Hej Jalle. Trevligt att läsa din tråd och man känner ju igen sig i väldigt mycket. Jag är född på 70-talet och har bott i Japan de senaste 9 åren. Vad som började som en spännande veckolång semester utvecklades till en långvarig vistelse tack vare en romans som uppstod mellan mig och en lokal bondtjej på Hokkaido tre dagar in på mitt Japanäventyr. Jag gjorde relativt snabbt slut med denna flicka och flyttade till Tokyo där jag sög i mig allt staden kunde erbjuda en karl.

Mitt kontorsjobb i hufvudstaden var horribelt på grund av chefen och arbetskollegorna. Precis som du säger så anser chefen att man är hans ägodel. Det ska jobbas över på kort varsel, det ska supas efter jobbet, man ska skratta åt dryga skämt, ha sex med prostituerade barn i Kabukicho, berätta om sitt liv i väst när de skiter i ens personliga liv utan vill veta om hur sjukvården funkar och dylikt. De är inte intresserade av Dig som person, utan hur de praktiska och tekniska sakerna funkar där du kommer ifrån. Jag har t.ex. en fruktansvärt rolig anekdot om en vän som jagade draken på tidigt 00-tal i Stockholm och en kväll gick allting snett för oss (jag ackompanjerade endast), men jag hann inte berätta mer än att vi satte oss på tåget på väg innanför tullarna innan jag blev omringad av ett gäng krumelurer som hade massvis med frågor om svenska tåg.

Själv har man studerat Japanska nu i några år och varit väldigt sugen på att kunna flytta från detta skitland Sverige, men läser ständigt berättelser likt TS's....

Vill inte tro det, och inbillar mig att det ska vara annorlunda. Men jag kanske kommer bli totalt överkörd i stället? Vem vet, jag vill ge det en chans iaf.

Blir bara så otroligt nedslagen, i mitt redan dåliga liv.

Ni som nu bott där i alla dessa år, hur har ni stått ut?

Äsch, det är inte så illa överallt. Jobbar du för ett utländskt företag eller är egen företagare så försvinner ju nästan alla avarter som beskrivits i tråden.

Är du haj på japanska kan du kolla med svenska företag i Japan. Ikea, Volvo (har något lastbilssamarbete med Nissan tror jag), Ericsson, H&M, StoraEnso m fl.

Lönemässigt är Japan rätt dåligt dock.

Mycket intressant tråd!

Och vi kan ju inte bortse från det här med arbetsklimatet och sjäkvmordsstatistiken till viss del hänger ihop. De har ju t.o.m ett ord for att att arbeta sig till döds (något som blivit allt vanligare): Karōshi

"Japan Has a Word for ‘Working to Death’"
http://www.thedailybeast.com/articles/2017/02/03/japan-has-a-word-for-wo...

"Japan’s employees are literally working themselves to death"
https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2017/01/14/japans-empl...

Och de har även en väldigt höga självmordsiffror:

"Why does Japan have such a high suicide rate?"
http://www.bbc.com/news/world-33362387

Varje gång tågen stannar upp och det inte beror på vädret... Say no more.

Väldigt inspirerande tråd.

Det känns som om arbetskamrater är en strikt grupp människor och att man offrar sig för arbetsgivaren/umgängeskretsen.

Men jag läste att det finns ett stort antal människor som lämnar ekorrjulet av fri vilja, för att dom tappat ansiktet eller av annan orsak inte står ut med kulturens grupptryck.

Har du träffat några av dessa "laidbacks" som bor i en stadsdel som dessutom mörkas av myndigheterna? Är dom i så fall mera öppna?
http://nypost.com/2016/12/10/the-chilling-stories-behind-japans-evaporat...

Låter helt rimligt. Har hört liknande historier från andra.

roligt att höra om japan. lite har man läst om, bla i boken "the way of the runner".

dock måste man ju anpassa sig i den mån det går.

skulle även vara roligt att höra vad som är positivt och bra saker som inte finns i vårt samhälle.

De har en trygghet i samhället som vi saknar. Många drar paralleller mellan Japan idag och Sverige för 40-50 år sedan men jag skulle säga att Japan är bra mycket tryggare än Sverige på 60-talet. Ingen kommer bråka med dig, oftast inte ens om det är du själv som muckar gräl.

ok, det är ju mkt positivt. hur bemöts man i affärer, restauranger, snabbköp, hotel osv?

just trevligt bemötande och lite artighet tycker jag saknas i sverige och på många ställen man besöker.

här är jänkarna suveräna tycker jag. i thailand är man hyfsad men inte alltid.
hur är de med sånt i japan?

ytterligare en fråga har man ju den japanska porren. den är ju vida känd och även känd för sin uppfinningsrikedom. är den japanska porren något som ger avtryck i samhället? och hur är det med "groping"? förekommer det numer? är det utbrett?

Jag har endast bra erfarenheter. Genom åren har jag säkert blivit dåligt bemött av någon på biblioteket eller i klädaffären men den överväldigande majoriteten av gångerna har folk ansträngt sig å det grövsta för att hjälpa mig. När jag hade bott där i ett halvår och inte ännu kunde japanska så gick jag en dag in på en restaurang för att fråga om vägen till ett jobb jag hade intervju på. Hälsade enbart på japanska och försökte sedan be om vägdirektiv på engelska men han sa snabbt att han inte förstod mig så han tog av sig förklädet och gick in på en affär med mig, cirka 100 meter bort, där en person han kände jobbade som kunde engelska och där fick jag hjälp. Folk anstränger sig för att de vill att du ska ha med dig fina minnen hem.

Ok! Sånt är ju verkligen bra! Förväntar de sig att man ska betala nåt för deras hjälpsamhet? Jag var i i Karibien i vintras och visst, folk kunde vara hjälpsamma ibland (inte så ofta) men de förväntade ALLTID att man gav dem lite cash för besväret....