Ursprungligen postat av Kumabjorn
Numera är det primärt inom kejsarfamiljen, men i Japan var det tradition att man bytte namn flera gånger under livet. Ofta var det en ”gåva” från en högt uppsatt person. Går man igenom Tokugawa shogunerna var det många av dem som hade
[B]Ie[/B] (家
som inledande tecken i sitt namn som en hyllning till klanens grundare. Kejsarnamnen som används är egentligen deras postuma namn, alltså aldrig något användes under deras levnad, det eftersom de efter sin död uppgått i gudomligheten. Problemet i dessa sammanhang är benämningen gud/gudomlig eftersom vi sitter fast i vår kristna omnpotenstro. Det japanska
kami (神
har inte alls den innebörden, de är mer som Asa eller Grekiska/Romerska gudar med en massa mänskliga tillkortakommanden.
Håller på att besvara den på bloggen. Väckte en del gamla minnen till liv. Länk kommer när den är uppe.
Och här
är länken.
Stort tack!
Som vanligt, ett fullödigt svar!
I vår samtid, byts väl inga namn längre dock, eller?
———
Samuraj - Seikoen
Fantastiskt kåseri, igen!
Har nu lyckats bringa klarhet i deras respektive etableringsdatum, samt lite annan intressant info.
Seikoen startade 1973.
Samuraj 1978.
Dessvärre stängdes båda, efter att deras ursprungliga ägare, drivit verksamheterna i 30+ år, på ett föredömligt och kvalitativt sett högt stående Japanskt sätt.
Med tanke på att adressen var Stockholm Sverige, och råvarutillgången naturligtvis inte gick att jämföra med den i Japan, var deras nivå (oftast) ändå häpnadsväckande hög.
Många är vittnesmålen från Japanska turister eller affärsmän, som sällan eller aldrig, åt exempelvis Sushi, utomlands, men gjorde det på dess båda.
Tyvärr lever bara deras namn vidare, i nya regier, vilka inte är Japanska, och enligt det allt vanligare och (i mina ögon) förhatliga ”Fusionköket”.
Jag är väl stockkonservativ, som inte förstår tjusningen hos ett kök som erbjuder rätter eller avsmakningsmenyer med Thai-Viet-Korean BBQ/Bulgogi - Kinesiska resp Japanska köket, tillagat av ”En tusenkonstnär” vid spisen, som är halvbra på mycket men inte riktigt vass på någonting!