Ursprungligen postat av Facade
Det är inte Airbus fel.
Det var en McDonnel Douglas DC-10 som hade tappat en metallbit där en tekniker hade lagat. Istället för att ha lagat med en titanium bit som det skulle vara hade han tryckt dit aluminium.
Concorden körde på det, däcken exploderade och slet sönder bränsletankarna som började brinna.
Hur mycket du än vill få det att vara Airbus fel så har dom inte ens något med det att göra.
Och hur mycket man än vill få det att vara DC-10ans fel så var det fortfarande dålig konstruktion i Concorden som inte klarade av att däcken small i hög hastighet.
Snälla, läs på gubben.
Förlåt att jag kommenterar ett äldre inlägg men jag invänder mot den "populära" teorin att just Concorde är en "dålig" maskin då man skickar upp 4,5 kg-däckfragment mot vingtankarna.
För det första har Concorde högre däckstryck än konventionella subsoniska flygplan, mycket p.g.a högre lättningsfart samtidigt som metallbiten som trillade ner på banan var en vass sak.
Att däcket skars sönder i hög fart är knappast en normal händelse, att det dessutom bokstavligen exploderade och fragment slungades med stor kraft mot vingen är ej heller en normal händelse. Förövrigt är det ju inte bara Concorde som är känslig mot att träffas av fragment, ett parallellfall är tveklöst den B737-200 vars brännkammare disintegrerade i Manchester 1985.
Fragmenten var inte allt för stora den gången men fullt tillräckligt för att slå hål på en inspektionslucka och vidare i vingtanken. Resultatet blev en rejäl bränsleläcka, à la AF4590 - skillnaden var dock att 737an INTE hann lyfta. Om den lyft i det skicket hade resultatet slutat på samma vis.
Dock ropades det inte om att B737-200 är en "farlig" maskin som kan drabbas av svåra bränsleläckor vid svårartade motorhaverier. Men skär man sönder däcken på en Concorde blir det liv i luckan.
Haveriet med Concorden var tragiskt men jag kan omöjligt döma ut flygplanet som dåligt p.g.a att en metallbit skär sönder ett däck i hög fart. Skär man sönder däcken på ett subsoniskt flygplan under liknande förhållanden kommer det också att resultera i allehanda problem och ja, jag gissar t.o.m på att det blir hål på en del ställen.
Skall man bedöma flygplan enligt samma grund som Concorden blir det många typer som kan klassas som "farliga". Möjligen går det att klanka på placeringen av bränsletankarna vis-à-vis huvudställen i Concordes fall men å andra sidan är det bökigt med en annan konstruktion hos ett deltavingat trafikflygplan.
Att konstruera en "skottsäker" vingtank som alltså kan överleva att träffas med allehanda föremål inkl fragment från av metallbitar sönderskurna däck eller motordelar från ett uncontained engine failure är lite bökigt av viktskäl. Den enda lärdom som kan dras av haveriet i Paris är möjligen att bränsletankar teoretiskt sätt kan skyddas med kevlarlinings - dock är inte ens det en helt säkrad väg då det faktiskt gjorts fullskaletester med det arrangemanget och de var inte helt övertygande.
På området SAS flotta har jag lärt mig att journalister är glada för att räkna "medelålder". Enligt liknande teorier bör också ett flygplan skrotas så fort det når 25 år. Det är tydligen en svår säkerhetsrisk att flyga med "gamla" maskiner (gammal kan faktiskt innebära 8 år i en del fall). Det primära är underhållet och hur flygplanet används. En välhållen, "lågmilad" 15-åring är betydligt fräschare än en 10-åring som är "högmilad" och som underhållits sämre.
När jag flugit med SAS (B737-800, MD-8x samt A321) har jag inte upplevt att någon av maskinerna är "gammal och dålig" i mening att kärran måste ställas på marken och ny köpas in akut.
Än svårare blir åldersresonemanget när vi talar om typer som fortfarande tillverkas. Att sälja en B737-800 från 2000 för att köpa en B737-800 2011 års modell känns inte logiskt, det kan löna sig i en del fall beroende på skick, behov av D-check, andrahandsvärde o.s.v men just "ålder" är inget starkt argument.
SAS flotta är överlag modern med B737 Next Generation, A320-serien och A330/A340. Det är omöjligt att betrakta dessa som omoderna.