Jag måste också nämna det att många fick intrycket av att jag är "MR.SKÖN" och därför vill inga Japaner umgås med mig. Så är inte fallet och alla som varit i Japan vet precis vad jag pratar om.



Halloj. Jag har aldrig upplevt detta. En sak jag dock kan tillägga är att du kommer inte in på "snuskställen" i Japan som utlänning. Utöver att de inte kan prata engelska så gillar inte de Japanska kunderna att deras "tjejer" rör utlänningar, vilket leder att de inte vill ta i dem med tång efter det.



Det finns så många olika sorters snuskställen i Japan att de flesta svenskar hade nog satt kaffet i halsen om de fått en lista över allt. När det kommer till sexhandel och hur avancerad den är så lär Japan vara nummer 1 i världen. Självklart finns det ställen där man bara myser med tjejer också för dyra pengar.

Japaner är också otroligt ensamma och det finns till och med offentlig statisik som säger att 30% av alla Japanska män kommer leva hela sina liv ensamma. Ensamhet är ett känsligt ämne i Japan. Jag kan beröra det mer om någon är intresserad.



Nu säger jag det enkelt men man tjänar i princip som i Sverige i Japan, Japan är ett rikt land och jag skulle gissa på att vi har snarlika medellöner för diverse jobb, både heltid och deltid (baito). De får också en bonus varje år, som ofta är flera gångers en månadslön. Tjänar du 30 000 SEK i månaden så kan du få 90 000 SEK för din bonus, det bara flyger in 90k på ditt konto, detta får du varje år utöver din vanliga lön.

Levnadsstandarden är som i Sverige, fast i överlag kanske lite renare och high-tech på alla områden. Alltså att bo i Japan och spendera pengar är en dröm. De har som sagt allt, allt är fint rent och känns lyxigare än Sverige. Såklart så kan man leva fattigt i Japan också, men överlag.



Västerländska kvinnor med Japaner är mycket mer sälltsynt än västerländska män med Japanskor. Inte ofta man ser den kombinationen. Skulle dock gissa på att det inte är någon större skillnad på hur Japaner ser på det i allmänhet. Som sagt mycket av det i mitt huvudinlägg kommer spegla in i vardagen om de stannar i Japan.

Jag rekommenderar dock inte att låta barnen växa upp i Japan, om Sverige är ett alternativ. Barnuppfostran i Japan kostar skjortan (vi pratar mer än en miljon SEK totalt) genom åren, och har barnet otur så hamnar han eller hon i en skola med mobbning. Mobbning i Japan kan vara otrolig i jämförelse med väst och halvjapaner kan bli en måltavla då de sticker ut. Givetvis kan det bli det omvända och alla ser upp till barnet. Hursomhelst, om Sverige är ett alternativ så kommer det vara mycket bättre i det långa loppet. Sverige kommer också leda till att barnet får växa upp och tänka som det vill, vilket leder till en mer färgglad personlighet.

Den Japanska mannen har generellt sett ett medeltida-tänk när det kommer till frugan i hemmet, och detta kan ta ett par år för att komma fram. Min generella bild av Japanska män är att de är EXTREMT fega och rädda för alla slags konfrontationer med andra män, men är väldigt strika mot sina fruar och många slår dem/säger otroligt elaka saker, för att senare vara otrogna själva. Haha, nu låter det som jag hatar Japanska män och detta kan väl appliceras till världens alla män, men jag har sett både det ena och det andra i Japan med Japaner. Jag skulle vara väldigt försiktig efter ett år, det gäller både Japanska män och Japanska kvinnor. Nu kan detta återigen sägas om världens alla folk, men som sagt Japaner kan vara luriga att samleva med, till och från.

Säg, klickar allt efter 3 år tillsammans - kör på det!

Kul läsning.

Intressant läsning det här.

Har aldrig varit i Japan men har träffat en hel del japaner då jag rest en del, och de personer jag träffat stämmer faktiskt inte in på dina generella beskrivningar av japaner. Men det är ju som sagt folk som har brutit det här "mönstret" med att inte sticka ut och gett sig av. Det enda som egentligen förvånade mig var hur jävla mycket det här folket krökar. Blev supen under bordet av ett tjejgäng japanskor på typ 60 kilo. Visade sig senare att de drack nästan varje dag, hade väl byggt upp en hög tolerans.

Dessutom kunde de skamlöst ragga på killar på ett sätt man sällan ser västerländska kvinnor göra. De var väldigt rakt på sak. Man blev givetvis lite konfunderad men samtidigt uppskattade jag det, man visste liksom vad som gällde direkt utan att behöva tyda massa subtila signaler.

