Kära flashback, jag har just spenderat två timmar gråtandes framför spegeln. Har inte gråtit på flera år. Fick ett psykbryt. Mitt liv är totalt vedervärdigt och jag vantrivs. Jag älskar tanken på hur jag vill leva. Jag är kär i ett ideal.

Det är inte ouppnåeligt, faktum är att jag kan genomföra det nu. Ögonaböj. Jag vill sälja allt jag äger. Jag hatar att äga saker, hatar att konsumera, hatar att få saker. Jag vill bara existera.

Jag har för tillfället exakt 66 tusen kronor på mitt bankkonto. Jag kan få några lappar mer om jag säljer dator + kläder (bor med mamma så kan inte sälja saker som mikro, tv, soffa osv).

Jag vill bara köpa en enkelbiljett och resa runt i världen och bo på vandrarhem/bo billigast möjligt/vara luffare och njuta av saker som jag egentligen vill ha. Känslor. Frisk luft. Möten med människor. Natur. Andra kulturer. Asien. Afrika. Tropiska länder. Alaska. Nattklubbar. Tält.... livet.

I min bakgrund finns mycket strul. Jag är en mentalt stark person med ett numera läkt psyke. Jag har fortfarande någon form av (allvarlig) ätstörning dock, men den har blivit en så stor del av mig att jag inte längre mår dåligt av den. Den bara "är". Förutom min akilleshäl, dvs maten, så är jag väldigt envis, uthållig, viljestark och autonom. Jag vill inget hellre än att få leva fritt.

Det som håller mig tillbaka är min löjligt goda relation till min ena förälder. Vårat band är så starkt att jag undrar om jag har kvar navelsträngen. Då jag gått igenom mycket svåra saker och alltid haft min mamma där så har jag t.o.m kommit att älska henne mer än mig själv. Det kanske låter vackert men det är ett rent helvete. Värderar hennes lycka mer än min och vågar inte såra henne med min dröm. Men jag måste jaga min dröm.

Jag är så jävla djup. Hon är inte det (hon är inte dum, absolut inte, men hon överanalyserar inte livet som jag gör och förstår mig inte alls).

HUR vågar jag? BÖR jag? Jag är arton, myndig, relativt rik. Har inte gått ut gymnasiet och vill inte heller det. Det skrämmer mig att jag kanske aldrig blir något, att jag kanske lämnar en lovande framtid bakom mig när jag sticker. Men drömmen går före allt. Jag vill se världen. Hur? Hjälp mig, jag är fast i ett liv jag inte vill leva. Jag lever som någon jag absolut inte är och inte vill vara.

Du tänker alldeles för mycket.

Klart du ska åka ut på äventyr, känner många som bara dratt iväg ett tag.

Bara dra, du behöver dock mer pengar tycker jag.

Kör. Kör hårt.

Men hur hanterar jag min mamma? Hon vill inte ens tala om det? Hon bara går.
Jag fick 55 tusen i födelsedagspresent men kommer bara åt dom via henne tror jag. Vågar inte fråga. Hon är så skör!

Gör färdigt gymnasiet först - åk sen, du behöver något att falla tillbaka på.

Sätt upp ett datum då du "flyr" och försök få ihop så mycket pengar som möjligt innan det datumet. Sedan är du fri!

Jag funderar på samma sak, iaf en luff genom Sverige innan en viss ålder för att sedan bygga ett hem där jag vill bo, jag vet redan var.

Go big or go home

Kom tillbaka om 5 år. Arbeta lite som diskare när du väl är ute så du har mer att leva på

Jo jag vet, har gjort det sen födseln. Mina nojjiga tankar alltså.. Men det känns som att gå all in i poker då insatsen är mitt liv, ungefär.


Absolut. Jag tänker nu att det blir lätt att leta mat i soporna och sova på flygplatser/utomhus/wherever men det kan ju alltid gå åt helvete. Bli vinter till exempel! Gör dock vad som helst för pengar förutom att sälja mig på gatan eller nåt annat olagligt/som kan ge aids. Under kontrollerade former på exklusiv klubb med kådis isf. Kan tänka mig att strippa. Städa, sminka liv, rensa fisk, vara gynekolog åt 90-åringar, jobba på kyrkogård eller annat som folk kanske inte alltid drömmer om. Så jag kommer inte vara minsta kräsen om jag blir erbjuden jobb utomlands.


Definitivt! Det funkar inte annars.

Ett tips. Gå ut gymnasiet och stick sen. Då blir det lite lättare att få något jobb när du ev. kommer tillbaka.

Ja, fixa gymnasiet och stick sedan. Vet precis hur det är, jag är själv 18 och har 1 år kvar på gymnasiet sedan lämnar jag Sverige ett tag, tjohoo Men jag vill verkligen ha skolan avklarad, så jag sedan kan gå kurser om jag skulle önska det, funderar på reseledare i framtiden för jag är så kär i att resa och upptäcka... Se till att fixa pengarna på ditt konto på ett fint sätt så du inte behöver oroa dig ekonomiskt, och eftersom din mamma inte överanalyserar saker så är det kanske därför hon inte finner att det behövs ett långt snack?? Men tvinga henne till att prata om du behöver det, lycka till!!

18.. Livet är enkelt eller hur? Förutom alla små problem.

Du är inte relativt rik. Sätt allt i perspektiv. Hur länge kan du leva på det du har? Vad behöver du göra för att klara dig?

Du kommer troligen aldrig uppnå ditt ideal, för jag ser hur du lever. När du är nära ditt ideal kommer det flyttas. Så sikta på något du vill ha nu istället, och ta det.

Du vill resa. Köp en interrail biljett, res igenom europa och bo på vandrarhem. Duger inte det? Hyr en lägenhet i något land, gärna ett dåligt ställe. 3000kr i månaden. Du kommer se saker du aldrig trodde händer, i din trygga värld.

Relationer är något som försvinner, familj är där för de inte har något val.

Förövrigt, interrail 4 veckor runt europa går på runt 3k.

Och om du är djup, varför vill du ut och se folk som aldrig kommer förstå?