Medan snubbarna var på min båt och bytte olja hörde deras chef av sig. Carin väntar på mig utanför marinan.
Kan bli bra eller dåligt.
Det blev dåligt.
Hon hade rökt igår och är den vanliga galna egocentriska människan hon är. Jag försöker förklara för henne att hon kan gå till sin mamma men hon vill inte. Hon anser att alla skall komma till henne och visa kärlek men vägrar göra några eftergifter alls. Helt bortom all rim och reson.
Hon vill gå till kliniken men vill först ha min respekt och hon vill ha tillbaka sin familj.
Hon vägrar dock att ge något själv. Alla skall anpassa sig efter henne för att hjälpa henne. Jag förklarar att även hon måste ta steg som är jobbiga.
Hon blir bara förbannad på mig.
Nu sitter vi på en bar, hon har tagit ett par drinkar och börjar nästan gå bersärk här. Jag har sagt till personalen (på förekommen anledning) att hon inte kan komma hit utan mig och beställa och sedan förvänta sig att jag skall betala. Så nu blev personalen frågande när hon gick in och beställde en öl. Det resulterade i 10 min skrik och gap mellan henne och personalen.
De är liberala här med sådant beteende så det är lugnt men personalen tar fan ingen skit här. En pytteliten jättesöt tjej började förklara för henne och det blev ett jäkla liv.
Den söta tjejen vann definitivt, all respekt. Måste uppmuntra henne senare.
Bad om ursäkt till personalen.
Vi hade tänkt att åka till hennes mamma idag och jag skulle hjälpa henne sälja en madrass så hon kunde få pengar att betala tillbaka sin mamma och visa god vilja.
Det går inte in. Hon vill att alla andra skall visa henne kärlek, troligtvis för att hon inte älskar sig själv, vägrar att gå halva vägen.
Jag skall pröjsa notan nu och sedan gå hem. Gänga ett hål i pulpiten, efter det kan jag segla om jag bara städar upp lite.
Livet går framåt, små steg, men för Carin verkar det gå bakåt.