Såhär skrev du tidigare. Ett typexempel på svensk rättshaverism där man helt enkelt bara måste få rätt i sak och skyr inga medel för sakens skull. Gör så, skräm slag på expediten och få henne/honom att känna sig hotad. Det går nog jättebra i längden med det synsättet ska du se. (OBS IRONI).

Såhär är det. Jag är aktiv inom föreningslivet, och var så även när jag bodde i Sverige. Är tidigare idrottare (brottare) och brukar träna både Judo och brottning som volontär tillsammans med fem till sju andra vuxna så brukar vi hålla i träningarna tillsammans för kvarterets ungar. Det sker helt enkelt på frivllig basis.

Två av dessa sju är Jeitai. Allt som oftast blir vi inbjudna till deras jobb på dears bas bara för att många av ungarna hos oss växer upp i danchi-förorter där det händer noll...Nu ska jag vara helt ärlig och säga att inte en, inte en endaste gång har det skurit sig på något sätt bara för att jag råkat vara uppväxt i Sverige. En av våra grabbar tog san-dan ( tredje graden av svart bälte) tillsammans med tre kompisar som joinade för runt två år sedan. The catch? Han är kines. Inte en enda gång skulle någon av oss som är tränare, eller någon annan i våran klubb se ned på honom för att han har ursprung i Kina. Det är liksom totalt irrelevant så länge han sköter sig så är han med på exakt samma villkor som alla andra. Varför? Därför att inte en jävel bryr sig om det faktum att han kommer ifrån Kina eller om han nu är född i Japan, det vet jag inte för jag har bara snackat med hans morsa lite ytligt när hon brukar hämta honom från träningarna.

Det har förekommit att vissa av de "äldre" ungarna varit lite "taggiga" men då får de också ta konsekvenserna av det. Bland annat genom att bli knuffad i väggen av en av tränarna som sa att "vi behöver inte folk som dig", men senare kom han tillbaka med en helt annan attityd och det har sedan dess flutit på bra.

Träffade i övrigt på en Jeitai-gubbe som skulle avgå därför han tänkte öppna en judoskola i Peru då hans fru kommer därifrån. Kan du tänka dig något liknande? Måste vara helt otroligt för dig att höra att en Jeitai-anställd både kan bli förälskad i en utlänning och dessutom helt frivilligt vilja lämna landet...

Jag vet inte vad för slags folk du umgås med men din bild verkar snarare tala för vad du själv är för en slags person och precis som jag var inne på tidigare så kan jag rekommendera dig att sluta hota butikspersonal bara för att du råkar bli mött med ignorans. Den ignoransen är med största sannolikhet inte illa menad och det finns exakt Noll anledning till att börja hota butikspersonal bara för att de kanske inte uppfattar situationen på det sättet du Vill att de skall uppfatta den.

Jag är en helt vanlig arbetande vuxen man som lever ett stilla liv utan speciellt mycket dramatik. Jag följer inte det senaste modet, och jag bryr mig inte om hur japaner förväntas att se på olika folk eller vad de har för fördomar mot halvjapaner, heljapaner, kineser eller västerlänningar. Däremot så verkar det för din del ha slagit slint då du radar upp fördomar på löpande band om hur svårt det är för halvjapaner att ta sig fram och bla bla bla. Du talar om tusentals halvjapaner, inkl miljoner japaner, fattar du inte det? Sedan kan jag lova dig att maoriteten av det japanska folket inte Bryr sig öht om hur den svenska skolan ser ut lika lite som en vanlig svensson bryr sig om hur den japanska skolan ser ut.

Är inte sugen på att diskutera frågan med någon som uppenbarligen är bittrare än en irlänsk stout vars självbekräftelsebehov verkar vara tio ggr större än förnuftet. Liksom, hur har du ens lärt dig alla termer och kunskap om halvjapaner och sådant? Samt om vilka som blir diskriminerade av vilka och hur japanska folket tydligen är en entitet och ingenting annat. Är det sådant din fritid går ut på? I så fall avundas jag dig icke.

