Naturligtvis är det konstigt. Nu är jag själv ingen som springer runt och tar kort på folk, inte ens de jag känner. Jag funderar på att imorgon besöka hennes skola (jag ser bara kontorsfolk samt elever från min skola stå i rökrutan de senaste veckorna) för att se om de har blivit förflyttade till andra lokaler. Vi träffades utanför våra respektive skolor.

Jag börjar överväga att ge upp henne. Hon är svår att få tag på, vilket hon har varit öppen med från första början redan innan vi började dejta.

Nu bor jag visserligen inte i Japan, men då jag är doktorand jobbar jag typ 80 timmar i veckan. Åtminstone lördagar försöker jag ta ledigt, men annars är det mest jobb. Det underlättar därmed att min fru är Japan, och dessutom vill vara hemmafru, då hon är väldigt förstående för att jag behöver jobba... Jag kan dock inte säga att det här är någonting jag skulle vilja fortsätta med i resten av mitt liv, ty jag missar helt mina barns uppväxt. Vi kommer nog dock inte att flytta till Japan, så det är nog lugnt. Min fru vill visserligen helst bo i Japan, men skall jag kunna få någon vettig lön som forskare så måste vi nog tyvärr leta oss annorstädes, alternativt att jag tar jobb som ingenjör istället.. (absolut inte Sverige dock).



Är det någonting väldigt speciellt med just henne, som får dig att vilja vara med henne, eller är det mest att hon var den som du för tillfället råkade träffa? Om nej, ge upp henne. Det ger absolut ingenting att desperat jaga efter henne, speciellt inte när det gränsar till ren stalking. Gå ut, träffa annat folk, du kommer må mycket bättre. Just den här tjejen beter sig väldigt lustigt, antingen har hon psykiska problem och då vill du ändå inte vara tillsammans med henne (no offense, men jag har testat att vara med en tjej med psykiska problem, och det finns nog ingenting som tär mer på ens egna psyke), eller, mer troligt, så döljer hon saker för dig. I bästa fall är hon gift och vill bara knulla runt lite, men isf hade ni nog redan gjort det. I värsta fall försöker hon utnyttja någon naiv svensk till att få ett utländskt uppehållstillstånd, gratis universitetsutbildning etc (ja, det finns dessvärre gott om sådana). Oavsett vilket, träffa annat folk och hitta bättre. Om hon sedan dyker upp igen någon dag och saker verkar bra, fine, go for it, men jaga henne inte när det inte finns någon anledning till det. Och, dyker hon upp igen, call:a hennes BS om att hon inte har någon mobil och kräv att få veta hennes Line ID, för det är helt djävla absurt att "dejta" någon som man inte kan kontakta...

Det finns gått om interkulturella mötes-event i barer i Japan, gå på några sådana, mingla runt och försök prata lite Japanska. Och viktigast av allt, bli inte förälskad vid första ögonkastet (ty sådant är ren BS). Även om det är möten där det är tänkt att japanska tjejer skall komma och träna sin engelska med utlänningar, så, tro mig, de blir alltid väldigt glada när någon faktiskt kan prata japanska med dem.

Och för övrigt, att ta selfies när man är ute med sina vänner är numera extremt vanligt, såväl i Japan som.. ja.. åtminstone alla kontinenter jag har varit på. Även om Japaner är mer försiktiga med att blotta hela sina privatliv på Facebook, så tar de ändå precis lika mycket foton som Svenskar.

Gör så Tjänar du bäst på själv i längden, det kan nog de flesta vara överens om.

Du skrev att du inte var främmande för att inleda något "mer seriöst". Vad menas? Inte direkt fått bilden av att du skulle vara någon lirare (försök att få en japan att säga det ordet), men liksom, kanske bäst att testa vattnen lite och få lite kött på benen (erfarenheter) så att säga innan du stadgar dig?

Språk är såklart jätteviktigt men mentalitet är minst lika viktigt och då du redan vet att du kanske har svårt för just kommunikation (såg faktiskt att du nämnde att du led av någon form av Autism) eller liknande sedan tidigare så kanske det är viktigt att ha extra åtanke om just dessa faktorer.

Blir nog bra. Ska bara spränga av mig skallen först.

Har jag förstått det rätt så befinner du dig i Schweiz, efter att ha spenderat längre tid i Fukuoka? Är CERN rätt gissning? Erfarenhet därifrån borde vara gångbar överallt. Till och med i Sverige och Japan. USA borde väl också vara väldigt gångbart, och när du disputerat borde väl Trump ha försvunnit. MIT eller Caltech kan ju inte vara fel.

