäst och allt är gröna skogar där. Jag stack ju därifrån...?

Jag bara poängterar att Sverige är jäkligt bra.
Om det blir bättre eller sämre just nu vet jag inte och jag vill inte värdera det heller.

Det jag försöker beskriva är att jag ser fattiga människor som kämpar dagligen för ett mål mat, de lever på gatan och de får mer pengar från andra fattiga människor än de får av mig.
Alla här hade bytt sin ena fot mot ett svenskt pass och med all rätt!
Men jag vill inte tillbaka till Sverige mer än nödvändigt. Det beror inte på politik eller skatter.
När jag möter någon random snubbe på gatan här får jag ett stort leende och frågan om hur jag mår och om allt är ok. En gång av fem brukar de fråga om pengar eller liknande.

Jag gillar det sättet att se på sina medmänniskor. Vi svenskar är väldigt trångsynta. Om du ler och börjar prata med en främling i kollektivtrafiken så skall du se att många händer rör sig åt mobiltelefonerna för att vara beredd att slå larm.

Här är det bara normalt. Det är den skillnaden jag gillar.

Skall lägga ner att dricka grogue nu.
En öl kan funka emellanåt men jag behöver ta bort starkspriten.
En vecka, kanske två, utan någon alkohol alls, jag borde prova det.

Det vore skönt om ni gjorde lite hejjarop. Jag tänkte börja samma dag som alla andra, d v s i morgon.

Just nu ligger jag för ankare i en liten bukt och det kommer in ganska stora vågor som gungar mitt liv. Det är mysigt och stressande på samma gång. Jag är trygg i båten men ibland vänder strömmen in mot land så jag får hela tiden vara vaksam även om jag vaggas skönt till sömns.

Så, imorgon ingen alkohol och inte heller dagen efter... o s v... ett tag, vi får se hur det går.

”Hejjarop”?!
Fan heller! Flera av oss har varnat dig väldigt länge. Men du bryr dig inte en skit om vad vi säger. Bland annat därför folk har försvunnit från tråden.
Jag säger det ännu en gång; ditt liv går bara åt ett hål. Och det är ner i avgrunden. Du är en alkoholiserad knarkare.
Och nu ska du vara vis och lära oss om att ”allt är så bra i Sverige”. Som om du är en som ska lära oss saker..