Svarar gärna på frågor rörande japanska samhället och hur det fungerar här, i synnerhet till folk som ska turista här då det trots allt är resforumet den här tråden ligger under. Kan även svara på frågor av mer personlig karaktär, vilket jag själv också frågat. Däremot tänker jag inte lägga mig på en nivå där det uppenbarligen handlar om vilka som blir mest diskrimerade eller icke diskriminerade, eller hur folk ser på mig som person eller hur folk ser på halvjapaner...Det är för mig totalt irrelevant och talar enbart för att du är en person full av fördomar som antagligen befunnit dig i landet för länge och helt enkelt förbittrats då du kommit från jante-sverige och helt plötsligt insett att jordens medelpunkt kanske inte var just Sverige eller västerlandet utan att vi alla är unika individer och därmed så finns det om än mindre än i Sverige (då Japan är mycket mer kollektivistiskt), såklart individualism i Japan och att påstå att allt är så svart och vitt som du gör kanske mer visar på hur du själv förbittrats av att inte få vara med i leken på samma villkor som alla andra än att japaner generellt skulle vara speciellt xenofobiska mot ditten och datten. Så är inte fallet utan det är uppenbarligen din envisa svenskhet som vill få det till att vara så när det i själva verket faktiskt börjar lätta på trycket och det japanska samhället börjar bli mer och mer tolerant mot främmande element. Men det finns väl inte i din svartvita värld?

Jag kvalar in i gruppen som inte bryr sig utan lever av vad livet har att erbjuda med positiva människor oavsett deras ursprung. Japanska mödrar? Jaså det säger du? Min fru vill att våran unge ska följa sina drömmar så länge de är realistiska. Men vad vet hon? Hon är bara från Nara och har samurajsläkt samt en far som ständigt vill prata historia och försöker tvinga mig att läsa Nihon Soki medan hans fru förbjuder honom att diskutera historia med mig då hon inte vill göra mig obekväm hemma hos dem.

Han är dessutom en supporter till Mishima Yukio och han hade långa och hetska debatter med min farsa innan jag gifta mig med hans dotter. De flesta av oss 70-talister har nära eller indirekt nära släkt till folk som slogs i andra världskriget under rödvit flagg. Min morfar blev ifångatagen i manchuriet och fick sedemera spendera en tid i en sibirisk gulag innan han fick åka hem igen, så visst förstår jag att det kan vara viktigt med identitet hos den äldre generationen och Ja, det respekterar jag. När min svärfar som inte hade några större förluster på fädernessidan så led våran släkt kanske mer. Men däremot är min farsa rakt emot min svärfars åsikter om 大和魂, men ändå fick vi gifta oss. Varför? För att det japanska samhället är så stelt som du påstår? Snarare motsatsen även om den är mer komplex än vad du uppenbarligen kan drömma om.

Jag utexaminerades från KTH och det funkade perfekt för min morsa. Säger jag det dessutom till japaner som inte känner mig så väl så reagerar de med ett "EEEEEE?!?!"...sedan kan du ju ta ditt snack om Todai och liknande och ta med det i din tidsmaskin då du verkar ha bott i Japan under en helt annan generation än både mig och mina föräldrar.

Vad kvalar du själv in som då? Resande? Jude? Finne? Öveklass? Underklass? Eller kanske du kvalar dig in som en helt vanlig människa som bemöter människor utifrån hur du själv blir bemött? Kanske du blir bemött på ett sätt du själv inte förstår? Uppenbarligen är det så, men tyvärr så är det ingen ursäkt för att hota butikspersonal och att sitta på FB och sätta stämplar på ett helt folkslag mm mm...Du gör knappast bilden av den västerländska mannen bättre genom att ha en sådan attityd här i Japan. Det är ett jag kan lova dig. Sedan tänker jag inte dra under stol med att det existerar bekymmer, men dina fördomar och ditt sätt att resonera visar på att ju längre västerlänningar stannar i landet, desto mer fientliga och aggro blir de emot andra och tar första bästa plats att försöka tvåla dit någon annan bara för att de själv blir bemötta vad de själva uppfattar som ignorans eller som i ditt fall, hota personal i butik.

Får ändå önska dig lycka till och hoppas att du kan släppa bitterheten och alla stämplar du bär runt på. Det är ändå bara mentalt och du vinner inget på att hota och vara fördomsfull. Ha det bra och i övrigt så hoppas jag att du kan finna glädje även i ett land som Japan. Skriv inte mer till mig är du snäll. Jag kommer inte att bemöta dina svar ändå.

