Även om jag tycker att TS snurrat in sig i en massa jobbiga argument så tål ämnet att diskuteras.
Jag har viss förståelse för att man vill uppleva något annat än det man andats, ätit och sovit en livstid och därför väljer att lämna allt bakom sig efter förslagsvis gymnasiet. Vad jag tycker är irriterande är att de flesta som jag träffat varken tar "syra i Thailändska tempel, eller kör jeep genom Australiens öken med en spliff i mungipan" som någon tidigare nämnt. Flera gånger när jag frågat ut folk som åkt den obligatotriska Aussie-Thailand -*insert random ost-asiatiskt land* så visar det sig att de uteslutande hängt med andra svenskar, norrmän, holländare och britter. De har på sin höjd åkt upp längs australiens östkust, fått klamydia och supit 7 dagar i veckan. För mig är detta inte att vara backpacker, cosmopolit eller se något nytt... det är ett dyrare och mer långdraget alternativ till charter.
Jag kan i ärlighetens namn inte ta människor som gjort denna typ av resa på allvar, och det är mågna. Sen finns det ett fåtal människor som gör något coolt på riktigt, transirbiriska järnvägen, ta sig upp längs sydamerikas västkust, åka till afrika, meditera i nepal m.m. Det är resor som jag kan förstå. den andra Svenne-banan/tribal/alkis/14is/landsorts-typen av resa ger mig endast kväljningar.