Det koreanska uttalet är Silla. Och ja, högst sannolikt att det är samma sak.

Jodå, jag är fullt medveten om hur politiserade de är. Särskilt Showa historiker kan bli lite väl rabiata i sina ivriga försök till bortförklaringar. Nu har jag skaplig koll på mina Pappenheimers och försöker alltid kolla mot alternativa källor. Ett bekymmer är ju att japanska forskare tydligen aldrig fått lära sig hur man annoterar och ger källhänvisningar. Många har också en ruggig tendens att i löpande text hylla sina mentorer (vill de göra det har de ett förord för sånt).

Men Sydkorea och Japan har startat ett gemensamt historieprojekt med yngre forskare för att försöka få lite ordning på den gemensamma historien. Hade Nordkorea haft fristående historieforskare borde de också fått vara med, men eftersom det just är politiseringen man vill bort ifrån...

Alltså, min Svärfar är precis sådan du nämner. Nationalist ut i fingerspetsarna och anser att den japanska själen går att finna i Kendo. Han är orubblig när det kommer till vissa saker bara för att japanska författare har uppdiktat historier som å sin sida kanske inte är "fel" rent subjektivt, men källkritisk och japansk/koreansk historia går inte ihop. Inte på någon sida av lägren och antagligen än mindre i Korea.

Att de hyllar och nästan idolförklarar sina mentorer är å andra sidan ingenting konstigt enligt min uppfattning. De kan ha "fel" i sak, men då du vet hur samhället fungerar och har fungerat så är det ingenting konstigt men som du skriver så är det så det är och det kan vara värt att notera likväl.

Ja, alltså just den här historieperioden är ju för många en väldigt intressant period då det trots allt var lite av en maktkamp mellan många olika dynastier som ville erövra varandra som ofta resulterade i vad man skulle kunna kalla för "den stora oredan", men kanske också för att det skulle lägga fundamenten för de statsbildningar vi kan se än idag.

Efter att Shilla slutligen vann kriget så bildades ju 渤海 av fd generaler, rojalister och kungar från Paekje/Gogureyo. Det hela hade varit frid och fröjd och de flesta historier i världssamfundet har mer mindre accepterat denna statsbildning som en koreansk statsbildning. Detta ända till dess att Kina kom in i leken och investerade stora pengar i vad som kom att kalla 東北工程 på japanska. Där började man ifrågasätta hela statsbildningen, och även om jag personligen inte ifrågasätter förekomsten av nomadiska folkstammar så blir det så äckligt tydligt att Kina vill göra anspråk på det historiska Manchuriet när de i själva verket var portade där ända sedan Qing.

Löjligt säger jag. Löjligt och tragiskt. Revisionister ut i fingerspetsarna.

Det drar bort intresset från texten. Som läsare är det för mig helt ointressant vilka mentorer han haft. Och skulle det vara av intresse så blir det enklare och smidigare för mig som läsare ifall jag kan hitta det informationen i ett förord eller tacksägelseavsnitt. Författarens ansvar är inför läsaren, inte sina gamla mentorer. Att du anser det okej beror på att du socialiserats i ett sammanhang där det är normen att bete sig på detta sätt. Inget fel att visa tacksamhet och uppskattning, men det kan lätt slå över.



Det är just därför det är obehagligt när man hyllar företrädare/mentorer istället för något slags objektiv filosofisk sanning. Det blir skolor och fraktioner som står mot varandra och de blir prestigebundna istället för sanningssökande.

Alltså du missuppfattar min kontext. Jag uppskattar det inte heller, men jag förstår å andra sidan varför det existerar, men jag tar det inte i försvar, tvärtom så är jag helt på din sida när det kommer till det faktum att det just drar bort intresset för saktexten i sig och övergår till ett mer subjektivt dyrkande, och givetvis är det en av många faktorer som gjort det väldigt svårt för olika historiker inte bara i olika länder men även inom Japan i sig, att komma till något slags objektivt konsensus då de som studerar under en viss lektor helt enkelt blir totalt jävla snöblinda för allt annat.