Visade just ditt inlägg för några polare (översatte det till japanska), och de höll fan på att garva ihjäl sig och frågade om du är politiker eller något? Fast å andra sidan är de ju bara "vanliga" knegare precis som jag själv och har inte utexaminerats från Todai utan helt vanliga universitet så det kanske inte gills? Haha Nästa gång jag går och handlar med min fru så ska jag börja hota personalen bara för att jag i Japan så ska samhället automatiskt följa den vita mannens mentalitet och moral. Att de endast ville vara artiga och antagligen något blyga innebär inte att de ignorerar dig utan vill helt enkelt inte tappa ansiktet och gör det mest kulturellt vanliga i Japan, dvs söker sig till en trygg punkt som i det här fallet råkade vara din fru. Det innebär inte att de ser ner på dig, men likväl var du tvungen att ta till hot. Hur länge bodde du här egentligen? En vecka? Kan ju knappast varit längre för om du reagerar på så vis efter flera år i landet så kan man ju bara kort konstatera att du uppenbarligen inte fattat någonting av mentaliteten som råder. Säger inte att du måste älska den. Men att du efter så lång tid inte förstått och lyckats anpassa dig kanske säger mer om dig själv och det folk du representerar med Sverigedemokrater som i högsta hugg tvingar folk att tvångsintegreras in i samhället medan liknande personer får gula febern och trots att Japan är ett land med hög nationell integritet så ska du ändå ta till hot för att du inte blir bemött som du hade blivit bemött på ICA Maxi i Skövde...Hahaha lycka till med ditt fortsatta liv i Japan.

郷に入れば郷に従え。あなたは何年も日本に住んでいたようだがまだ理解していないので、つまり何年住んだかは関係のないこと。いずれにせよあなたは理解できない。日本で誰かがあなたに何か悪いことをした？どうしてそんなに攻撃的なんだ。あなたは他のスウェーデン人の恥だ。

Ja risken finns att du blir galen och måste åka till sjukhus. Skämt å sido så beror det helt på var kapselhotellet ligger. Ligger det beläget nära en större tunnelbane/tågstation eller i ett område med mycket nattliv så kan du nog räkna med att ta med dig öronproppar. Ligger det nära turisttäta områden utan att ha alltför mycket nattliv så kan du sova rätt lugnt även om folk snarkar och går i korridorerna titt som tätt. Brukar mestadels vara andra turister där och inte affärsmän, så du kan säkert stöta på en och annan svensk om du har tur (eller otur hur du nu vill se på saken). Men en unik upplevelse är det helt klart.

Gillar ni att kolla på elektronik och spel så är Akiba helgrymt. Vill ni dock fynda så är det bättre att ni använder en Yahoo Auction proxy och får spelen skickade till eventuellt hotell. Är skamligt hur mycket butikerna tar för spel nu för tiden. Förr kunde man hitta Saturn spel som Battle Garegga och liknande för typ 5.000 Yen (typ tio femton år sedan) men idag hittar du samma jävla spel för 20.000 Yen online, för att inte tala om vad de hade tagit på Book/Hard-off typ säkerligen 35.000 Yen och Super Potato typ 40.000 yen. Jag spelar dock bara retrospel så jag har ingen större koll på hur det ser ut med PS4 och sådant men priserna är fan helt sjuka och det sjuka är att det är turister som drar upp priserna för att när de väl är i Japan och kommer till Akiba eller Denden så är det typ "Ja men nu när jag ändå är här kan jag kosta på mig en fin present" Hahaha. Inget illa om sådana saker men fatta vad priserna på retrospel har ökat senaste åren.

Jag vet inte vad du har varit på för ställen, men själv brukar jag sova i Shinjuku 501, mitt i Kabukicho, när jag måste övernatta i Tokyo (inte för att jag har behov av eller vilja att köpa sex, utan helt enkelt för att det är billigt och lätt att ta sig till, centralt i staden), och där har jag aldrig stött på några skräniga fulla Japaner. Rödflammiga fulla Japaner, ja, självklart, men de har fortfarande förmågan att respektera sin omgivning. Jag har alltid sovit gott där.

Ett annat underskattat sätt att sova på är i Karaoke-kan. Över natten brukar det vara ett fast och lågt pris och man kan övernatta med ett par kompisar så blir det ännu billigare. Detta fungerade utmärkt när jag studera i Japan och vi åkte in till stan för att dricka.



Problemet ligger kanske i att folk i väst har blivit så extremt anala vad gäller rasism, att de verkligen letar med lykta för att hitta något. i Sverige anses det numera rasistiskt att fråga var någon kommer ifrån om man ser på personen att han inte är etnisk svensk, eller har ett svenskt namn etc. Helt absurt (samt en av många anledningar till att jag inte står ut med Sverige).



Eftersom jag bor i Schweiz för tillfället har jag träffat många utlandsjapaner och de tycks alla vara trygga i sin utländska uppväxt. När de återvänder till Japan brukar dock barnen börja i internationella skolor (även de som är heljapaner), men enligt min uppfattning verkar det mer handla om att de (eller rättare sagt föräldrarna) vill ta vara på de kunskaper de har erhållit i utlandet.



