Denna tråden har överensstämt med mina tankar kring samhället. Men också vilka mål jag har i livet.

Jag kommer kanske att skriva om mina tankar kring det hela senare i tråden. Till att börja med måste jag sortera de i huvudet innan jag kan förklara det för någon annan och skriva ner dem.

Jag har sedan jag var 15 år varje sommar gjort mindre resor. Varje år har de blivit större och större. Varje år har de blivit mindre planering. Varje år har jag lärt mig saker. Varje år har jag varit borta längre. Förra sommaren tågluffade jag mig t ex genom en stor del av europa i åtta veckor, och klarade mig på 13 000 kr.

Allt dethär är en förberedelse till den dag då jag kommer lämna Sverige, förmodligen inte för gott. Men helt säkert för att inte bosätta mig här igen.

Jag tänker mig en resa som kommer likna en blandning av luff i vildmarksliv, boende på vandrarhem, någonstans kanske i lägenhet. Jag kan tänka mig att stanna en längre tid på vissa platser för att kanske arbeta. Jag kan också tänka mig att jag hamnar i situationer då mina pengar är slut och jag tvingas bo i vildmarken tills jag lyckas ordna det för mig på bättre sätt.
Resan kommer sträcka sig över minst några år, och vara en livsstil i början av mitt liv. Det är den livsstil som jag tror på därför att den kommer lära mig mest, ge mig flest erfarenheter, och låta mig slippa Sverige/den svenska vardagen. Utöver europa skulle jag gärna upptäcka syd-America t ex.

Jag planerar även att filma mycket under resans gång, då jag är filmintresserad och nån gång vill arbeta med film/teater.

Jag kommer ta studenten med hyffsade betyg, jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Men jag har inte pluggat mycket, det ligger inget slit bakom betygen trots att de är omkring VG i snitt. Jag går på en mycket krävande skoa, min prestation skulle säkerligen värderas med högre betyg på en annan skola. Jag var ett tag påväg att strunta i sista året på gymnasiet, men beslutade mig för att slutföra de i egen vinnings syfte. Jag känner att jag lär mig viktiga saker som jag kan ha nytta av. Jag tror däremot inte att jag kommer behöva betygen när jag söker jobb, högskola kommer jag kanske inte att gå, gör jag det blir det inte i Sverige.

Efter att jag nu tar studenten blir det av till lumpen. Jag gör det för att jag helt enkelt tror jag kan ha mycket nytta av den kunskap jag får. Nu menar jag kanske inte kunskapen om hur man skjuter med en k-pist, utan snarare kunskap om mig själv som person. Vad jag klarar av.
Dessutom vill jag lära mig om omöverlevnadsstrategi och vildmarksliv, detta måste jag lära mig någonstans då jag planerar att åtminstonde för några år leva det liv många talar om i denhär tråden.

Det är naturligtvis inget nytt att unga män vill slita sig loss från sin vardag och se världen, inte gamla män heller för den delen. Jag mins inte var jag hörde dehär, men det var på Tv, och diskussionen berörde just detta.

"Om en ung man vill ut och upptäcka världen, så måste man låta honnom göra det"

Detta kan låta som ett ganska självklart och tråkigt citat för många här, men när han sa det så var det någonting i mig som ingav känslan av just det, självklarhet. Det är självklart att jag måste få göra detta om jag känner ett strakt behov av det. Jag skrämdes också av att så många människor kanske aldrig vaknar som jag just gjort, utan lever kvar i tron att de måste leva efter samhällets vägvisare.

Men ska jag leva ett liv, så tänker jag inte låta någon säga åt mig att det ska se ut såhär: Dagis till 7år - skola tills 19år - högskola tills 24 år - arbete tills 65år.

Jag tänker inte låta intellektuella människor tänka åt mig och säga hur jag ska leva. Det finns många fler vägar att nå framgång, egen framgång.

"Den största illusionen är när människor som inte tänker själv, fortfarande lever helt övertygade om att de tänker"

Jag vill tänka efter själv vad jag verkligen vill, jag vill göra mina misstag.

Närmast ska jag surfa på den Franska och Spanska nord kusten hela sommaren när jag och min kompis ska bila i en skrothög ner. Ca 5 lax på fickan, varsit fiskespö, och varsin surf bräda.

/Lasse lindh

Jag går ut ur gymnasiet om drygt en månad. I sommar blir det tågluff, efter det blir det nog till att fixa en pengarbuffert. Sedan vill jag resa runt i värden, lifta, cykla, buss, tåg etc (om några år segla) och göra det jag känner för. Nya Zeeland är mitt största mål, främst den vackra naturen.

Jag skulle även vilja leva helt ensam i skogen (antagligen Sverige till att börja med), som en utmaning och för att se vad som händer när man inte påverkas av massa folk runt omkring, för att lära mig mer om mig själv och för upplevelsen.

Det hade även varit kul att leva med någon avlägsen stamm som lever på naturen, för att se hur de lever. Jag tror att man kan lära sig något från varje kultur.

