Tack!

Denna gången har hon en annan motivation men var långt nere på botten.
Hon berättar sjuka historier om hur det är.
Hon går in till crackhuset gråtandes, sitter där och röker och gråter, Hon vet hur jäkla illa det är.
Sover inte på fem dygn, bara dricker sprit och röker, tigger pengar utanför nattklubbar. Total misär och totalt mörker.
Hennes crackhus är stängt nu, polisen tog de två huvudmännen men ett nytt hus är öppet i samma kvarter. Bossarna tjänar sina pengar på människors misär.
Våldtäkter och annat våld, förlorat alla ägodelar, telefoner, kläder, smycken...

Och detta är bara Carins historia. Det finns långt värre stories än så.
En tjej här, 23 år, smart och vacker. Röker varje dag, säljer avsugningar för vad en sten kostar, 30 spänn ibland. Hon har blivit gruppvåldtagen inne i ett crackhus, utnyttjad, trasig, än så länge fri från HIV men det är bara en tidsfråga. Hon har tänderna kvar än så länge.

Jag ger henne aldrig pengar men en bit pizza eller en macka emellanåt.

Andra, äldre som röker har spetsiga vampyrtänder, de som finns kvar.

Bossarna lever gott, våldskapital, pengar, mutor till snuten.
Det är ren jäkla ondska och toral misär.

Carin hittade styrkan längst ner på botten och tillsammans med AA-möten. Jag har känt henne i 1.5 år och denna gång är hon helt annorlunda men folk litar ju inte på henne, de vet hur det upprepas. Det är nog bara jag och hennes familj som ser skillnad denna gången och även vi håller lite avstånd.
Nu med facit i hand skulle hållit lite mer avstånd med kuken men det är ju som det är.
I går ringde hon och bad uppriktigt om ursäkt för allt hon ställt till med.
Hennes dubbelliv har iofs sina fördelar. Hon umgås aldrig med de andra som röker, hon känner dom men de ses bara i crackhuset
De andra vännerna vet att hon är smart och bra när hon är fri. Nu har hon blivit erbjuden ett jobb på ett av stans flottaste hotell när hon kommer ut från kliniken så det finns hopp. Jag skall försöka hjälpa henne med en lägenhet när hon kommer ut så att hon kan få känslan av oberoende.

Ägaren till hotellet sitter dock i husarrest i Kongo för korruption... En musikproducent från Mali. Fan vet vad han gjort men han har svinmycket pengar, en Bentley och flera andra schyssta bilar.

Det finns hopp för henne, allt går om man vill.

Detta den första kontakt jag haft med en missbrukare i mitt liv och det är svårt att förstå hur illa det kan vara.
Jag älskar henne och att se henne sådan är helt sjukt jobbigt.

Kommer du att kunna vänja dig vid ett vanligt liv i Sverige om det blir nödvändigt? Till exempel att gå upp tidigt på morgnarna fem dagar i veckan för att åka till jobbet? Mörkt och kallt halva året. Människor i din omgivning som inte alls är lika ”öppna” som i Kap Verde.

Kylan blir nog svårt, det övriga är nog inga problem. Jag har ju jobbat två somrar och det fungerade bra. Jag mår nog bra av lite rutiner.

En kille här som ströjobbar åt diverse båtägare, typ daglönare, det finns ganska gott om dom här och jag använder dem själv ibland. Han heter Ruby och har ofta flytväst på sig när han går på bryggorna. Jag trodde att han inte kan simma men jag fick förklarat för mig att han ibland faller, jag antar att han är epileptiker.

I morse låg han och flöt på mage i hamnen, utan flytväst. Han tog helt enkelt inte på sig den och föll ihop ner i vattnet. De hämtade honom med ambulans men ingen vet hur länge han han legat. Han har troligen avlidit.

Det har gått åt en del folk under de åren jag varit här.
En tysk pensionerad militär ramlade i duschen och dog hemma. Han var ett riktigt rövhål, slogs med tiggare och var allmänt störig, kanske fick han hjälp med att ramla.

En ung kille, supersnäll och ödmjuk, fick huvudvärk och ramlade ihop på gatan, död på plats. Troligen en massiv stroke.

En äldre man som alltid gick runt på gatorna och sålde diverse varor, ibland hade han en flaska parfym, jag köpte ett par solglasögon av honom en gång, ibland skor. Han blev påkörd i en rondell i vintras och dog.

De gangsterbossar som gått åt bryr jag mig inte om, de har oftast skjutits för sent.

Man får en tankeställare om hur bräckligt livet är och att man får ta vara på varje dag man kan, så länge man kan.

Nu när jag sitter och skriver detta får jag beskedet att Ruby avlidit. Dålig stämning i marinan idag.

Fick tillbaka testresultatet för syfilis idag och det var rent.
Nästan lite skumt. Carin hade syfilis, vi har haft oskyddad sex ett par gånger men inte efter att hon fick tillbaka sitt resultat.
Det kan ta några veckor innan det syns på ett blodprov men jag hade ju symptom, ganska klassiska sådana dessutom men jag är bra på hypokondri så fan vet...

Jag har tagit två av tre kurer nu och har redan den tredje liggandes så det är väl lika bra att ta den också för säkerhets skull men jag är faktiskt förvånad.
Jag har dessutom fått tre rejäla biverkningar av penicillinet så även om det inte kostar många kronor för själva kuren har jag fått exem, feber och smärta efter sprutan så det är ändå ett högt pris.

En kompis är diabetiker och jag fick låna hans testkit och jag har högt socker men inte utanför det normala och det skulle inte ställas en diagnos med de värden jag har så det känns tryggt.