Jag är en av dem. Det händer att jag klagar på saker som händer mig pga att jag uppenbarligen inte ser Japansk ut, men jag inser också att de flesta japaner inte gör det med någon elak baktanke, utan det är helt enkelt så världen ser ut. De få (för det är trots allt få, även om man räknar med turister) utlänningar som befinner sig i Japan är just turister till största majoritet. De som känner mig vet vem jag är och det lilla man interagerar med främlingar är så lite att det inte stör mig. Jag har både Japansk släkt och vänner i Japan, så jag bryr mig inte. Vidare tror jag att även Japaner kommer vänja sig mer och mer vid utlänningar då det trots allt blir fler och fler som flyttar dit.

Med det sagt vet jag dock att haafu kan ha det svårt ibland under sin uppväxt (barn har trots allt svårare att se oskyldigheten bakom särbehandlingen och tenderar att ta det personligt), varför jag är glad att jag har råd att skicka mina barn till internationell skola (detta om de kommer gå i skolan i Japan, beror på vad som händer med mitt jobb).

Skönt att höra någon med lite självdistans och perspektiv på situationen. Allt är inte svart eller vitt och jag vet att du liksom jag föredrar mindre städer med ett lugnare tempo.

Jag vet inte heller varifrån han får för sig att kapselhotell skulle vara sådär extremt skräniga men å andra sidan verkar de mesta av hans fördomar bygga på vad han läst på Internet om hur Japan är och hur japaner tänker, går, står och öht målar han upp den där typiskt pinsamma stereotypa bilden av ett mångmiljonfolk som en enda entitet (vilket många japaner förvisso kan vara duktiga på men personligen ser jag noll poäng i det hela).

Jag har full respekt för att det kan vara frustrerande att efter 900e ggn få frågan om var man kommer ifrån och att det mångt och mycket måste vara långt ifrån en dans på rosor att som vit bo i Japan. Dock är det till största delen självvalt och då finns det ingen anledning att hota eller bete sig illa bara för att man råkar ut för ren och oskyldig ignorans eller kulturkrockar.

Jag förstår dock inte varför å är så viktigt att kämpa mot strömmen? Är man vit i Japan är man vit i Japan och det är inget fel i det. Men det är heller inget fel i att vara halvjapan utan de flesta jag stött på har varit jävligt trevliga för att inte tala om alla de ggr japaner blivit glada och intresserade för att jag vuxit upp i Sverige. För dem är det intressant och de finner det fascinerande och även om det finns idioter så finns det garanterat 1000 fler goda människor per idiot som inte har den stereotypa bilden Kuma snackar om.

Känns lite som att han är den stereotypa bilden av hur en västerlänningar Inte ska bete sig för att bli accepterad. Liksom jag kan lova att om folk på ett litet ställe möter en utlänning så är de mer nyfikna än xenofobiska. Detta kan göra att de känner sig osäkra men inte på något sätt vill jag tro att vi japaner är främlingsfientliga av naturen utan det missuppfattas antagligen bara av folk som inte fattat att vi under århundraden varit isolerade likt Nordkorea och att det trots allt är en relativ ny demokrati vi talar om.

Så snälla kumabjorn. Jag söker inte efter fiender men jag ber dig om att läsa på lite mer om hur det fungerar I realiteten istället för att komma med extrema fördomar. Du pratar om ett folk med x ggr så många innevånare som Sverige och som i mångt och mycket resonerar tvärtemot vad du själv uppenbarligen för. Jag vet att det kan vara svårt men jag vare sig försöker dölja att även jag haft bekymmer rent kulturellt i Japan även att jag ses av japaner som en av dem (vilket jag faktiskt är. Om än med annan kulturell bakgrund till en viss del) eller försöker förhärliga min status som 100% japansk rent genetiskt. Det är för mig noll prestige utan jag vill möta folk för vad de är och även om jag sällan träffar utlänningar (förutom mig själv. Den synen måste jag leva med varje dag haha), så har jag full förståelse för att det inte alltid är lätt men precis som bjornebarn var inne på, liksom svälj stoltheten och fatta att du är i ett främmande land och att du inte kan hota folk bara för att de reagerar utifrån sina egna referenser i sitt eget land. Det är liksom inte xenofobi utan snare respekt även om du uppenbarligen missuppfattat det.