Tackar! Mycket snack är det allt från min sida, men jag vet ju inte vart jag vill åka, jag har ingen aning:o Nya budet är Belize. Någon som vet något om Belize? Jag har alltid snackat om Brasilien, men Belize har allt som Brasilien har, fast finare natur och inte alls samma kriminalitet. Dessutom växer turistindustrin, och naturen är ju underbar där. Det verkar tyvärr hyffsat svårt att få jobb där, lite som Sverige. Ja, de kan faktiskt konkurrera med svenska skatter också Enda anledningen till att inte dra dit.

Men ibland kommer känslan av att strunta i allt, bara lämna allt och ge sig av. Kanske ta ett jobb på en kibbutz i Israel eller något annat som ger lite mat för dagen.

Jag har flygbilljetter till Tunisien i sommar, de är redan bokade. Passande nog ska jag hamna mitt i ett bröllop därnere också. Kamelherrarna kommer dessutom ägna en hel vecka åt att gifta sig, så det blir nog ett bastant bröllop Återigen, bara en dum grej som har lett till en annan och det skulle inte förvåna mig om jag tar över som Tunisiens president i sommar. Allt kan hända! Men som jag har tänkt så struntar jag kanske i returbiljetten, eller bara bokar om den. Är det bra i Tunisien så kan jag ju stanna där, men jag tror knappast att jag kommer att trivas i ett arabland. Ett annat alternativ är ju att jag åker hem till Sverige, reder upp allt med jobb och gör rätt för mig innan jag sticker för gott.

Men den stora gåtan, var kommer jag att trivas? Jag ska tänka på dina ord. Kanske är det bara att sticka, trivs jag inte så reser jag till ett annat ställe.

Belize är nog inget lugnt land, fördelen är att det är engelsktalande.
Guatemala som Belize är i konflikt med är ett riktigt våldsamt land och
många emigrerar nog illegalt till Belize.

Tunisien är Afrikas DDR, lugnt städat och kontrollerat samt stagnation.

Avlägsen stam accepterar sällan utomstående, du har en massa smittor som deras immunförsvar inte pallar.

Papillion är fiktiv berättelse ifrån forna dar i Franska Guyana.
Många isolerade stammar har en fientlig inställning till utomstående därför dom har valt det.

Dom flesta skriver att ni vill lämna sverige för att ni vill inte vara slavar i samhället, ganska korkat för alla har har sina egna val. Vill en svensson leva som en och gör det är han/hon ingen slav. Man lever med dom man älskar och jag kan iaf inte komma på något bättre en det. Och hade alla tänkt som er att inte jobba och slita, hur hade samhället sett ut då? (inte bara sverige)
Det är ni som är samhället och bygger upp det. det behövs "vanligt folk", "svenssons" för att allt ska fungera.
Ni skriver som att ni ser ner på vanliga hederliga arbetare för dom inte gjort något bättre med deras liv, ALLA måste dra sitt strå till stacken för att samhället ska fungera.
Hur hade ni tänkt er ta er fram annars, hur hade ni tänkt fiska i eran ensamma sjö utan fiske spö? Allt sånt som arbetare tillverkar, ni borde isåfall se upp till arbetarna. Med arbetare menar jag alla som jobbar.

Dock kan jag med vilja ut och resa, men ser inte annat folk som inte bryr sig om sånt och valt ett annat liv för slavar.

Men hur utnyttjar vi egentligen våra val?
Jag tycker också att Sverige är ett fint, fridfullt land. Däremot så anser jag att Sverige drunknar i alla de sociala normer som ständigt formar och begränsar oss. Folk i Sverige, generellt sett, vill ofta inte sticka ut och än mindre gå emot strömmen.

Jag tror att det finns många där ute som känner som jag (och många andra i tråden) angående samhället och en sån här flykt, men som kanske inte ännu insett det, vilket inte är så konstigt eftersom de är uppvuxna med dessa normer och oskrivna lagar och har ingen som nämner det motsatta. Det var en av anledningarna till denna tråd, att faktiskt nämna det motsatta och tänka lite djupare angående människans situation idag och att våga köra sitt eget race.

Håller med dig att många inte vågar sticka ut, fast bland unga är det tvärt om. Där ska alla vara så speciella för att få så mycket uppmärksamhet, sen ändras väl det senare i livet att man inte bryr sig om att vara speciell utan vill starta en familj och ett stabilt liv. Jag kan med tycka det verkar surt att jobba, äta , umgås några timmar, sova sen börja om så hela livet. men sen har man barn så tror jag det är en större glädje att få vara med dom en något annat.
Som sagt, jag vill med ut och resa för att se hur det är runt om i världen i kanske nåt år. men inte säga upp allt och lämna allt och alla för gott, det föstår jag inte. Att sitta där ensam sen när man tröttnat på att aldrig ha ro utan bara resa och tänka ut hur man ska skaffa sig pengar till mat.
Tycker bara det är fel att se folk som som slavar bara för dom valt att leva ett annat liv. Och det du skrev om hur vi utnytjar våra val, ett val är alltid ett val. alla väljer olika saker, vem är då du att säga vilket som är rätt eller fel.