Han kmr om han fortsatter pa inslaget spar antagligen bli lurad av en san hora for att hon ''visar intresse'' och sen saljer hans organ pa svarta marknaden nar de ar pa ''honey moon'' till Filippinerna.

Uff, har hemska historier o beratta av vad jag har sett...

Tankte skriva ngt involverat joppe o en tjej som saljer sex men andrar mig o sager att jag ser fram emot o fa supa med han o hans black metal-tjejer.

Jämför man det bästa med Europa så har givetvis inte Japan mycket att komma med. Eller mycket och mycket. Man får sätta det i ett perspektiv. Vilka andra länder utanför Europa kan skryta med någon vidare öl-tradition av rang? Har ju dessutom poppat upp en massa 地ビール sedan 90-talet och Kirin startade ju upp redan 1869 (eller något) så visst finns det tradition om givetvis de än inte står sig med det bästa av vad Europa har att erbjuda. Dricker inte alkohol längre så kan inte ge dig några "heta" tips direkt, men det kan säkert Kuma fylla på med.




Ja, jag förstår vad du syftar på. Joppe som du kallar honom är ju trots allt inte mer än en...Joppe men det är kanske där vi måste släppa bitterheten och bara låta han få leva livets lilla naiva gång. Är han en vuxen människa snart 30 så måste han ju själv ha den så kallade självbevarelsedriften att fatta rationella beslut, kan man tycka.

Med det sagt så har han bevisat att han inte alltid fattar de mest rationella besluten, men nu tycker jag inte vi ska vara bittra över det. Bättre att vi spränger huvudet av oss själva innan vi hinner bli så pass bittra. Alternativt bara följer hans äventyr och ger honom lite input på när saker och ting börjar gå åt helvete så att vi får in honom på om än inte "rätt" spår, så åtminstone ett spår där han just inte riskerar att vakna upp i en operationssal i Manilla.

Tio år senare...Joppe bor en nergången kvart i 六本木, drar en シャブ till frukost innan han beger sig ut på sin dagliga...Noir-Joppe? NEJ VI SKA VARA SNÄLLA MOT エアコンくん!

Lol dooood r u on druuugs?

Skamt o sida, ja, droger ar inget o leka med o sa ar saledes inte mystiska manniskor... kanns de som cray elr weird sa hoppa av taget, ungefar som bjorn juniors fruga gjorde
Finns fler fiskar in the sea larde vi oss av den historien. Skal.

Okej, det kanske inte är en rättvis jämförelse ;p Jag tycker dock att det har börjat poppa upp mer och mer lite alternativ öl även i de vanliga mataffärerna och konbinis (tag tex de mörka öl som stortillverkarna startade med 2012), samt även mer import (bland annat Chimay som är en helt ok belgisk öl), så jag är övertygad om att japanerna kommer börja med Trappist-bryggande snart och perfektera även den konsten, liksom japanerna gör med allt annat de sätter händerna i. Skall bli trevligt att se vad som kommer ut ur det

De typiska kirin/yebisu/asahi etc är också väldigt bra, men de är av en annan typ. De är mer någonting som man häver i sig på en nomikai eller för att släcka törsten när det är varmt på sommaren (inte för att öl faktiskt leder till en netto-input av vatten dock, men...). Hade vi haft 10-procentig belgisk öl på en nomikai hade nog alla däckat innan ens maten kommer in




Meh, vi har väl alla varit där någon gång när vi var nya i Japan (okej, kanske inte Pocari då, men vi andra). エアコンくん har iaf fördelen att ha ett gäng med varierande folk som kan hjälpa honom igenom äventyren, medan vi andra fick famla runt själva. Jag hoppas att han inte tar oss allt för seriöst bara...

I de grundaste vattnen eller vad det heter. Näe, är inte där...än, var, inte heller där, jag är ju här.. Är påväg i motsatt riktning ahaha. Har också hoppat av tåget. Mjölktåget. Kör bil och lever familjelivet. Kunde inte önskat mig något annat utan kan med gott samvete att säga att de enda formerna av kemikalier jag föredrar kallas endorfiner och dessa får jag genom träningen helt gratis.



Ja precis, vore lite som att jämföra vilka som tillverkade bäst sake i Europa. Men visst, fattar din poäng men skulle säga att det nationella utbudet trots allt står sig väl jämfört med exempelvis andra länder i området. Inför varje ny säsong kör de ju spcial edition-runs som de fåtal gånger jag smakat faktiskt smakat helvete men med det sagt så är det ju liksom inte värre att dra en Yebisu än att dra en Tuborg Grön liksom...Kanske till och med bättre i vissa fall.

