Jag frågade min morsa om jag hade haft hemspråkundervisning ur den aspekten du beskriver det. Först ville hon inte svara, men när jag frågade varför jag var tvungen att plugga Kanji så jävla hårt blev svaret att "I Japan så gör alla barn det". Misstänker att hon erhålligt statligt bidrag eller något, för jag minns mycket väl att jag hade japanska läroböcker. Var de kom ifrån vet jag inte, vilket kanske bara stärker tesen om att jag haft "hemspråksundervisning" utan att ens vetat om det.

Lite typiskt min morsa dock. Hon ljuger aldrig men att prata med henne så måste man ta omvägar för att nå målet av diskussionen. Typisk 昭和-kvinna, typ gömma pengar i madrassen.

Fick dock gå hos en talpedadog, lära mig att uttala EkoRRRRRRRRRe med rullande R och fan vet vad. Vet dock polare som gick hemspråk i själva skolan, och de var just från fd Jugoslavien och Sydamerika men jag antar att det inte var några problem då de dels var så många fler till mängden och sedan var det väl antagligen inte svårt att plocka fram en spansklärare haha.

Vissa länder är ju betydligt bättre representerade än Japan och det är också norm att man då sätter samman en ”kommunal” klass över skolgränserna. Mina egna barn fick hemspråk i japanska två timmar en gång i veckan. Dottern pluggade kanji som en iller när hon kom upp i gymnasieåldern. Allt enligt formulär A1, 500 kanji som skrevs ned, tio olika varje dag. Sonens akademiska ambitioner var mer beskedliga.

Haha ja, minst sagt. Misstänker dock att min morsa helt enkelt signade upp mig för "hemspråk" och då vi redan talade japanska i hemmet så var det antagligen för henne bara ett extra bidrag rent ekonomiskt. Något hon självfallet aldrig skulle erkänna, men nu när du nämner det så skulle det inte förvåna mig ett minsta lilla dugg.

Är väl kanske bra för celestial.unicorn att veta om inte annat. Hon verkar ju ha blivit avvisad när hon frågade om saken, dvs hon har uppenbarligen haft dessa rättigheter hela tiden då dina barn också hade det.

Antar att det har med föräldrarnas inställning också. I hennes fall verkar ju hennes Mor inte ens velat att hon skulle lära sig japanska. Konstig inställning kan tyckas, men bra att man kan ta tag i det själv i efterhand även om hon antagligen förlorat jävligt mycket hon haft rätt till från första början. Men men.

Det där är säkerligen lite beroende på hur man betraktar integrationsbehovet. Min fru tyckte att svenska daghem var ett under av inkompetens och slöseri av offentliga medel. Inledningsvis hade hon noll lust att placera barnen där. Men då de inte fått lekkompisar och därmed utsatts för svenska (vi pratade japanska hemma) gav hon till slut efter. Hennes åsikt var att svenska mödrar var barnplågare som utsatte sina barn för institutionaliserad vård.

Lat henne vara - hon menar bara pa att hon kan spraket bra. Japaner kallar folk som oss perapera aven om vi ar 超初級.

Begreppet e minst sagt 'flytande', for o citera en viss cool kille.

Hur tacklar hon det faktum att allt fler japanska kvinnor arbetar och således har sina barn på dagis?

T o m hemmafruar har ju sina telningar i 幼稚園, så jag förstår inte riktigt din fru. Men hon kanske är född före kriget?

När ordens nyanser försvinner så försvinner också samtalets nyanser. De enda som inte bekymras av det är de som aldrig haft nyanser i sitt liv.

Varför skulle hon tackla det? Hon bor i Sverige.
Kan man inte följa samtalets struktur i en tråd gör man sig själv en tjänst genom att inte delta i den.

Ja, eller sa forandras ords ursprunliga betydelse as we go. Du e smart, folk har ar mer puckade an dig. Du har inte fel, men hon e bara en liten 'chey' sa du behover inte var sa hard

Ords ursprungliga betydelse kan definitionsmässigt inte förändras. Däremot kan deras användningsområde expandera. Men det behövs språkliga nyanser för att förstå den skillnaden.

Kan absolut hålla med om att det svenska sättet att uppfostra barn på om vi tittar på den sekundära socialiseringen med dagis, skola och annat som rör kommunala instutitioner är helt åt helvete på många sätt och vis. Rent integrationsmässigt så är det ju trots allt så att hemundervisning måste ses ur ett perspektiv där man snarare än att integrera, snarare försöker att återanknyta till just sitt ursprungsland, eller i dina barns fall, andra/första hemland så att säga.

Är väl åtminstone bra att sådant existerar med tanke på att det inte gör det i Japan vad jag vet. Dvs vill jag att mina ungar ska lära sig svenska så måste jag betala pengar för det, och det tänker jag såklart inte göra, utan det får bli via film, böcker och annat de kan konsumera här hemma...tyvärr har de utvecklat någon slags konstig fobi mot allt som inte är anime-style så att säga, och slår jag på Pippi Långstrump blir det ett j-a liv En gång skrek jag "SNICKERBOA!" till ena ungen som bara svarade mig genom att kolla på mig med stora ögon varvid denne svarar "AAAAAAAAAAHHH!!!!!", typ primalvrål för att senare sno min mobil enbart i syfte att bli jagad.

Insåg precis att mina barn är 100% japanska då både jag och deras mor är det. Så även om vi bott i Sverige hade vi inte haft rätt till hemspråksutbildning. Eller jo, på japanska.



Hon verkar vara i samma åldersspann som AC-Kun? Kanske kan vi fixa lite matchmaking såhär på tu man hand? Vad säger ni? Har vi en date? Skulle själv inte bangat om det vore för sisådär en ptja, TJUGO ÅR SÄNN.

Har några av er sett BBC dokumentären Japan's Secret Shame? Lite sugen på att diskutera en del av innehållet. Men om ingen vet vad den handlar om är det tämligen meningslöst.