Jag trivs väldigt bra i hennes sällskap. Jag har ännu inte märkt av psykiska problem hos henne. Hittills har jag sagt att jag gillar henne. Jag har inte några kärlekskänslor för henne. Hon är redan högutbildad, så jag behöver inte vara orolig för att hon ska vara ute efter avgiftsfri utbildning. Jag var gift tidigare med en som verkade ha hela alfabetet i psykiska problem (det var en av de främsta anledningarna till att jag blev utbränd för några år sedan).

Jag tar aldrig selfies med andra, såvida inte andra ber mig att vara med.

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att en tjej som jag vet är yngre än mig, som visat intresse för mig, berättade för mig var hon jobbar (och verkar bo numera i samma område) att hon jobbar 2km från där jag studerar. Jag funderar på att ge henne en chans. Hon är väldigt vacker men är lite för ung (fortfarande myndig) men hennes yrkesroll visar på hög mognadsgrad.

Jag är endast ute efter seriösa förhållanden. Jag har varit med andra kvinnor tidigare (dock inget sex med japanskor ännu).

Jag har en diagnos, men är så högfungerande att när jag flyttade till en annan kommun i Sverige, så fick jag träffa en psykolog (det var standardprocedur). Han började ifrågasätta min diagnos. Jag passade inte in på övriga som har diagnosen (t o m jag undviker andra med diagnosen).

Mitt största problem är ju att förstå det japanska kynnet. Därför är jag extra försiktig.

Sitter också på akademisk utbildning men är ingenting jag någonsin kommer att kunna arbeta med om jag vill veta av vad familjeliv innebär. Fått saka det och i ärlighetens namn hade det antagligen bara drivit min hälsa till vansinne, men visst, en utbildning ska man inte bara kasta i sjön så visst förstår jag dig, även om i mitt fall så har jag fått skola om mig.

Det är väl just på de internationella/kulturella mötena många av de 35-50 åriga 婆:s hänger? (Kanske fördomsfull nu, har faktiskt aldrig varit på några sådana möten), och dessa är vad jag inte skulle rekommendera någon att försöka träffa någon att planera mer långsiktiga planer med. Däremot är det ett utmärkt tillfälle att träffa internationellt folk även om många av japanerna antagligen kommer att se dig som en gratiskurs i engelska alternativt franska, tyska, spanska eller något annat av de större världsspråken så att säga. Inget fel i att träffa folk dock om man bara vill ut och dra en bira men inte har något direkt umgänge antar jag. Kanske till och med träffar andra Nordmän ahaha.

Ta dock mina ord med en nypa salt när det kommer till detta, har inte varit på några sådana möten. I bästa fall vill jag dra mig till minnes att det fanns en internationell klubb i Kobe 三宮 runt 02-03 kanske och förutom att klientelet bestod av mestadels utlänningar så var där också en hel del japanskor som av någon anledning ( ) ville lära sig engelska (alternativt få kuk på ren svenska), men ja.

Är man dock bara ute efter att socialisera lite finns det ju som bjornebarn nämner möten/mingelgrejer som anordnas via Facebook eller liknande sidor (om du söker på grupper hittar du säkert nåt). Vill du på riktigt dejta så råder jag dig att ta det lite lugnt på den fronten då du inte varit här så pass länge (Syftat till Airkonnkunn. )

Ungefär den bilden jag också fått av dig (gravt generaliserat då det trots allt handlar om internet), men av det vi pratat så märks det lite att du antagligen lider av någon högfungerande form av autism alternativt något annan inom det neuropsykiatriska spektrat, vilket såklart inte behöver hindra dig från att leva ett normalt liv, men ibland kan det ändå vara bra att liksom ta ett steg tillbaka och kanske tänka "istället för att försöka ta reda på hennes nummer så kanske det vore bättre att be henneÖPP ÖPP ÖPP hur fan skulle du kunna få tag på hennes nummer om hon inte har en TELEFON?!

Eller var det åldern. Ja, skitsamma. Ta det inte som det kommer. Var medveten om vad du vill och varför, men i synnerhet var uppmärksam på vad eventuell kvinna vill och varför hon vill det. Inte alla japanska brudar är klappmongon som kommer att försöka dra in dig i någon skit men tyvärr flockas mycket av korkskallarna just runt utlänningar (kolla kumas blogg för mer info), men ha som utgångspunkt att vara uppmärksam och studera, plugga och var kritisk till att se mellan raderna då mycket av som sker är av ytterst kryptisk karaktär och många inkl mig själv (och även japaner) ibland måste klia mig i skallen och fundera på vad som faktiskt menas...Landet är mer eller mindre ett minfält där den säkra vägen går efter ett kollektivt syfte och vill promenera den vägen så får man vara redo att offra vissa ideal.