För mig som är uppväxt i Sverige så tycker jag i synnerhet äldre böcker tendera att gå över till ren sekterism eller i bästa fall nästan religiösa proportioner till hur de hyllar sina mentorer, men det är ju enbart pga dess brist på källkritik, eller snarare uppmuntran till att inte söka densamme.

Helt åt helvete och kunde man göra om och göra rätt så hade vi antagligen behövt en tidsmaskin därför att även utländska texter som berör ämnet tenderar att bli subjektiva och lägga läger så att säga. Bästa är trots allt att om man har möjlighet, läsa båda sidor av myntet, men tyvärr är det inte alltid möjligt och då får man helt enkelt konstatera att många av historieböckerna faktiskt tyvärr i värsta fall kan betraktas som rena myter eller på ren svenska: Lögner.

När den fuktiga värmen väller in från havet, ACn brummar för fullt händer det att den febersjuka hjärnan ställer de mest bisarra frågor. Som vad jag skulle ta för namn ifall jag ansökte om japanskt medborgarskap.
För ungefär 30 år sedan ville ett par nykläckta föräldrar döpa sin son till Akuma, jag tror tecknen de valde ut var 安熊, men se, det gick inte myndigheterna med på. Förmodligen ett klokt beslut, hade säkert blivit problematiskt i skolan med den japanska mobbingmentaliteten bland minderåriga barn.
Men vilket namn skulle jag ta? Efter en del funderande tror jag det skulle bli:
美熊与那太郎
Churaguma Yonataro.
Det skulle bli ett intressant slut på en långvarig kärleksaffär med ett helt land.

AHAHAHAHAHAH EY! Kolla Farfar har fått värmeslag Nu sitter du och svamlar igen.

Akuma? Tror du Skatteverket hade accepterat motsvarande på svenska? evil:

Det finns en och annan Lucifer i Sverige.
Notera nogsamt äör du snäll att jag tyckte det var ett klokt drag av dem.

Pikachu har de japanska myndigheterna dock accepterat, skrivet 光宙...

Här finns en hel drös med barn som riskerar få en svår uppväxt...
https://matome.naver.jp/odai/2136040602024072401

Jo, det hade nog inte gått väl hem i stugorna/skolorna om ett barn blev benämnd Akuma. Katter hade fräst åt ungen. Hundar skällt, och Baba hade flugit efter ungen med en mattpiska. Så hade det gått till.



黄熊 AHAHAHA. Kuma? Detta är alltså Kumas Japanska namn. Nu har vi det svart på vitt. 紗音瑠 alltså ja, det är ju uppenbart att de är mer liberala än Skatteverket må jag säga. Alternativt känner "rätt" myndighetsperson som gärna stoppar lite extra i fickan

頼音（らいおん）(Lion) hette faktiskt en i min sons förskoleklass... Jag vet dock inte hur de stavade namnet, men det var en hel-japan iaf.

Jag gissar att en del av namnen kanske härrör från utlänningar eller halv-japaner. Chanel tex är hyfsat förekommande i Frankrike som förnamn till flickor, så man kan ju tänka sig att det var någon halv-fransk Japan där föräldrarna var väldigt måna om att ge ett Kanji-namn trots att namnet egentligen är utländskt. Eller så är det någon dum moder som älskar märket för mycket...

男（あだむ）(Adam) känns också som ett möjligt Ateji av någon utlänning, eller så kanske det är en japansk kristen fanatiker (sådana har jag stött på långt fler av i Japan än i Europa )

空詩（らら）(Lala) heter min frus kompis dotter, är i lågstadie-åldern.

礼（ぺこ）hahaha, Peko brukade vår hund heta

WTF?!! 愛保（らぶほ）.... (= Love Hotel), liksom, Pikachu är väl okej, men Love Hotel??? Hur kunde den gå igenom

黄熊, Amekuma skulle göra det svårt att hålla nyårslöftet.