Du har givetvis all rätt att göra vafan du vill men du bidrar knappast till tråden genom att försöka stämpla och generalisera ett helt folk.

Tro mig. Jag har växt upp i Sverige på 80-talet.hur många ggr tror du inte jag blivit kallad guling eller kines osv osv enbart för att min farsa tog med oss till Sverige? Jag älskar Sverige och kan se att den ignoransen mot asiater är socialt accepterat jämfört med exempelvis araber, men det innebär vare sig att jag vill hota eller säga att svenskar är si eller så.

Visst. Det går säkert att generalisera för sakens skull. Men varför? Har du så stort mindetvärdeskomplex att du måste leka socialantropolog för den japanska demografi? Liksom inget av det du skriver stämmer ju? Japaner i Japan tycker det är roligt att jag vuxit upp I främmande land då det ser det som att de kan slappna av i min närvaro vilket verkar få dig att känna avundsjuka. Men tro mig. Mitt liv i Sverige var ingen dans på rosor och jag valde det heller inte själv. Ser jag tillbaka på mitt liv har jag nog varit en mycket mer stabil person rent mentalt om jag vuxit upp med mitt eget folk.

Släpp dina jävla NHK/Gaijinpot/whatever referenser och du ska se att allt inte är som vissa medier eller internetforum vill få det till. Lär dig om Japan och hur japaner tänker. Du kan inte hämta dina referensramar från populärkultur. Fattar du? Det vore som att jag sa att Sverige är EXAKT det som Aftonbladet, Flashback osv skriver.

Seriöst. Slappna av och inse att jorden är rund och inte platt. Lev och låt leva för i helvete. Annars så förstår jag om japaner är otrevliga mot dig för det hade jag också varit. Oavsett om du är japansk. Svensk eller var du än må komma ifrån. Och sluta att hota. Fattar du inte att du gör folk rädda? Hur skulle du känna om ett gäng araber började hota svenskar i skolorna i förorten? Förjävla illa såklart. Så sluta göra samma sak i Japan om du vill känna dig mer välkommen. Peace

För att ha bott i Japan en såpass lång tid känns det som att kumabjorn har en förmåga att enbart uppleva de sämsta sidorna av Japan. Visserligen bodde jag enbart i Japan under ett år, men varit där rätt frekvent sista åren då min flickvän pluggat på kyuudai de senaste 4 åren (gjorde själv ett utbytesår där). Möjligen är Fukuoka skonat från det absolut värsta, vad vet jag.

Visst kan det vara smått enerverande när en expedit ska dubbelkolla en beställning med min flickvän istället för att dubbelkolla med mig när det är jag som beställer. Dock valt att se det lite som en utmaning, vilket funkar rätt bra för mig. Dessutom är det inte konstigt att en japansk expedit (som högst troligen inte skulle klara av att prata engelska särskilt bra) blir orolig när en 1.9 meter lång, vit man med blåa ögon sitter vid ett bord. Det är liksom inte standardklientelen och långt ifrån alla västerlänningar kan japanska. Lättare att luta sig emot min flickvän (även om hon är koreanska, dock flytande på japanska) då, från expeditens perspektiv det definitivt är det säkraste kortet att spela.

I övrigt är det kanske som värst i Tokyo, i mindre samhällen är det ju nästan lite rockstar känsla att som vit västerlänning (i yngre år) traska runt. Vet inte hur många foto sessioner jag haft med japanska gymnasietjejer. Minns en gång hur jag blev förföljd av en tjejklass på kyuudai när det var öppet hus för gymnasieskolorna. Vart jag än gick följde de efter sisådär 20 meter bakom, för att till slut (ca 30 minuter senare) ta mod till sig att fråga om en gruppbild. Det var fan tider.

Erfarenheten av kapselhotell är primärt Shinmachi i Osaka. För 20 år sedan. Så förvisso kan det ha blivit bättre. Min referens är kanske föråldrad och det borde jag ha tydliggjort. Till mitt försvar vill jag påpeka att Japan är ett samhälle som socialt rör sig långsamt. Kapslarna hade gardiner då, så omgivningens fyllesnarkningar ekade fint i lokalen. Nu kanske det ser annorlunda ut, ljuddämpande väggar och mer av en sluten pod och så vidare. Tekniskt utvecklas de ju snabbare.

Jag vill understryka att jag aldrig hotat någon. Däremot har jag sagt ifrån på skarpen att det är jag, och inte hustrun, som är kunden. Det hela påminner om videon som visas här. Det som frustrerar är reaktionen här som nog de flesta utlänningar som behärskar japanska kan känna igen sig i. Jag förstår mycket väl Pocarsweat att du som heljapan inte utsatts för detta på en daglig basis, men tro mig, det blir fort tröttsamt och till slut rinner bägaren över.