Därmed inte sagt att Japan inte är ett jävligt skönt land att bo i. Låter säkert som att jag svartmålar mitt eget land men tyvärr är det långt fler saker man bör tänka på om man väljer att bosätta sig här än om man bara är turist. Såklart. Gäller förvisso alla länder men kanske i synnerhet Japan.

Jag är inte orolig för att hitta jobb, men problemet med att jobba med forskning i Japan (som jag har förstått det), är att man får gott om pengar för själva forskningen, så att man kan köpa in allehanda fancy labbmaterial, men själva forskarna får usla löner (tankesättet är, om man håller på med forskning skall det vara för att man gillar det, inte för att man vill ha pengar). Själv har jag ingenting emot det tankesättet utan det är huvudsakligen varför jag håller på med det, men eftersom jag även har en familj att försörja, samt vill kunna ge mina barn en bra utbildning (dvs, inte sätta dem i det lokala ヤンキー-nästet till "skola") så vet jag inte om det är möjligt. Alternativet vore ju som sagt att börja jobba som ingenjör istället (jag är i grunden ingenjör inom applicerad fysik, men doktorerar inom fysik), då gissar jag att man kanske kan tjäna lite bättre i Japan.

Jag vet inte om någon av er har någon erfarenhet av liknande yrken i Japan...?



Jaja, någonting döljer hon iaf. Det finns liksom ingen annan förklaring utifrån vad du har skrivit här. Se hur det är med den andra, ålder är enligt min erfarenhet föga relevant så länge man är inom någorlunda samma fas av livet...


Nu har jag visserligen bara varit på ett sådant möte förut. Det var något allmänt event på FB, "Why not?" har jag för mig det kallades. Var rätt så trevligt, träffade några japanskor där, yngre än mig, som visserligen sade sig komma dit för att öva engelska men när jag började prata japanska med dem istället såg de väldigt lättade ut... och någon engelsk kommunikation blev det inte alls ;p Några äldre märkte jag inte av, utan det var nog främst universitetsstudenter. Det var för övrigt inte så jag träffade min fru ;p

Den bilden överensstämmer bra med min egen erfarenhet. Nu var jag inom humaniora och det har naturligtvis aldrig varit särskilt välbetalt (någon alternativ arbetsmarknad som kan driva upp lönerna existerar inte), men jag fick också intrycket att alla forskare inom naturvetenskaperna tjänade sina pengar utanför universitetsmiljön. De såg sin universitetslön som ett slags baslönesystem. Detta var naturligtvis före bubblans tid, men då utförde de alla en massa jobb åt NEC, Sony, Toshiba, Toyota, Honda etc. samt plockade hem bonusgodis på att rekommendera forskarstuderande till olika positioner inom företagen. Min egen handledare plockade hem 250k på att rekommendera mig till Seibu (han vet inte att jag lyckades luska reda på det).

Dessutom, jobbar du på ett privat universitet i Japan har de ju en hel kedja av lägre skolor i sitt system dit barnen inte bara har företräde men även får utbildningen avgiftsfritt eller kraftigt reducerad. Har inte frugan nämnt det?

Trevligt! (Rekorderligt trevligt). Jo, jag tror mer dedikerade möten som är organiserade kanske inte tenderar att dra det värsta patrasket, så visst går det alltid att hitta trevligt folk ute om man om någon anledning vill socialisera med folk på egen hand eller med en vän. Känner lite att om jag hade gått på ett sådant möte hade jag antagligen känt mig överflödig. Målar upp en bild av kvinnorna där hade tänkt "Du är inte tillräckligt exotisk. Vi behöver inte dig". Men det är helt okej. Såvida det inte finns kvinnor av annan etnicitet där, men ja.
Nog lika bra att det inte var där du träffade din fru, om man får vara lite förnäm ahaha.

Kollar på mbs...MeToo som blev galet stort i Sverige har ju som mest passerat under radarn i Japan. Orkar inte ge mig in i någon jämställdhetsdebatt men kan bara konstatera att det som i Sverige hade dragit igenom som en jävla tsunami har som bäst här resulterat i några handfulla demonstrationer men annars det vanliga パワハラ-snacket/ursäkten. Föga förvånande en majoritet män i panelen som sitter och diskuterar frågan.

Later som nagon blivit programmerad elr brainwashed till att vara slavhund.

Aja, om du ar ombord pa det ar det val bra men pa vilka grunder ar hon inte kapabel till att gora ngt battre an att ha som mal o stanna hemma? (Och nej, jag menar inget illa, bara tycker att hon har alla anledningar att inte vilja vara det om hon ska vara med dig. Lon.)