Mycket sant men vet inte om jag ska gå med i Legionen i fem år, vill kunna vara borta några år och sedan flytta till NZ eller AU. Ska dessutom byta namn och detta får inte ske när jag har svenskt medborgarskap... vill komma som en ny person med ett nytt namn till NZ.

Varför Legionen? För att få en ny identitet? Detta skulle jag råda dig att tänka över.
Gör ju knappast att du kommer närmre NZ eller AU.

Du kan byta såväl förnamn som efternamn som svensk medborgare.

http://www.rfsl.se/?p=3690

Jag själv är militärt intresserad men 5 år är länge även för en legionär vill trots allt bygga upp ett nytt liv och inte vara 40 år gammal med ingen att leva med. Om jag byter namn samt efternamn inom Europa låt oss säga Belgien, jag går till ambassaden och ber om att byta namn samt efternamn kan jag även säga upp mitt medborgarskap?

Eventuellt kommer information till mina närstående familj då, få meddelande om detta? Jag vill inte att någon i Sverige förutom myndigheter ska veta mitt nya namn blir och därför flytta till AU som en ny person med ett internationellt namn som inte kan spåras tillbaka till gamla jag.


Vill även tacka alla för deras svar och hoppas verkligen jag får svar...

Oz och Nz är dom mest populära länderna att emigrera till, så du gör det inte lätt för dig. 1 av 8 som söker till FFL kommer in, det blir också en utmaning.

De som ansöker till FFL är mest polacker eller afrikaner därför blir det många avslag på dessa, om du kan lyda och har inget emot att göra samma sak samt bli slagen så kommer du in samtidigt att du har psykiskt samt fysisk styrka då kommer du in, har erfarenhet av en min kompis som var nere där.

Ja, vill helst vara därborta eftersom det varma klimatet och engelsktalande personer med trevlig gnista, du gör det inte lättare att säga faktan men måste se det som det är. Betyder att min chans är minimal att komma in eller?

Beror på dina språkkunskaper, många afrikaner kan bra franska vilket underlättar.
Komma in kan du nog göra, på ett års utbytes jobb, men emigrera är helt annan sak, dom har ett poäng system som är komplicerat som baseras för emigration.

Är det verkligen så svårt som Alessandro beskriver? Någon annan med erfarenhet?

Ge oss en uppdatering. Har du kommit hem till Sverige igen? Eller var allt från första början bara en bluff? Eller har du börjat med 9-5 livet i Spanien nu?

Jag ska hänga på den här idén! Har faktiskt ganska länge funderat på att bara dra från Sverige. Bor i övre Norrland och tänkte ta mig till Europa iaf. Packa ryggsäcken med dom mest nödvändiga grejerna, lämna allt man har här hemma och bara dra.

Sova i tält är nog en bra idé och jag tänkte försöka leva på lite grejer som växer i naturen. Sen har man ju lite respengar. Hade tänkt och vandra en hel del också.

WWOF'ing blir det ju också. Hur går det för er andra?

Jag gjorde det jag ville göra, fick lite nya perspektiv, drog hem igen, och nu sparar jag ihop till en ferrari. Och har en hel del ideér och planer. (Fniss!) knackebrodet.blogspot.com .. där kan du läsa mina små uppdateringar along the way. Missförstå mig rätt, resan är inte slut. Den tar slut när jag dör. Tror jag, elelr vad som än händer efter döden!

Det finns nog människor som är så desperata och trötta på livet dom lever, att dom bara drar iväg som i Paul Coelhos "Alkemisten". Men om man är som jag, född som försynt svensk och mentalt skadad av rädslan för icke-säkerheten ute i världen... så har man en bromskloss som måste sparkas undan - inte bara en gång. Jag har varit ute på lite Couchsurfing-resor och en spontan Italien-sommar (2mån + 2 veckor Turkiet semester direkt efter). Det var 2år sen. Förra sommarn blev det bara 10 dagar i Neapel (min favoritstad efter Istanbul).

Har fått lite nya idéer nu, lite mer konstruktiva så att säga. Jag är inte 18år utan 29år. Och jag älskar tanken om fri marknad och kapitalism och allt sånt och att vara bäst och tävla osv.
Att starta ett nytt liv nånstans i mellanöstern. Funderar just nu på vad araberna saknar för kompetens, jag skulle gärna vilja komma dit med nånting som är EFTERTRAKTAT. Kulturen kan jag redan, har haft flertal vänner och flickvän från Beirut. Träffat familjen och så vidare. Dom är världens hjärtligaste människor, 100ggr mer människor än nordbor.
Såg en dokumentär om härliga ungar i en skola i Damaskus häromdan och fick ny hopp om ett liv med värdighet. Ju korruptare landet är, desto friare. Desto mer sann marknadsekonomi. Ju mer anstränger sig folk, ordet heter MOTIVATION. Som det ska vara, livet.

Jag är seg i starten men när jag börjar executa så flyger huvuden. Men när?

Jag tror, att när man tror på vem man är och vad man vill göra, så låser livet upp sig. Livet, universum, allt, faller sig naturligt på plats. Ja, så, ja. Universum faller på plats.

Av någon anledning så tror jag att så som du säger så har historien förfallit på något sätt att vi Svenskar naturligt accepterar en låg självkänsla. Det faller sig naturligt att inte stå för vem man är, vem man vill vara, och vad man vill göra. Vi tror helt enkelt inte på oss själva, utan vi tror på vilka vi förväntas vara. Att sparka undan den där bromsklossen är jävligt svårt, för mig iallafall. Då man måste möta sin egen vägg där precis alla ens rädslor står uppskrivna. Och när en bromskloss sparkats undan så uppstår förr elelr senare en ny, då det är en del av livet att låsa upp nya banor, nya svårigheter, ibland nya rädslor. Men känslan efter att ha sparkat undan en bromskloss och infinna sig i att förverkliga en dröm, infinna sig i att vara precis den jag vill vara, är så jäkla lärorik.

Så, utifrån mina egna erfarenheter, så börjar huvuden flyga när du tror på det du vill. Du kan inte veta, att det kommer att fungera. Som någon sa; man måste våga göra misstag för att vara originell. -våga-, inte -veta-. Tro.

Under min resa genom europa såg jag massvis, massvis med ideér. Och jag tror att det finns en hel del ideér i mellanöstern, särskilt där det är krisigt och så. Tro på dig själv, så faller resten på plats. tror jag.