Jävla skitdag.

Carins två månaders eskapader på gatan har burit frukt. Nu var det två och en halv månad sedan hon fick tag i sitt liv och hittade motivation att sluta med sin skit och jag började umgås med henne igen för knappt två månader sedan.

Mitt i hennes streetlife, på botten av brunnen blev hon våldtagen i sömnen, däckad sovandes på gatan. Hon vaknade upp på morgonen med en konstig känsla, gick till en offentlig dusch och när hon duschade var hon blöt i fitteriet. Hon vet inte men misstänker...
Det är tydligen inte helt ovanligt, det verkar som att minst en, förmodligen fler, gör detta systematiskt. Det har hänt henne en gång tidigare för många år sedan och då vaknade hon mitt i. Då var det farsan till en väldigt farlig gangster som efteråt hotade henne med kniv så att hon inte skulle anmäla.

Nåväl, hennes läkare kollade hennes testresultat nu och hon hade syfilis.

Så dagen har varit till apotek, läkare, fler apotek och en promenad i hettan fram och tillbaka i flera timmar. Det är ju lätt botat med tre veckors penicillin.

Dum som jag är så hade vi sex för ett tag sedan, trots att jag tänkte vänta med det till testerna återkommit så nu får jag ta tester och penicillin också. Har spenderar en tusenlapp på tester och medicin idag.
Det är för nära i tiden för mig att få ett bra resultat på testerna, det skall gå några veckor efter eventuellt smittotillfälle men de ville se tester ändå.

Jävligt korkat och dumt av mig men jag är ju bara en man.
Även om hon lämnat den livsstilen bakom sig så kommer skiten fortfarande tillbaka och slår mig på pungen. Jag har aldrig haft en könssjukdom i hela mitt liv, troligen får jag aldrig veta om jag fått den nu heller men eftersom den är så smittsam så är det väl 50/50, lika bra att ta sprutorna.
Hela kuren kostar 50 spänn i medicin och 120 för de tre tillfällena jag gör en injektion, testet kostar 650. Hon får test och kur gratis av myndigheterna men jag får gå privat och betala pris som "vit", d v s dubbla priset mot en local som går till samma ställe privat.

När hon är borta från sina droger är hon smart, charmig och rolig, älskvärd, lagar bra mat och bra på att städa men hittills har det haft ett högt pris.

Går det bra är hon värd det men slag efter slag blir jobbigt. Jag kan ju inte klandra henne för att hon blivit utsatt men det är ju ändå hennes livsstil som skapat hela situationen.
Hon mår skitdåligt och är stressad. Nu är hon ju normal och fattar vad som hänt och vad hon gör mot mig så hon mår nog sämre än jag gör. Jag mår ganska bra ändå. Har haft en vecka med noll alkohol men tar en öl nu för att få nerverna i ordning.

I övrigt är allt annat också skit. Kylen i båten verkar läcka ut gasen så efter påfyllnad höll den två månader, behöver bytas.
Tanken för färskvatten läcker och behöver lagas.

Allt går emot mig nu, bara att kämpa vidare och inse att livet som seglare är fullt av stök och oväntade pungsparkar. Alla seglare vet nog vad jag pratar om, förutom den eventuella syfilisen då, den är troligen mer ovanlig.

För nästan ett par år sedan var det en annan europe som fick syfilis också. Det är inte så ovanligt här. Hon smittade troligen min kompis som också fick ta en kur på samma sätt som jag får göra nu.

Nu har jag fått hypokondri. Jag har syfilis, hudcancer och diabetes. Tur att sjukhusbesök är ganska billiga här utan subventioner. 200kr för besöket idag, i Sverige hade jag fått betala 250.
Skall tillbaka om en vecka och ta ny spruta och då skall de kolla sockret också, kostar inget extra och är lugnande för mig. När jag slutade med alkohol blev det mycket vatten och kiss, därav oron för diabetes, farsan hade det också ett tag så jag vill ha koll.

Ett födelsemärke har börjat förändras också så jag skall besöka en dermatolog.

Så... En dålig dag. Men I det stora hela ett bra liv, so far...

I kväll är det stor fest I marinan bland sportfiskare. En av dem drog upp en 400Kg blue marlin idag så nu skall ett gäng feta amerikanska rika sportfiskare skräna och skrika i baren hela kvällen.

Så. Nu får ni alla en anledning igen att säga "vad var det jag sade". Kör på bara. 😅

Håller med i det du skriver.
Jag är själv en trygghetssökande personlighet men för mig handlar det om rutiner, bostad och annat än det sociala. Att bo i båt gör att jag har den tryggheten oavsett var jag är. Jag vaknar i samma säng varje dag och det är bara miljön utanför som förändras.