Tänk dig själv att du gick in med fyra asiatiska polare, som alla snackar svenska perfekt, och en vit polare från USA som inte förstår ett ord svenska, och ni ständigt, vareviga gång ni har med servicepersonal att göra, behandlas exakt sådär. Visst, jag har valt att leva i Japan under mer än 35 år, men någon gång borde de ju inse att även en gaijin kan lära sig deras språk.

Jag vill också betona att på ställen de känner mig förekommer det aldrig, tvärtom är vi de bästa polare och skojar friskt med varandra. Men som sagt, Japan är stort och det dyker ständigt upp nya ställen man vill testa. Vet man i förväg att man skall igenom hela den där proceduren så drar man sig för att gå dit efter några års vistelse. En förlust för både mig och etablissemanget.

20 år sedan. Du tror inte att ett land exemelvis Sverige förändrats sedan 90-talet?

Och ja, jag förstår att jag som heljapan inte blir utsatt för det på daglig basis, men vad tror du jag upplevde både som barn och ungdom i svenska skolor på 80-90-talet där majoriteten var vita barn och eventuellt några sydamerikaner/fd jugoslaver etc etc...Dvs där jag i stort sett var den enda asiaten? Var det något jag själv valde? Knappast, och att du ifrågasätter Mig, av alla personer, så kan jag tala om för dig att Ja, jag förstår helt klart att du kan känna frustration eller till och med irritation samt ilska när bägaren rinner över.

Men måste bägaren rinna över på vuxna människor? Kan vi inte försöka att lära oss av våra negativa erfarenheter och kanske inse att när jag gick i skolan så fick jag mer eller mindre fysiskt boxa mig igenom grundskolan. Ska jag vara bitter över det? Ja, på vissa personer kan jag än idag känna en stor bitterhet över. Absolut. Men det är enskilda individer och jag skulle aldrig säga att Sverige är si eller så baserat på vissa negativa eller positiva erfarenheter.

Tyvärr har jag märkt att det ofta blir så med expatriates. Inte bara i Japan, men även i andra länder. De blir ofta polariseade i sin syn på både sig själva, sitt hemland och landet de flyttat till. Många förhärligar Japan, och tycker att det är paradiset på jorden. Andra som stannat här för länge blir förbittrade av anledningar vi kanske diskiterat tidigare och mer.

Men det är en balansgång vi alla som valt att bo i olika länder måste gå. Oavsett självvalt eller ofrivilligt. Hur många gånger tror du inte jag fått frågan "Är du från Kina eller Japan?" av helt vuxna människor när jag varit barn/ungdom? Det är exakt samma ignorans, liksom jag skulle lika gärna kunna komma ifrån Korea, Mongoliet, eller något annat land i närheten men på den tiden fanns det bara två länder jag tydligen kunde komma ifrån.

Idag förstår jag som vuxen att det var ren ignorans. Att svenskar under den här perioden inte var och än idag inte är jättevana med att bemöta just asiater utan pendeln har snarare svängt och folk har som sagt börjat prata engelska med mig, vilket jag finner komiskt. Inte irriterande. Komiskt. Dock har det förändrats med tiden, men min poäng: Tro mig. Jag vet mycket väl vad du talar om när det handlar om att bli bemött med ignorans, oavsett om den är skyldigt medveten eller oskyldigt ignorant. Som Pixcool skrev så blev han följd av japanskor i skolan. Är han bekväm i att det är okej och om han förstår innebörden och syftet i vad dessa japanskor ville så är det ju helt okej. Är han inte bekväm i det utan tycker att han bara borde få bli lämnad ifred och "bägaren rinner över", så vad ska han då göra?

Det är en balansgång men det jag reagerade så starkt på var hur du var så grymt stereotyp i din bild av vem jag är, var jag kvalar mig in, hur min morsa uppenbarligen tycker och tänker angående skola. Hur halvjapaner är si eller så och hur de i bästa fall kan få ett jobb som gaitare. And the list goes on...Du har väl lika mycket rätt som någon annan att bli irriterad över om du rättfärdigt blir diskriminerad? Jag har aldrig påstått något annat. Däremot så är det skillnad på hur du själv rent subjektivt upplever diskriminering och hur den japanska mentaliteten gör att dessa människor agerar på ett sätt som du subjektivt finner diskriminerande när det egentligen kanske inte alls är det.