Nu är det bara hudcancer kvar att testa. 😅

I helgen är det makrilfestival här. Som I Sverige så kommer makrillen in till grundare vatten på sommaren men här firar man. Finns det en anledning till fest så tar man den.
I dag är det massor med ställen ute på stan som serverar makrill i alla dess former och det är livemusik på torgen, stor fest för alla och en del gator är avstängda.
Jag skall försöka ta lite bilder och posta senare i dag.

I kväll är det födelsedagsfest för mitt gudbarn som fyller ett år. Av mig får han en djembe, en afrikansk trumma, jag hoppas han skall lära sig spela inom något år.
Festen börjar kl 19 så den börjar väl egentligen kl 21 när han redan sover.
Blir nog mest en vuxenfest med alkohol och droger snarare än ett barnkalas med tårta och ballonger. Jag blir fortfarande förvånad här när det gäller att hitta en orsak till en fest men vem är jag att att kritisera den lokala kulturen...
En av mina bästa vänner här är gudmor, tillsammans med hennes flickvän, han har två gudmödrar, hon gillar inte Carin och vill inte komma och hälsa på när hon här, får se hur det blir ikväll, jag hoppas hon sköter sig. Hon kommer däremot att räkna med att jag står för lite röka ikväll.

Barnkalas...

Dessutom är området vi skall till en zona som en del taxichaufförer inte ens vill åka till och i kombination med att alla skall ut å festa på stan i kväll kan det nog bli knepigt att ta sig hem igen med taxi, att gå är inget alternativ med tanke på området.

Kan bli en spännande kväll. 😆

Oj hoppas du överlever. Vore trist om den här underhållande tråden skulle ta slut.

Det gick bra.
Jag är hemma tryggt och i förvar i båten.

Det blev inte så mycket bilder på festivalen, det blev sent och mörkt. Ska se om jag kan få ihop något av det jag har.

Tack för dina uppmuntrande ord. 💛🤎💚

Skönt 😊
Låter som en helt annan galen värld därborta. Men de skulle antagligen säga detsamma om Sverige om de kom hit.

Jag har försökt förklara hur vintern fungerar i Sverige, de säger att de gillar kyla men jag tror inte de förstår. Jagvhar visat bilder och de säger att det är vackert men de har aldrig upplevt 0-gradigt regn och snöslask.

Häromdagen skulle vi äta pizza, jag förklarade för Carin om svenska pizzor, kebabpizza o s v. Att det är ca 20km till en bra pizzeria där jag bor. Här på Sao Vicente är det 20km att åka tvärs över hela ön, de flesta har inte varit längre hemifrån än så.

Igår började födelsedagskalaset kl 7 på kvällen, massor med folk, massor med barn, jag försökte förklara hur man gör i Sverige, lite tårta på eftermiddagen... Här stod jag på balkongen med mormor och rökte hasch och åt pizzabitar medan barnen dansade zumba i vardagsrummet. Det var alltså ett ettårskalas.

Ja, det är väldigt annorlunda här, ibland skrämmande men oftast väldigt roligt. Det är en stor del av varför jag gillar att vara här, det är så oerhört annorlunda mot Sverige men ändå "make sense" på något sätt.

Nu har jag ansökt om uppehållstillstånd i stället för turistvisum.
I stort sett samma process men man behöver ett personnummer här, ett hälsointyg, bevis på vaccinationer (gula febern) och ett utdrag ur brottsregistret.

Allt flöt på bra till slut, jag har tillbringat dagen med att få hälsointyget. Sitta och vänta, prata med någon som inte kan engelska, vänta lite till, träffa en sköterska...
Det de gjorde var att ta blodtrycket, pulsen och vikten. Fick ett papper som skulle signeras av en läkare och sedan lämnas till polisen för uppehållstillstånd på ett halvår.

På pappret stod i princip att jag inte har difteri eller något annat smittsamt. Allt detta såg de med bara ett blodtryck, som dessutom var högt! 150/90.
En halv dag tog det att få det pappret och de vet ju exakt ingenting annat om min hälsa än att jag har övervikt och högt blodtryck men det stod det inget om i pappret. Bara ett spel för galleriet och byråkrati. Det kostade 100kr så det är knappast pengar de söker heller. Märkligt.

Samtidigt har Carin besökt läkare, samma läkare t o m, om att hon har ont i ryggen/strupen och hostar upp svarta klumpar. Efter fem minuters samtal gav han henne penicillin. Inga prover eller något alls. Man undrar lite över hur systemet funkar här, det känns som att det är en del att önska.

Men med lite tur så har jag ett halvårs uppehållstillstånd på fredag och slipper detta ett tag.

Denna video fick mig att se övervikt och högt blodtryck med andra ögon och jag registrerade mig hos blodtryckdoktorn. Klart smidigaste alternativet (via appen dvs internet) men det är nog omöjligt att få grejerna till CV men nästa gång du är i Sverige? De vill ha lite labbtester också i början, piss och blod så CV är inte ett alternativ.

Sedan så har jag blivit av med medicineringen mot högt BT mha keto, eller snarare carnivore, men keto lär funka också. Det tråkiga med carnivore är att man riskerar med att bli av med suget på röka och alkohol. Med LCHF/keto lär suget finnas kvar, försvagad dock.

Tackar.
Men för mig räcker det nog att börja med lite förändring i livsstilen. Mindre dricka, mer promenader. Jag har ju redan börjat med det.
Kosten är jag inte orolig för, jag äter ganska hälsosamt, ibland blir det pizza men då blir det sällan mycket.
Maten här är ganska hälsosam generellt med mycket fisk, kyckling och grönsaker.
Ris och pommes har de iofs mycket men det blir inte att jag äter upp.

Det viktigaste för mig är nog bara att hålla alkoholen nere.