För många andra är tryggheten mer socialt betingat och då blir det såklart en stor uppoffring att lämna människor man älskar bakom sig.

Att ge sig iväg från hem och familj är svårt för många och lätt för en del. Själv kan jag tröttna lite på att ha samma sak runt mig hela tiden och då blir det en vinst att kunna ta med sitt trygga hem till en ny plats. Efter ett tag kan jag sakna min gamla plats och då seglar jag tillbaka. Det är typiskt det jag gör när det börjar bli tröttsamt i Mindelo. Seglar iväg till en annan ö tills jag längtar tillbaka igen.

Stooler, har du fast bostad där du är eller växlar du mellan olika städer eller öar? Har du köpt något eller hyr du?

Jag skulle inte kunna tänka mig att köpa mitt boende faktiskt! Dels för att kunna byta ö eller plats om eller när jag vill, men främsta orsaken är att jag liksom du befinner mig på den senare halvan av livet. Jag vill hellre bränna pengar på det jag vill ha eller göra än att låsa upp en massa stålar i ett boende!

Skulle mycket väl kunna tänka mig att bo på en båt bara för att testa men förmodligen har jag blivit för bekväm! Men jag måste säga att din sträng här har gjort mig jäkligt nyfiken på Sao Vicente/Mindelo. Jag kan ju som sagt flyga direkt till Sal och nu verkar det som att inrikesflyget på Cabo Verde har kommit igång igen på allvar. Så, nån gång mellan Aug-Nov siktar vi på!

Starta en tråd om ditt liv på din ö, jag skulle följa den

Hahaha...!!

Den tråden skulle bli urtråkig i jämförelse med den här! Drogfri (tom slutat snusa), inga draman eller kaosdagar som berör mitt liv även om det här på Gran Canaria är andra Svenskar som lyckas utmärkt med att hamna i både det ena eller andra! Men tack för förtroendet!

BestFly som tidigare hanterade flyget här har lagt ner, de klarade inte av det men nu har CV Airlines tagit över så det fungerar bättre, om än en hel del mer att önska.

Vill du komma ner hit så hjälper jag gärna till att fixa kontakter så du kan få tag i ett tillfälligt rum på Sal tills flygvrill Sao Vicente går, jag kan också fixa kontakt till boende här om du vill.

Ja, det är jobb att bo på båt men liksom du sitter det långt inne att köpa något här, jag vill vara fri och kunna röra på mig.
En båt är ju ett bra verktyg för det men det har sitt pris såklart.

Jag har negligerat underhållet ett tag nu så todolistan växer, man behöver ju fixa lite småsaker varje dag, vissa dagar stora saker så det är inte för alla. Egentligen inte för mig just nu men jag försöker anpassa mig och få lite disciplin i huvudet så jag kan börja känna mig fri igen

Ibland äger jag en båt, ibland är det en båt som äger mig.

Jag vet inte om det var en komplimang till mitt liv eller om det var motsatsen.

😆

Du har kanske rätt, jag skulle aldrig vilja vara ifrån de jag bryr mig om. Livet är kort, vill maximera min tid med de jag verkligen älskar.

Jag lägger inga värderingar på ditt liv eller sätt att leva. Men du påminner mig om en kompis från tonåren som sedan dess varit en "trubbelmagnet"! Hälften av det han gjort eller råkat ut för genom åren skulle han aldrig kunna berätta för eventuella barnbarn!

Sen är ju din sträng här ganska fantastisk, nästan 1300 inlägg på lite drygt 1œ år. Du skriver målande så man får bilder i huvudet av dina berättelser. Så där har du komplimangen!

Det är en helt normal känsla.
Andra känner att man behöver komma ut och se världen, prova sina vingar innan man blir gammal.

Alla är vi olika som tur är.

Det var en ironisk underton i mitt inlägg.

Jag ursäktar mig inte, jag lever mitt liv och jag har .ärligheten att välja och jag valde detta.

Jag skulle absolut kunna ha ditt liv också. Du jobbar, har ekonomisk trygghet o s v, många av de saker jag saknar.

Wow! Fortsätt med det. Sluta inte skriva här. En människa med båda fötterna på jorden. Ödmjuk och ärlig. Fantastiskt! Inspirerande och tankeväckande.

Carin verkar vara en survivor. En stark kvinna. Hon ta sig ur bottnen om och om igen. Många hade stannat kvar i misären efter så många nederlag. Men inte hon!

Amazing!