Ursprungligen postat av Domyoji
Eukalyptus-kun, eller snanare Apokalyps-kun ar en noob med skandinaviska varderingar vilket gor honom valdigt attraktiv hos medelalders brudar, han ar snall, och behandlar henne inte som den baba hon ar (naval, obasan)
Det han tyvarr inte fattar ar att det inte handlar om att casually bli sambo, leva ett vanligt liv o sen gora slut 6 ar senare nar saker inte passar langre...tyvarr, karlek funkar for sanna som ar i skolan, restrerande tid ar du en bank, o ju aldre du blir desto mer sa
Galler ju samma sak som universitetskorts grejen de snacka om nyss, killar anvander det for att fa ligga, tjejer ser en mojlighet for en steady future, det ar bara det. Japanska tjejer alskar pengar
Kära Domare Moyoji san. Att våran Apokaluptys kund är ute på hal is är kanske att underdriva. Läs hans senaste inlägg om att det var minsann hon och inte han som varit mesy "på", så kanske du förstår vad jag menar.
Jag vet inte om det är upp till dig eller mig, men sakta och metodiskt trycker jag in en kula i magasinet. Gör en långsam men ändå bestämd mantelrörelse. Siktar pipan 45 grader. Öppnar munnen och lägger tummen på avtryckaren.
Är det nu? Är det nu som det är dags? Ja, jag tror faktiskt det.
Seriöst talat. Han har Asperger. På riktigt. Det är en sjukdom och det är tyvärr så man får bemöta den sortens människor med. Att han inte förmåga se det vitala, dvs det viktiga ur aspekten utan enbart fokuserar på det han ser med egna ögon gör det nästan skrämmande inför det faktumet att i Kumas inlägg angående mjölktåg (tror Kuma kan ta patent på det ordet snart), Yamagata och den egentliga poängen i att när man är ung så ska man helt enkelt försöka leva så mycket som möjligt så blev våran käre Eokalypsosshiyoshikun som mest intresserad av just damen ifråga. Detta av en anledning.
Låt mig elaborera. EROPLAMADPASKAERAEkun lider helt enkelt av någon slags högfungerande form av autism. Detta gör att han klarar av att sköta vardagliga sysslor så länge de är strikt rutinerade och saker och ting som faller utanför dessa ramar har han helt enkelt svårt att hantera. I synnerhet det sociala. Det märks av hans sista inlägg, hans sätt att uttrycka sig på och då mitt inlägg var ämnat att enbart fokusera på att man bör vara vaksam som utlänning i Japan eller i andra länder där man eventuellt kan komma att finna kärleken.
Detta var ett utlägg. En välmenad förklaring baserat på mina personliga, andras personliga, och övriga uppgifter man kan föranleda till det som för oss vanliga döda kan kalla för det sunda förnuftet.
Så hur bemöter han det? Jo, genom att totalt missa min poäng och helt enkelt återigen fokuserar på att det är minsann henne som uppvaktar honom. Att hon inte har någon mobil (Jo det har hon. Det vet du också att hon har. Att han tror att hon inte har det är inte relevant), samt det faktumet att han känner sig uppvaktad och uttrycker det bokstavligt att han inte har några bekymmer om det skulle bli mycket seriöst.
1: Det finns anledningar till att ett vist klientel av vad vi skulle kunna kalla för "svagbegåvade" som besöker Japan. Detta är för att i väst så karakteriseras Japan överlag som något exotiskt, gulligt och överlag jävligt wacko. Överlag så har de flesta västerlänningar som aldrig varit här i stort sett lika stor koll på hur mentaliteten fungerar här lika mycket som en japan spelar på svenska stryktipset har, dvs i stort sett totalt obefintlig.
2: När dessa så kallade "svagbegåvade" tror sig hitta just "sitt" land. Dvs ett land där allt är så gulligt, mysigt och precis lika wacko som de själva intalar sig att de är, så blir det helt enkelt så att de tror att de funnit paradiset på jorden. Därför så har ni andra coola katter fått en rätt dåligt rykte hos kvinnor i väst, därför att män som åker till Asien eller Japan får per automatik en bild uppmålad av att vara loser som inte kan få kvinnor i väst. Detta är inte alltid sant. Men tack vare just dessa "svagbegåvade" så blir det paradoxalt nog även på hemmaplan i Sverige något av ett antiklimax då du och många andra här i landet blir ihopbuntade med just de personer som tror att Japan är ett gulligt litet lekland där de med naiv oförmåga att se till det faktum att så inte alls är fallet, utan många gånger raka motsatsen så ja. Då blir det som det blir.