Vill du veta något? Det finns tusentals haafus som inte jobbar som gaitare inom tarento-industrin. Det finns tusentals haafus som får en trygg och helt okej (under förutsättningarna helt okej) uppfostran i Japan. Japanska barn lär sig tidigt vad respekt innebär och även om det vore att föredra att sätta sina barn i internationella skolor så har jag sett halvjapanska barn springa runt på AEON eller liknande med sina heljapanska vänner. Skrattat och för mig verkat vara just lyckliga. Säger inte att det inte existerar problem som sagt, men du generaliserar för mycket. Vad du ser på NHK är INTE verkligheten för majoriteten och vad jag läser på Flashback eller i Aftonbladet reflekterar INTE per automatik någon somhelst verklighet över hur vissa svenskar tycker eller tänker utan det är någonting jag själv måste ta reda på. Först då kan jag bilda mig en uppfattning. Fattar du inte det?

Vad som däremot är problematiskt är att det kan i många fall uppstå situationer i det japanska samhället där utlänningar inte är välkomna eller där de systematiskt blir utstötta. Exempelvis inom den offentliga sektorn men även där så behöver det inte per automatik innebära att de inte är per se välkomna, utan snarare om att de inte fyller något syfte som någon annan japan inte hade kunnat göra. Men det är så det fungerar i Japan och ja, det är kulturellt och någonting du får svälja om du väljer att bo här.

Det finns en plats för alla, bara man är villig att svälja stoltheten och visa lite ödmjukhet. Med ödmjukhet kommer man långt sägs det ju, och jag kan bara tala för mig själv men de få utlänningar jag känner, känner jag just för att de är ödmjuka och inte förbittrade.

Å andra sidan kan jag ju tycka att det är ju FAN att man måste snacka med folk som att de vore 12-år gamla för att de ska förstå. Men å andra sidan vet jag inte vad man ska förvänta sig. Jag skulle kunna säga som många svenskar sagt till mig "Passar det inte så stick hem till ditt eget land", men det gör jag inte. Jag säger att om du stannat så länge i Japan och fortfarande inte förstår kulturen så är det faktiskt mer synd om dig än någon annan.

Ha det bra.

Ärligt och uppriktigt, inte nämnvärt. Folk har mer platt-TV kanske.



Gillar att diskutera med dig Pocarisweat. Jag förstår mycket väl vad du blev utsatt för, mina egna barn fick utstå exakt detsamma. Och det retade gallfeber på mig. Hade mest lust att slå ungjävlarna på käften som sade sådant till dem. Men det gjorde jag aldrig, jag sade ifrån på skarpen. Det är så jag hanterar mina frustrationer.



Min enda invändning mot det är att jag nog tycker du beskriver de som aldrig lär sig japanska och bor i en triangel mellan Roppongi - Shibuya - Akasaka. Alla de gaijin jag känner som har assimilerat sig i språk och kultur har en nyanserad bild. Japan, precis som Sverige, är fullt av goda, men också dåliga sidor. Sedan finns det en del inom denna grupp som snarast är otaku och ser Japan som paradiset på jorden och att Japan är felfritt. Däremot är det få som har en ensidigt negativ bild av landet - och tro det eller ej, men det inkluderar mig - eftersom de lämnar landet ganska fort.



Och i din ungdomliga begränsning stannar du upp vid den tanken, att det är ignorans och komiskt. Vi som varit med lite längre vet också att all rasism baserar sig på just ignorans. Det okända leder till okunnighet och den sortens mentala begränsning är den grogrund där rasism gror. Gå in på nästan vilken tråd du vill här på FB så ser du att det vimlar av inlägg som är helt rotade i den sortens okunnighet. Reagerar man inte på ignoransen tillåts den leva ofredat. Som litet barn tog min morfar med mig till kolkällaren i fastigheten. Gick in i ett hörn och tog fram skoveln och skyfflade undan en massa koks, drog fram en stor vaxduk och öppnade den. Där låg två mausergevär, en k-pist, tio askar ammunition och en låda handgranater. "Kom ihåg min pojk, det ligger här till nästa gång tysken kommer", sade han. Han visste nämligen av bitter erfarenhet vad som hände när ignorans fick blandas med hat.