Det enda jag undrar över är hur det kommer sig att det är ytterst sällan man träffar japanska män som är ute och reser enbart i syfte för att se världen, medan det är relativt populärt bland kvinnorna att fara på typ backpacking-resor.

Hursom är min generella uppfattning att japaner är mycket trevliga, om än aningen märkliga.

Utseendet ska nog inte underskattas, tyvärr. Du ser ut som ett ufo för de flesta japaner och du blir inte mindre ufo för att du lär dig japanska. Det går inta att "kräva" att männiksor ska bortse från utseendet.

ska jag tolka det som att du jobbat åt typ Ingawa-kai eller nåt? Jätteintressant input men trodde ändå vi pratade om mer "normala" arbetsgivare och chefer.

Jo, en eller ett par, och eventuellt något mer lite senare. Mycket intressant läsning, stort tack för den.

Prostitution och krökande verkar vara mycket omfattande. Det måste kosta enorma summor för reguljära tjänstemän att dels kröka varje dag och dessutom besöka prostituerade. Hur går det ihop ekonomiskt? Räcker en tjänstemannalön till detta? Jag har ingen aning om vad prostituerades tjänster kostar i Sverige men timtaxan för prostituerade kan ju inte rimligen vara lägre än för exvis rörmokare, och det blir ju oöverkomligt dyrt för de flesta om man ska ha en sådan varje dag.
Hur finansierar den reguljära tjänstemannen dessa påtvingade aktiviteter?

Dessa tjänstemän har förmodligen fruar hemma och man bör nog anta att fruarna har vetskap om makarnas aktiviteter. Hur accepteras detta? Maken är alltså inte hemma på kvällarna utan istället är han ute med kollegorna, super och umgås med prostituerade, måvara motvilligt.

Varifrån kommer alla dessa prostituerade? Om deras tjänster utnyttjas så intensivt så bör de vara väldigt många, för att räcka till. Är det ett reguljärt kvällsjobb för yngre damer, som accepteras socialt? Är det bara ett sätt att jobba extra medan de pluggar, ungefär som många yngre i Sverige sitter i kassan på Konsum eller byter lakan på sjukhus?

word, jag har för övrigt 0 vänner, känns skönt, men ibland saknar jag någon man kan sitta tyst med och spela något spel, kanske utbyta 20 ord på 5 timmar. Skratta när något verkligen är kul, inte bara för det gått för lång tid senast man skrattade/sade något roligt eller prata mycket om man verkligen känner för det, finns ingen pinsam tystnad.

Japaner i Japan och Japaner utomlands är som natt och dag. Jag har upplevt båda. Har träffat folk som varit utbytesstudenter i utomlands som raggade och krökade som det vore deras sista dag i livet, men så fort de satte sin fot på Japansk mark blev de typiskt Japanska igen.

Har fått förklarat för mig att när de är utomlands så behöver de inte ta ansvar för allt och de bara släpper loss helt och lämnar sin vardag bakom sig. Lite av en "what happens in Vegas, stays in Vegas"-attityd.

Många prostituerade har blivit tvingade till det för att betala av skulder som de själva eller familjemedlemmar har dragit på sig, ofta kopplat till yakuzan. Det accepteras inte alls socialt och pratas väldigt sällan om. Gärna är Pachinko en bov i dramat.

Precis som i Sverige då. Varför tror du det kallas för "what happens in .... stays in ...". Det är för att du inte känner någon utomlands och ingen kommer någonsin få reda på vad du har / inte har gjort utomlands. Här hemma känner någon alltid någon och rykten sprids snabbt. Utomlands är man anonym och då spårar man ut ännu mera. Hemma bryr man sig mer om vad andra i ens närhet ska tycka.


Förövrigt väldigt intressant läsning men hur japaner behandlar utlänningar är det utlänningar själva känner av i det här landet. Varför ska man integrera sig när man inte känner sig välkommen från första stund? Strongt att orka med 10 år i Japan i det hårda klimatet. Vem orkar med sådant beteende.

Man fick verkligen känslan av att det är ganska tabubelagt.


När många Japaner blev intervjuade i dokumentären så fick de ofta frågan om vad de tyckte och tänkte angående att träffa någon och spendera framtiden med, så kändes många ganska förvånade över frågan. Väldigt många svarade i stil med att 'dem aldrig skulle kunna tänka sig det, usch tvi!", alternativt skrattade bort det lite.


Det hela kändes intressant, liksom denna tråd, så berätta gärna mer om detta ämne vid tillfälle.

Japaner begår 66% fler självmord per år än sverige samt att de knappt föder några nya barn längre vilket betyder att deras folk är utdöende. Jag skulle inte kalla det som välfungerande.