Jag vet inte hur många gånger jag sett Rosahåriga cosplaybrudar från Europa/USA springa runt kring Umeda och göra Victory sign med lokalt folk enbart för att känna att "nu, nu lever jag drömmen och Japan är totalt fantastiskt". Ja. Det är fantastiskt. Fantastiskt naivt och fantastiskt löjligt.
Så, finns det hopp om en eventuell mänsklighet? Nej, det gör det inte. Vi kan avsluta det nu. Säga upp oss från världen så att säga. Det finns ingen anledning att sitta och dela med sig erfarenheter och skriva i all välmening till någon som uppenbart inte klarar av att hantera informationen utifrån det perpspektiv det var menat ur. Han läser det som att vi vill kritisera honom, dvs han går in i försvarsposition direkt utan att helt enkelt reflektera över att folk varit här i årtionen vs hans egna lilla månad eller två. Det är inte viktigt för honom. Det viktiga är att han eventuellt kan luska reda på någons ålder via Ratsit och stalka fram info snarare än att få fram den på vanligt vis.
Nu dömer jag inte folk för att de lider av psykiatriska problem, då jag själv antagligen också är sjuk i huvet, eller åtminstone jävligt barnslig. Men däremot så är jag rätt allergisk emot weaboos som kommer hit och vägrar att lyssna när de inte bara blir erbjudna men också serverade råd från folk som faktiskt vet bättre. Jag säger som man brukar säga i Sverige: FAN FAN FAN FAN FAAAAAAAAAAAAAN!
Ursprungligen postat av Kumabjorn
Jag definierar mig själv som バツイチの不倫師.
Och ja, när det gäller japanska damer/brudar/tjejer så är mina referenser ぶりっ子 och カマトト en typ som nog inte existerar längre. Sanslöst rara ärter, men i längden tröttnar man på passiviteten. Kommer en dag när man frågar vad de egentligen vill då de aldrig tar egna initiativ. Visst, lite 男尊女卑 (finns det något som heter 和尊異卑?) i all ära känns inte obehagligt när man anländer från feminismens högborg men i längden kan jag tycka att det slår över väl mycket åt andra hållet i Japan. Men det här är säkert ett område där jag inte är up to date. Man ser väl inte direkt latte-pappor här men nog känns det som om japanska män tar större ansvar och intresse än vad deras farsor gjorde. Sen är det ju en annan sak att deras arbetsgivare kanske inte direkt blir lyriska över den attityden.
Sorry. Missade helt att svara på ditt inlägg. バツイチの不倫師, jag förstår. Livet blir inte alltid vad man kanske önskat, men visst. Läst igenom din blogg och för det mesta så stämmer det väl överlag. Finns vissa detaljer jag skulle kunna anmärka på men överlag så tycker jag du uppfattat hur den japanska kvinnan fungerar ur ett eventuellt akademinskt perspektiv men jag antar att det är ditt sätt att skriva som får mig att uppfatta det så.
Angående dina referenser så finns det såklart dessa former av damer. Dock så är de mer och mer sällsynta men det beror helt på i vilka kretsar du rör dig i samt i vilka städer. Det är inte för intet som du nämner Kyotokvinnorna i din blogg som de mer "feminina" i Kansai, och det stämmer väl överens med hur lokalbefolkningen också uppfattar det.
När det kommer till just att ta initiativ så vet både du och jag att det handlar om en historisk föråldrad förekomma som vare sig är bunden till något högre medvetande om saken utan det är mer helt enkelt så det ser ut, och tyvärr blir det också ödesslaget för många västerländska män, då alltifrån sexliv till andra mer triviala saker helt enkelt kan bli totalt sekundära i relation till hur en västerländsk kvinna hade resonerat. Detta ur ett perspektiv där en vit man gifter sig med en japansk kvinna.
Däremot inte sagt att det inte är individuellt. Precis lika mycket som fadersrollen. För mig som är uppväxt i just "feminismens högborg" så kan jag tycka att min fru borde vara mer tacksam över att jag hjälper till i hemmet och även om det såklart uppskattas så är det inte så att hon har några andra referenser att jämföra med (då hon aldrig varit gift tidigare). Det är väl mer kanske hennes egen mor som tycker att jag "tar ut mig" för mycket, men å andra sidan är min fadersroll och personlighet överlag jävligt annorlunda inte bara mot svenskars utan även mot andra landsmän, dvs så ser jag mig som en ytterst barnslig individ och det är givetvis till barnens stora förtjusning. Att det innebär att jag mer än gärna också därmed leker med mina barn, går på händer och rullar runt vilket för många japaner ser jävligt konstigt ut är något jag egentligen inte bryr mig om. Får jag applåder av kvarterets ungar och deras morsor tycker att jag är attraktiv och spännande då jag vuxit upp i Sverige så tar jag den uppmärksamheten med ro snarare än att se det till att det vore socialt tabu att vara så barnslig rent publikt.