Jag bor i danska Århus med nära till flygplatsen. Jag är trettio plus men känner att mitt bäst före-datum är passerat. Min kropp är som andras men mitt sinne känns begagnat. Det är jobbigt, besvärligt, tidsineffektivt omständligt och dessutom dyrt med resor jämfört med vad de ger tillbaka i diffusa begrepp såsom avkoppling, fördel, glädje, upptäcka osv.
Man åker och kommer hem bara för att undra okej men nu då... Jag går om några år mot fyrtio och har blivit bekväm men tröttnade redan innan covidpandemin på att resa.
När och varför tröttande ni på resor och hur känner ni er? Hur motiverar ni som fortfarande resor er? Vad söker eller väntar ni er finna på era resor?

Du verkar ju bara åka till västerländska länder din jävla tråkiga nolla 🤣

Stressigt som fan att resa och man är inte utvilad när man kommer hem men ger ju några likes på Instagram.

Är det egentligen mest tråkiga människor utan hobbies som gillar att resa?

Nu har jag ingen familj så när jag reser så reser jag själv, men jag fattar ärligt talat inte vad folk tycker är så jävla jobbigt?

Du reser själv, har flygbiljetter och boardingcard på telefonen och har endast med dig handbagage = Du slipper hela incheckningsprocessen.

De senaste 10 gångerna jag har rest (inom Europa) så har det tagit max 5 minuter att ta sig i genom säkerhetskontrollen och jag personligen har alltid en 1L påse färdigpackad med all vätska jag ska ta med mig) dvs från och med att det du kommer till flygplatsen så tar det max 15 min innan du är från taxin och genom säkerhetskontrollen.

Sen letar du upp din gate och sätter dig och väntar, gratis Wifi på flygplatsen och en flaska vatten du kan fylla på i deras färdiga stationer där man kan fylla på vatten, ta en öl om man så vill.

Väl på flyget, på med hörlurarna för att stänga ute allt ljud på flygplanet, sätt igång en playlist med podcast och blunda, man är framme på nolltid.

Så, vad fan är det som är så jävla jobbigt med att flyga?
Jävla mesar är vad ni är, förbered er så är det inte så jävla jobbigt.

Det enda jag egentligen kan hålla med om är känslan när man kommer hem igen "jahapp, fan gör man nu då" vilket suger.

Jag bor i danska Århus med nära till flygplatsen. Jag är trettio plus men känner att mitt bäst före-datum är passerat. Min kropp är som andras men mitt sinne känns begagnat. Det är jobbigt, besvärligt, tidsineffektivt omständligt och dessutom dyrt med resor jämfört med vad de ger tillbaka i diffusa begrepp såsom avkoppling, fördel, glädje, upptäcka osv.
Man åker och kommer hem bara för att undra okej men nu då... Jag går om några år mot fyrtio och har blivit bekväm men tröttnade redan innan covidpandemin på att resa.
När och varför tröttande ni på resor och hur känner ni er? Hur motiverar ni som fortfarande resor er? Vad söker eller väntar ni er finna på era resor?

Håller med sista stycket. Semestern är ett utmärkt tillfälle att förkovra sig i sina hobbyn. Utveckla sitt hantverk, kanske lära sig ett nytt hantverk. Att bara ha tid med sånt som man annars inte har tid med när man jobbar 40h per vecka. Dessutom är dagarna långa och man kan vara utomhus länge.

Men de flesta är hopplöst tråkiga utan intressen utöver Instagram Netflix och liknande skräp. Bara sånt fantasilöst folk flänger runt på sketna flyg och hotell vid en turistfälla när semestern vankas. Usch och fy

Vissa kanske reser för att utöva sin hobby?

Jag tycker att man är en roligare människa om man åker på en vandringsresa och äter mat man inte kan få tag på i Sverige än om man står hemma och dricker ett flak kortburk och skruvar på en gammal Buick med väghållning som en finlandsfärja.

Vissa kanske reser för att utöva sin hobby?

Jag tycker att man är en roligare människa om man åker på en vandringsresa och äter mat man inte kan få tag på i Sverige än om man står hemma och dricker ett flak kortburk och skruvar på en gammal Buick med väghållning som en finlandsfärja.