Fair enough. Samma typ av reaktion jag får när japaner agerar stereotypt gentemot mig som gaijin. Då borde du således ha full förståelse för att jag blir irriterad. Men i ärlighetens namn kan jag tycka att du övertolkar det jag skrev. Jag ställde nämligen frågor. Du är den förste heljapan som vuxit upp i Sverige jag stött på, om än endast virtuellt. Jag bodde på vischan så tillgången på andra nationaliteter var begränsad. Därför blev jag nyfiken och därför ställde jag frågor på hur det var. Och ja, min ursprungliga utgångspunkt var att du var halvjapan, eftersom det var dem jag stött på när jag väl började studera och kom in till staden. De heljapaner jag hade att göra med var expats som bodde temporärt i Sverige, inte som vuxit upp där.



Jovisst gör jag det. Har jag påstått motsatsen? Du sade att det visst fanns de som lyckades, jag höll med och exemplifierade med gaitare eftersom de är det uppenbara och synliga exemplet på ditt påstående. Jag förstår ärligt talat inte vad det var för problem med det. Har inga problem med pinkiri, räcker med att se på mina egna barns tillvaro.



Det är bara för några år sedan som det blev möjligt för en gaijin att bli kommunalt anställd. Och det krävs JPLT 1 för att få ett sådant jobb. Jämför gärna med rådande omständigheter i Sverige, inget sådant test existerar ens. Och här tycker jag Japan sköter det proffsigare än Sverige. Självfallet skall skattebetalarna garanteras valuta och kvalité för sina inbetalningar. Men så vitt jag känner till, och jag följer inte sådant särskilt intensivt längre, är det fortfarande inte öppet för statliga anställningar. Däremot har vi ingen rösträtt i lokala val, vilket du har i Sverige (bygger på antagandet att du inte har skaffat svenskt medborgarskap).



Varför får jag inte vara stolt över mitt påbrå? Du är ju det uppenbarligen själv när det gäller ditt. Och för att konkretisera mitt tidigare exempel med expediten som blir tillsagd, så är det aldrig direkt. Jag intar alltid först en ödmjuk attityd, trots att expediten tilltalar hustrun så svarar jag lugnt och sansat på hans frågor (skulle aldrig göra det mot en kvinna, men det är bara för att jag är gammalmodig). När han tredje gången vänder sig mot henne för att besvara min fråga - och inte en gång har hon vidarebefordrat vad han sagt - så höjer jag rösten för att han skall förstå att det är mig han talar med. Korrigerar han då inte sitt beteende utan insisterar på att prata med hustrun, som i denna situation i princip är stum, så kommer det en skarp tillsägelse efter femte gången. Hitintills har de insett sina misstag och jag har aldrig behövt tillkalla butiks- eller restaurangchefen. Ärligt talat tycker jag det är en helt acceptable metod att korrigera ett beteende jag inte accepterar. Om grannens hund gick in och sket på din tomt i tid och otid skulle du då stillatigande acceptera det? Jag tvivlar på det, för du verkar vara allt annat än ett mähä. Lite ungdomligt oförstående kanske, men det har jag inga invändningar emot, det är något du kommer att växa ur. Det är därför jag gillar dig Pocarisweat, även om jag nog dricker mer Calpis.

Måste bägare rinna över? En härligt svensk och japansk inställning till förmågan att alltid kontrollera sitt humör. Vi måste lägga band på oss. Men nu skall jag berätta för dig att jag är ett slags blatte. Just det, inte född i Sverige, men jag kom dit redan vid två års ålder och utseendemässigt skulle ingen gissa att jag är utlandsfödd. Trots det fick jag ta emot mobbning under min uppväxt så fort kompisar insåg att jag inte var svensk (föräldrarnas svenska avslöjade mig). Och den här diskussionen med dig har öppnat upp mina ögon, förmodligen reagerar jag så starkt på ignorans (jag vet att en expedit eller servitör gör det för att de är mer bekväma att prata med en annan japan) och oavsiktlig rasism. För gör inget misstag, deras beteende är ett utslag av rasism, precis som svenskarnas var gentemot dig. Däremot inte hat eller förakt, endast en form av intellektuell inlåsning. Märks inte det tydligt på reaktionerna när Yuta spelar upp videon?



Tyvärr inträffar det säkert ofta. Ta den tanken till sitt nästa logiska steg. Tänk om alla de började tilltala dig omedelbart, även om du pratar svenska med dem, på bruten kinesiska? Eftersom det är Asiens dominerande stormakt. Hur roligt skulle du tycka det var efter ett tag. Att bli inpetad i ett fack där man för det första inte tillhör och för det andra kanske inte vill associeras med.

PS Detta ingick i inlägget ovan, men systemet klagade på att det var för långt. Hoppas det är ok att jag klippt ur ovanstående stycken och lägger dem separat här.