Ja absolut. Har också varit där. Inte i samma form som ni andra kanske men visst kände jag mig rätt grön när jag på allvar kände för att flytta hem på "heltid". Hade förvisso ett socialt kontaktnät iform av släkt, vänner, ovänner och ett språk + mycket annat gratis men visst fan förstår väl även jag att "vi har väl alla varit där" kan påskrivas det mesta som rör ungdomen, liksom alla har vi ju varit unga och dumma eller vad man ska säga. Är ju en del av att växa upp men å andra sidan måste man ju inte kanske dra det till Domyoji-extremer även om det i värsta fall kan sluta illa, så vill jag ändå tro att för majoriteten så slutar historien om än kanske inte bäst, men ändå helt okej. Måste finnas lite gråzoner emellan också.

Bryggs det ens öl i Japan med deras metoder?
Om inte är det på sätt och vis lite märkligt, det borde tilltala otaku biten i någon pilsnerälskares hjärta. Att ta de belgiska traditionerna och göra det snäppet bättre liksom.

Men sanningen är ju att det blir mindre och mindre pilsner i butikerna och mer och mer 第三屎.
Lite tankar kring detta fenomen.

Okej, mina små barn. Det kan vara dags att dra historien om Kevin. Inte minst för AC jr.

Det universitet jag skulle studera japanska vid hade fyra utbytesstudenter från Tucson och UofAz (som jag brukade kalla dem). En av dessa var Kevin, son of a preacher man. Narcissus var hans lillebror. Han kunde stå långa stunder, särskilt när vi hade ofuro, och studera sin kropp i tillgängliga speglar. Men det han hade i överskott av muskler kompenserade han mer än väl med begränsad hjärnkapacitet. Han och Matthew, som hade ett svårt anfall av gula febern, orkade inte med studierna mer än en månad. Och då skolkade de ändå första lektionspasset (90 min) i stort sett varje morgon. 田頭先生 var iofs ingen höjdare som lärare (om henne har jag också en uppsjö av historier, men de får vi ta en annan gång) men effekten blev naturligtvis att de inte heller klarade av dagens senare lektioner efter en tid, och inte var de direkt några pluggisar. Så istället beslöt de sig för att skaffa en lägenhet i 要町 inte långt från 池袋, Matthews morsa hade varit generös och försett honom med något slags Amex Platinum kort, han använde detta primärt till att inhandla runkblad, hela 押入れ var smockfullt.

Så småningom får väl mor Matthew nog av Amex räkningarna och drar in kortet, han återvänder till Tucson med svansen mellan benen. Kevin sitter nu med hela hyran och tigger och ber mig att jag skall flytta in. Det är mindre än en månad kvar av skolåret och jag har ingen lust att åka hem. Japanskan är förvisso knagglig, men den är användbar, det skulle kännas som att dra ur den när man väl fått halva inne. Så jag flyttar in. Det visar sig då att vår narcissist förtjänar sitt uppehälle på ett mera skumt sätt, än han själv begriper. Han undervisar engelska på en privatskola i 原宿 bokstavligen 20 meter in från 竹下通り. Han undrar om inte jag har behov av att tjäna lite extra och det hade man ju inget emot. Även jag börjar på denna skola som drivs av en hårdhudad dam i 60-års åldern. Jag tycker det är lite anmärkningsvärt att samtliga lärare är killar. Och de flesta ser rätt bra ut (det var före mitt lekamliga förfall). Dessutom är klassrummen små kuber på 3 kvm max. Alla lektioner är 一対一 och alla studenter är kvinnor. Mellan 30 och 40 år gamla.

Kevin tycker det är suveränt, han får massor av komplimanger för sitt utseende och sin kropp och nästan varje dag är det någon av eleverna som vill ta ut honom på middag. Skolan har tydligen inga regler om att man inte får dejta eleverna. Själv tycker jag det känns som något slags förtäckt dejtingservice och tackar nej till inviterna. Blir därför inga nya lektioner efter tre veckor. Men en dag kommer Kevin hem och meddelar plötsligt att han kommer att flytta till 藤原市. En av hans elever visade sig vara läkare. 37 år gammal (han var väl 21 vid tillfället) och hon ville sätta upp en skola åt honom i huset bredvid sin klinik. Han svävade bland molnen och dumpade lägenhetshyran på mig. Sedan hörde jag inte av honom på lite drygt ett år när jag stötte på honom i 数寄屋橋交差点 av alla ställen. Fördelen med att vara lång gaijin är att du syns över mängden, och där stod han med den lilla minx som var sekreterare för den tidigare skolan.

Som faller sig naturligt blev det ett enda långt: "Whaaat the fuuuck man?" Visade sig att läkardamen hade blivit gravid med honom, redan innan han skulle flytta ned till kusten. När barnet väl var fött och tre månaders kontrollen visade att det inte fanns några skador eller annat medicinskt att oroa sig för (hon kunde naturligtvis kontrollera sådant i minutiös detalj) och då inte längre ansåg sig behöva Kevin för reservdelar. Äktenskapet upplöstes och han sattes på gatan. Det enda han kände till var sin tidigare arbetsgivare så han återvände dit.

