Nu har jag bott i DUblin i ett antal veckor och har jobbat på IBM i två veckor. Tänkte att det kanske är dags att göra en liten recension om hur det är att jobba här.
Intervjuer
Att få själva jobbet gick som en dans, efter det att min CV skickades in via en kompis som redan jobbade på IBM så tog det inte mer än ett par dagar innan Manpower hörde av sig. Det var en väldigt trevlig snubbe jag hade att göra med. Det var Patrick för er som har haft med Manpower och kanske honom att göra med. Iaf, efter min första intervju med MP (där vi mest snackade om mitt CV och vad allt innebar) tog det ca. 2 dagar fram tills dess att de hörde av sig igen med lite fakta kring min inbokade intervju för den kommande veckan. Det var väldigt "straight forward", bara prep inför dagen D.
När intervjun väl stod på tur var jag väldig nervös. Jag hade inte förberett mig ett dugg av vad MP sa till mig att göra. Det gick förvisso riktigt bra, förutom att man inte hörde någonting av vad min intervjuare sa tack vare den där jävla högtalartelefonen. Det var en del frågor angående mina förflutna jobb, min skolgång (industriprogrammet) och min erfarenhet inom IT. Kort och gott förklarade jag vad jag hade gjort inom mitt forna jobb och mina praktiker samt att jag hade "basic" egenskaper inom IT.
Det tog inte mer än en halvtimme innan Patrick ringde upp mig och meddelade till min stora förvåning att jag klarat intervjun galant och att IBM var väldigt nöjda med mig. Jag skulle få jobb på Irland.
Flytten
Bokade mitt flyg med Ryan air. Flygbiljetten plus en väska utöver mitt handbagage kostade inte mer än 600 SEK. Det var nu man förstod att allt var på allvar, att man verkligen skulle ta sig ur sin "safezone" och bege sig utomlands för att jobba med något man aldrig har jobbat med innan.
Nervositeten började krypa på trots att jag hade löst boende.
När jag väl satt på flygplatsen kände jag mig lite smått panikslagen. Att jag verkligen skulle stänga mitt "kapitel Sverige" och dra vidare var något riktigt häftig fast ändå skrämmade.
Lite tid som jag spenderade med att inte göra något i stort sett. Träffade en kille som skulle börja samtidigt som jag och kom bra överrens med honom.
IBM
Dagen var kommen, denna måndagen började min training. Som jag nämnde ovan hade jag redan träffat en kille som jag skulle ha min training tillsammans med.
---
Här fick jag reda på vilket desk/konto/avdelning jag skulle spendera min kommande tid på (vilket jag inte nämner pga. outning). Mitt schema löd följande; 1 timme "shadowing" vilket innebär att jag sitter med en person på mitt konto och lär mig grunderna, alltså, "Välkommen till helpdesk mitt namn är XXXXX hur kan jag hjälpa dig" samt att logga tickets. Trainigen var inget speciellt, det var väldigt mycket basic saker och "problem determination", alltså hur man ska ta reda på hur man ska behandla ett problem.
Vi lärde oss även hur man ska behandla kunder som ringer in. Det var väldigt varmt i lokalen som vi hade detta i så det blev lätt att man slöade till sig lite och missade en del. Hörde dock efteråt att det inte spelar någon direkt roll. Det är svårt att lära sig praktiska saker teoretiskt så att säga.
I vilket fall som helst så lärde man känna en hel del intressant personer från olika nationaliteter.
---
Efter min "trainingweek" började det lite mer på allvar. Börjar nu 07.00 och jobbar till 15.30. Denna vecka består av mycket "shadowing", förmodligen kommer jag få ta lätta samtal och logga tickets. Detta gör mig lite nervös, man vill inte göra bort sig vid sitt första samtal!
Allt är fortfarande väldigt förvirrande, det är mycket som man inte känner igen. På vår desk är det mycket Outlook-problem vilket jag inte har någon erfarenhet av sedan tidigare.
Irland
Irländarna är världens trevligaste folk! Alltid hjälpsamma och glada (finns undantag). Har aldrig kommit i konflikt med en irländare. Det finns vissa rötägg (läs: knackers) vilket kan jämföras med knarkare. Dessa människor har inte haft någon egentlig uppväxt och vet därmed inte hur man ska bete sig. Har blivit varnad för att gå till vissa stadsdelar i Dublin, bl.a delar av Finglas och Ballymoon. Har åkt förbi Finglas och jag förstår precis vad människorna menar med att man ska ta det försiktigt där.
Annars är det väldigt trevligt. I city centre finns det en hel del pubar, alltså flera hundra stycken. Gillar man öl, underbart folk och ett helt okej jobb så tveka inte på att åka hit trots att det kanske känns obehagligt eller rentav otäckt att lämna allt.
Alla på IBM har varit i
din situation. Alla har lämnat allt och åkt iväg, alla är i samma sits. Man har inga problem alls att skaffa vänner.
Med reservation för stavfel.
Citera för frågor.