Kollar jag på mina släktingar, där några är relativt rika, så är det alltid till samma sydeuropeiska länder de åker till; Frankrike och Italien. Aldrig Spanien, Portugal, Grekland, Albanien eller Malta.

Åkandet till Italien och Frankrike har anor längre tillbaks än charterturismen (som ju faktiskt var starskottet för storskalig turism till de andra länderna du nämner). Frankrike och Italien har i mångt och mycket varit den europeiska kulturens centrum, men mycket konst, vin och mat. Det krävs dock en viss bildning för att ta till sig konsten, vinet och maten.

När de lägre samhällsskikten började turista utomlands på allvar, så ville de bara bada, dricka och äta så mycket som möjligt. Ingen åker till Dubrovnik eller Malaga för att de älskar kulturen där. Det finns ju till och med de som bara är på hotellet och ligger vid poolen i flera veckor. Det har inget med turism att göra, utan är mer någon sorts bullumi-retreat.

För övrigt rekommenderar jag Italien och Frankrike varmt. Det är två länder där du slipper folk som slickar röv för att de vill åt dina turistpengar.

EDIT:
Ett annat skäl är förstås kontinuiteten. Den övre medelklassen vill ha ställen de återkommer till. De skapar minnen med sina barn, och för vidare traditioner. Det här med att "diversifiera" är ett slags snabbköpstänk som är typiskt för trashiga människor. "Nu har vi varit en vecka i Grekland, nu kan vi det här. Vart åker vi nu?". Att lära känna platser och bygga en relation till dem, är trashet helt ointresserade av. Likaså att läsa på innan man åker någonstans, vilket är helt naturligt för övre medelklassen.

Visst är det väl lite storfräsare som drar till Spanska solkusten med,Marbella mm

Det finns ett annat perspektiv också - Medelklass som återvänder till (typ) Toscana år efter år, lär känna lantbrukare som de köper lokal olivolja ifrån, direkt från gården(som om det skulle vara så jävla fint). Tillrättalagda bilder i sociala medier, pretentiösa (och dyra) kvällskurser i italienska hemma i Sverige, osv.

Jag är medelklass och har varit i Grekland fler gånger än i Italien och Frankrike.

jag är arbetarklass jag och frugan kör alltid turkiet det e fint som snus

Det enda irriterande är att personalen på hotellet kladdar på dottern

Hur gammal är dottern?

Kollar jag på mina släktingar, där några är relativt rika, så är det alltid till samma sydeuropeiska länder de åker till; Frankrike och Italien. Aldrig Spanien, Portugal, Grekland, Albanien eller Malta.

Kollar man på TV och kändisar pratar om sina resor så är det alltid Frankrike och Italien som gäller också om man ska till södra Europa.

Vad är det som lockar folk som har det gott ställt till just dessa länder? Inget ont om dem. Italien och Frankrike är jättefint, men det är Spanien och Portugal också.

Nu ser jag att min kusin har bokat ytterligare en resa ner till Gardasjön med sin fru och barn. Nog för att man hittar sin favoritplats och kommer tillbaka, men just att det verkar vara en grej just bland denna demografi att alltid ALLTID åka till enbart dessa två länder gör mig nyfiken.

Varför åker folk som har det gott till just Frankrike och Italien, medans "vanligt folk" diversifierar sig mer och åker en gång till Spanien, en gång till Grekland och sen nästa gång till Italien?