Det går sådär...
I morse, runt 12-tiden, när jag sovit i tre timmar ringde telefonen.
Det var Carin som ville ses.
Jag tog en frukost i marinans bar, frukt och yoghurt, standard hälsosam frukost, och en öl. Det är ju lördag.
Drar ut på att lämna marinan p g a att hon står utanför.
Men jag går ut, hon är inte där! Kutar iväg och köper cigg och sätter mig på ett stammishak.
Hon ringer igen och kommer dit. Är ganska lugn och samlad.
Jag har planerat att besöka Indira, mamman till mitt gudbarn så jag sitter där med ett paket blöjor när hon kommer.
Hon vill följa med men jag vill inte det, jag vill inte bjuda in henne till någon annans hem,.
Efter ett tag blir hon inbjuden av Indira så hon följer med.
De bor i en lägenhet typ i ett miljonprojekt men mindre. Socialen betalar lägenheten och den är riktigt fin. Nästan svensk standard. Barnets pappa, Russel är där, han har samma problem som Carin men är ok idag.
Det visar sig att Carin och Indiras mamma känner varandra. De pratar länge och jag får lite paus. Står på balkongen och röker. Carin kommer ut och är ledsen. Ibland förstår hon vad hon ställt till med, så jag gav henne en kram. Styrka och kärlek.
Det slutade med tungkyssar och bitna läppar. Fan.
Jag är ju bara en svag man.
Vi åkte tillbaka till stan, jag frågade om hon inte skulle till sin mamma men hon ville inte. Sover hellre på gatan.
Det är ju skitjobbigt att lämna henne på gatan utanför marinan när jag går hem och sover i en skön säng. Hon ville att jag skulle sova med henne på gatan.
Jo tjena!
Fan vad jobbigt det är. Mitt hjärta är fortfarande fyllt av henne medan min hjärna bara vill bli av med henne.
Det skall bli skönt att segla härifrån en vecka eller två och få lite andra vyer. Få lite distans.