Nu känns det lite som att jag bara berättar om min dag igen och jag vill inte bli varnad av moderatorn igen men i dag blev dagen annorlunda så jag vill berätta skillnaden mellan att sitta deprimerad hemma och att komma ut och faktiskt vara en del av landet igen. En del av lokalbefolkningen.
Som expat och sökare av vilken livsstil man vill ha så tycker jag det kan finnas värde i att prata om för- och nackdelar med att leva så som jag gör så jag ser det som ett underlag för diskussion snarare än ett blogginlägg.
Jag har stängt in mig ett tag, hållit mig för mig själv och mestadels rökt gräs, glott på film och suttit i marinans bar dit nästan inga locals kommer.
Idag, söndag, allt är stängt och ingen är ute, så tog jag mig till en lokal mötesplats.
Snackade med lite locals, bl a en av de mer kända artisterna här, General nånting. Han åker till USA i morgon bitti så han ville träffa sina polare idag. Vi satt och drack grog, jag tror jag spenderade 40 kr på dessa snubbar (5st) som berättade för mig hur det fungerar.
Alla kände igen mig p g a Carin och de delade med sig av sin syn på en sådan relation som vi hade och hur de ser på hennes sätt att förstöra sig själv.
"En man måste få vara ute och ta droger, en kvinna kan inte göra så" var väl utgångspunkten. Jag försökte förklara skillnaden mellan bruk och missbruk med min begränsade kreol men det är ganska konservativt här.
Vi drack lite grogue, pratade om var man köper sin ganja och sedan gick ett par av dem dit med mig, till en snubbe som heter Pink. Inte kiss eller piss, pink.
Vi knallade över till honom. Det var söndag så han satt uppe i vardagsrummetoch chillade men gick ner när vi kom.
Jag köpte riktigt bra hash av honom för 400 spänn, de andra två fick motsvarande en eller två joints, troligen hittelön för att de tog mig dit, han fattade nog inte att det var jag som tog dit dem, jag har varit där ett par gånger tidigare och ville bara ha sällskap.
Ett par grogue tillsammans och lite filosofi kring livet och vi var tillbaka hemma igen, lite rikare på hash, jag var lite fattigare på pengar, ca 450Kr.
Jag hade ju dock fått ca 10gr riktigt bra hash så det var helt ok med mig.
Jag har saknat det där sällskapet med de lokala rastas, original och andra halvtaskiga men bra snubbar att hänga med.
Jag har mest hängt med Carin och andra tjejer. Att bara sitta på en bänk som en svensk a-lagare kan vara riktigt trevligt emellanåt. Det gäller bara att hitta sin nivå.
Nu har jag hittat ett ställe som säljer sushi i en av de mer utsatta zonerna här. Lilica och Fany bor där så jag beställde 40 bitar för 350 spänn så går vi och hämtar tillsammans. Gött käk, en bra rök och fint sällskap.
Jag har saknat det lokala livet. Sedan nyår har jag mest deppat ihop och varit ensam p g a Carin. Nu känns det som att livet kommer tillbaka lite.