200 gr chokladkakor från butiken Seiyu för 20 kr är gött.
Glass med smak av grönt te eller söta böner är det värsta som finns.

Tycker Japan suger vad gäller snacks och godis. Minns ett program på japansk TV där amerikaner fick komma med tips på hur man gör godare chips. In your face, liksom. Värst är väl när det ska göras chips med japansk touch, typ umeboshismak (jag gillar annars umeboshi) eller ål! Påsarna är på typ 60 gram också; family pack är 150 gram. I vilket land utanför svältens Afrika blir en familj nöjd av 150 gram chips?!

Gelegodis och sånt vi i Sverige skulle kalla vanligt lösgodis, kommer i zipformatspåsar på 30 gram och kostar från 100 yen. Ofta är det vitaminberikat!

Ska jag nämna nåt positivt så är det Happii taan! Senbei är ju faktiskt gott.

Ja, vad smakar söta bönor egentligen? Det finns väl även som bröd? Är det som bruna bönor med socker? I så fall förstår jag att det är äckligt.



Här i England så är de flesta påsarna i 60g och det finns ytterst få påsar som är 150g eller mer, oftast är det stor pack med 6- 10 st 60g i en stor påse som gäller. Dock har de ju en annan lunch kultur där en färdigmacka och en påse chips är helt ok.

Svårt att beskriva vad det smakar, men det smakar inte det minsta böna om dem iaf. Det är som någon söt pasta (pasta som i engelska paste). Du måste smaka det någon gång när du är i Japan, ofta brukar man få det inuti mochi-bollar (seg risbaserad deg-liknande sak).

Hur ska man presentera sig för en japan? Ska man säga det västerländska Förnamn+Efternamn eller ska man köra asiatiskt Efternamn+Förnamn? Och borde man försöka lägga till -san osv efter folks namn?

Det finns inga direkta "skall". Själv presenterar jag mig med mitt förnamn först och efternamn sist, för då kommer de flesta att kalla mig vid mitt förnamn, vilket jag föredrar då det är vad jag är van vid. De kommer dock tro att de kallar mig vid mitt efternamn. De som över huvud taget funderar på att utlänningar gör annorlunda än japaner och vill försöka kalla utlänningen för det rätta kommer ändå alltid att be dig specificera vad som är vad. De som inte ber dig specificera kommer alltså antingen inte att bry sig, eller så kommer de antaga att du sade ditt efternamn först.

Pratar du japanska skall du lägga till -san efter namnet (eller tex -sensei om du träffar en läkare eller lärare), men pratar du engelska får du helt enkelt välja om du vill säga enligt det engelska systemet (mr,mrs,miss) eller det japanska. Viktigaste är dock att du kallar dem vid sitt efternamn. Pratar du till små barn eller så kan -chan och -kun också vara okej även om det är folk du inte direkt känner så bra. -san är dock neutralt och det kommer du alltid att komma undan med.

Ja, vad jag har förstått så är det -kun som gäller mellan vänner och -chan mot barn och familjemedlemmar. Vad tycker japaner att man försöker sig på japanska honorifics då? Personligen tycker jag det är roligt om någon turist/student från utlandet kommer fram till en och försöker sig på svenska med en, är japaner så?

Om jag förstått det rätt så kallar man barn/unga för kun och chan, med distinktionen att kun används för pojkar och och chan för flickor. Nu har jag inte varit i Japan men läser språket på hemmaplan, så jag kan ju givetvis ha fel.

Mjo är väl så ursprungligen men rätt vanligt att de används även upp i åldrarna när det är ibland vänner. Inte helt ovanligt heller att man "ironiskt" kör med chan-smeknamn även för polare som är killar vilket också är vanligt när det gäller komikers smeknamn.

Mjo, typ, fast kun och chan är inte riktigt likvärdiga på det sättet. kun användes mer uppåt i åldrarna också än vad chan gör och tex standardbenämningen när någon lite högre uppsatt tilltalar någon lite lägre (tex lärare till sin klass, även på universitet) är att kalla tjejer för san och killar för kun. Kun är således lite mer neutralt än vad chan är.

Det är dock svårt med det här, exakt vad man skall använda och när. Det finns egentligen inga klara regler som verkligen stämmer överens med hur det ser ut i verkligheten. Som sagt, är man osäker kommer man alltid undan med san.

Typ:
san - det mest neutrala, fungerar alltid
kun - relativt neutralt, till killar som är likvärdig eller lägre status
chan - neutralt endast om små tjejer, annars ej neutralt, tjejer som är likvärdig eller lägre status, samt nära vän, eller skämtsamt till killar eller äldre, speciellt när man vill syfta på att personen är "söt" på något sätt

När man åker till Japan så vitt jag vet så får man ett formulär man ska fylla i innan man landar? Vad är det för sorts frågor och får man göra något liknande vid avfärd?

I Tokyos tunnelbana, finns det information på engelska eller blir det att prata med någon infokille?

Du hittar verkligen alltid något nytt att fråga om

Formulären är för tullen och är till för att du inte skall ta in något otillåtet eller för att kunna tulla sådant som du är tvungen att göra. Du svarar alltså nej på frågorna om du har vapen, explosiva ämnen, droger eller liknande med dig. DU svarar nej på frågan om du har en miljon yen med dig. Du fyller i ditt namn, adress (räcker med hotellets namn), personnummer, medborgarskap, flight-nummer, telefonnummer. Sedan är du färdig.

Vad gäller tunnelbanan finns det kartor på både japanska och romaniserade. Leta upp stationen du skall till, så står det vanligtvis två nummer där, ovanför varandra. Det övre numret är vad en vuxenbiljett kostar och är detsamma som du skall betala. Det kan dock vara svårt att hitta en station ibland eller hur man bäst tar sig dit och då går det alltid bra att fråga vakten bredvid spärrarna (XX ni ikitain desu kedo, dou yatte ittara ii desu ka?), men det är inte säkert att de kan engelska. De få gånger jag har frågat har de genast svarat med resväg, var jag byter och vad det kostar, så de har bra koll