Nu påstår jag inte att alla japanska kvinnor är på detta vis, långt därifrån. Men med en population på mer än 126 miljoner säger det sig självt att det finns ett betydligt större spektrum och variation än vad trångsynta svenskar vant sig vid under sin uppväxt. Historien med Kevin gjorde att 鱗が落ちた så förmågan att ta till sig signaler och indikationer snabbt kan göra mycket för den mentala hälsan. Min bästa undervisning, förvisso till priset av en sönderkrossad lever, har utan tvekan varit 飲み屋のおっさん. De har vänligt och ibland intensivt, t.o.m. ibland med konkreta exempel bland det kvinnliga klientelet, gett mig en utbildning som jag benämner Fittologie Doktor och som inte ges på något universitet jag känner till. Visst, ger det mig understundom drag av cynism, kanske även misogyni, men oj vad det har räddat mig från många katastrofer. Och fy fan vad jag har haft kul genom åren tack vare dem. Så putelj på er bröder オッサン！！

Tackar ödmjukast för att du delar med dig av sådana historier. Dessa är om inte annat matnyttiga för just personer som Aircon JR.

Frågeställningar: Vad hände med Dig? Då det inte blev några fler lektioner efter tre veckor så hur drog du in stålar? I synnerhet efter att Kevin dragit. Vad gjorde du för att tjäna uppehälle? Är du säker på att det inte är Du som är Kevin? (Ja jag är seriös).

Om inte, vad har du själv att dela med dig av rent personligen för detaljer av att ha varit gift och haft barn då med en Japanska?

Missförstå mig rätt. Håller med om det du skriver att det är mycket som ung, svensk/utlänning att tänka på, inte minst då dessa frågor är aktuella än idag. Därav uppskattar jag berättelsen, sedan om någon *hum* väljer att lyssna på den eller inte får vi väl se. Svensk godhet och naivitet stirrar djävulen i ögonen utan att ens veta om det liksom.

おっす!

Kevin är verklig, vad han gör idag vet jag dock inte. Är väl tillbaka i USA skulle jag tro. Historierna om Bob är på sätt och vis bättre. Steve var den ende av dem som var någorlunda sansad. Vi brukade åka på cykelutflykter. Han gifte sig med sin japanska flickvän och flyttade till Las Vegas där han var fotograf på Las Vegas Sun. Jag som startade hans karriär som fotograf.

De andra historierna sparar vi till den dag jag skall bryta mitt nyårslöfte!

Nej, inte vad jag vet. Nu pratar jag dock inte om pilsners. Mig veterligen finns det inte en enda Trappistöl som är en pilsner, utan de vara någon typ av ale. De är dock ganska distinkta, varför man även kan tala om trappistöl som ölsort (även om det egentligen bara innebär att de kommer från en speciell typ av tillverkare). Chimay är nog den vanligaste av dem, men St Bernardus är min egen favorit. Delirium Tremens är en annan belgisk ale som liknar en trappist-kvadruppel mycket, men saknar klassifikationen pga tillverkaren.

Belgisk trippel är inte någonting speciellt även om de tillverkar mycket. Själv gillar jag inte ens pilsners så...

I Japan är det främst lager som gäller (tex alla ljusa Asahi, Kirin, Yebisu, Sapporo, Suntory är lager).



Tack, alltid trevlig med sådana här historier Kevin skall kanske vara glad ändå att det var en rik kvinna som satte på honom, så att han kunde bli dumpad och starta om från början... Synd för barnet dock, men den där kvinnan verkade ju inte bry sig så. Jag har stött på ett flertal ha-fus i Japan som inte kan ett ord engelska, eller något annat språk än Japanska, vilket alltid har förvånat mig...

Jag ger dig ett VG+ Kuma. (Du skiter säkert i vilket), men saken är den att Kevin skulle kunna heta Jörgen, Jonas, Patrik eller Styrbjörn och komma från Sverige. Eller USA. Historian, oavsett om den är sann eller inte ger en bra poäng i varför det är så bra att vara uppmärksam på att saker och ting inte alltid är som de ser ut att vara i Japan, vilket tyvärr leder in många i ett helvete.

MVG blir det när du bryter ditt nyårslöfte, men fortsätt gärna att leverera. Det uppskattas och då du och pennan talar samma språk så gör du det såklart bättre än vad jag gör, då jag är en illiterär imbecill i jämförelse men också för att jag inte blivit utsatt för just dessa så kallade "utsatta" situationer som vita unga västerlänningar kanske blir. Spännande läsning är det oavsett, så hats off for you!

Har du något du skulle vilja säga till Airkonkun på rak arm om du läser vad han skrivit angående just dejtande och liknande? Är jag för konservativ när jag påstår att det är för tidigt att han känner sig redo att dejta "seriöst" och att han inte har något emot ifall det blir "mer seriöst" ???

Som skåning använder jag pilsner som generell synonym för öl. Pilsener däremot är en speciell bryggprocess i min bok. Mycket möjligt att det är fel.