Jag får intrycket att du har en skev bild av Japan och japaner i allmänhet, något som är förvånande om du nu har bott i Japan i tio år. I synnerhet undrar jag om inte din oförmåga att bilda meningsfulla relationer i Japan har kanske något att göra med din personlighet snarare än med hur japaner du träffat beter sig. Jag har många vänner från olika delar av Japan, både män och kvinnor, som är intressanta, intelligenta och socialt kompetenta och kan inte förstå hur du möjligen skulle kunna misslyckas med att träffa denna typ av människor under en tio års period.

Det finns en tendens att gruppera tillsammans japaner som en homogen grupp av människor som alla beter sig nästan likadant, något som givetvis inte stämmer för japaner eller någon annan folkgrupp. Dock brukar man sluta göra detta när man faktiskt träffar människor i verkligheten och inser hur olika och unika dem är. Visst finns det kulturella värden i Japan som förstärker en slags ytlig kollektivism, men när du lär känna människor kommer du snabbt, skulle jag tro, under denna fasad. I Japan kallar vi den här dikotomin, som du säkert känner till, "tatemae", ansiktet du tar på dig, och "honne", dina riktiga tankar och känslor.

Kanske du har haft några enskilda negativa erfarenheter som färgat din bild av Japan som negativ i helhet? Jag håller med om att Japan på många sätt fortfarande har ett "vi och dem" synsätt vad beträffar utlänningar och dessutom ofta är ett dåligt land att jobba i, men de andra punkterna förstår jag inte alls. Skulle vara intressant att få lite mer kvalificerade tankar på några av dessa punkter.

Jag har inte läst igenom hela tråden och ursäktar om du kanske redan svarat på några av dessa.

Det verkar stämma att många japaner i likhet med andra ursprungsbefolkningar saknar förmågan att bryta ned alkohol. Min frus far är en sådan som blir helt röd i ansiktet och däckar efter endast en öl. Andra japaner jag har träffat har en högre toleransnivå och skulle nog kunna supa en genetisk defekt europé som mig själv under bordet om tillfälle gavs. Medeljapanen har förmodligen lägre toleransnivå än medelsvensson, men det är inte alltid uppenbart när man är ute och dricker tillsammans.

Jag vill tillägga också att många kvinnor i övre medelåldern inte dricker alls, eftersom de är uppvuxna i en annan tid när fina flickor inte skulle dricka. Däremot har vi en yngre tjej på vårt jobb som varje dag direkt efter jobbet går in i affären som ligger precis utanför entrén till vårt företag. Där köper hon en burk starköl som hon öppnar och dricker upp på vägen till stationen. Men då är hon ett undantag, för det är överhuvudtaget ovanligt att japaner äter eller dricker gåendes då det anses lite ohyfsat.

Intressant tråd verkligen, och bra initiativ. Jag håller med generellt i mycket av det du skriver, men jag håller också med A_Chisaki ovan att du har en förvånansvärt förenklad syn på Japan och japaner för att ha bott här i tio år, men det blir lätt så i skrift. Jag tror du har en mer nyanserad bild i verkligheten.

Många fördomar om Japan stämmer verkligen och man kan hitta belägg för det varje dag om man vill. Men det är också mycket som inte är helt sant i den här tråden och därför tänkte jag bidra med mitt eget perspektiv, men det får bli någon annan dag för snart når tåget min ändstation.

Har ingen egen erfarenhet, men hört en del om Japan av några bekanta. En som varit där rätt mycket på 90-talet i jobbsyfte (företag med japankontor) och några andra yngre som varit där under 10-talet för att leva och bo.

Förstnämnda har väl bilden av att det är ett klockrent land rent infrastrukturmässigt men fruktansvärt vad gäller arbetsklimat. Alla män drömmer om att bli s.k. "Office workers". Dvs ingå i en starkt hierarkisk kedja av att slicka uppåt och sparka nedåt - hela ledet från golvet till toppen. Jobba tills efter chefen har gått hem pga principsak, gå ut för att bli pissfull varje dag efter jobbet och sova 5-6 timmar innan det är upp och hoppa och göra om det igen. Frun och barnen ser aldrig röken av en, och lönen betalas ut kontant i kuvert så man kan ta sin egna del av kakan innan man visar upp hemma. Självklart super man upp dom pengarna.

De yngre har delat med sig av lite mer vardagliga betraktelser. Ex att folk som misslyckats i skolan eller råkat begå något litet skitbrott blir utfrysta och behandlade som smuts resten av sitt liv. Dömda till ett slags underklass, då alla andra ser dom som svin som svikit kollektivet.

Vad jag har förstått har moderniseringen av kvinnans roll i yrkeslivet skett, men integrerats dåligt i samhället. Idén om karriärskvinnan har bara klistrats på vid sidan om den traditionella hemmafrurollen. Dvs ett "antingen eller" har uppstått där alla kvinnor gärna får göra karriär (precis som männen) men skaffar dom barn är det oacceptabelt att vara något annat än hemmafru. Valet för dom flesta är alltså enkelt: jobba istället för att skaffa barn. Resultatet? Det föds alldeles för lite barn i Japan.

Nån som varit där som kan tillägga eller bestrida nåt?

5-6 timmar är snarer i överkant. De flesta sover mycket mindre än så. Japanen som jag känner som jobbade 7.30-23.30 varje dag i Tokyo brukade ibland inte ens gå hem efter jobbet. Han gick ut och söp efter jobbet tills det var morgon och dags att börja jobba igen.

Till TS och alla andra japansvenskar, var befann ni er år 2011 när kärnkraftolyckan i Fukuskima inträffade. Påverkade den era liv på något sätt? Hur reagerade japaner i er omgivning på händelsen?

Hur förhåller sig vanliga japaner till miljön i allmänhet? Bryr man sig om att hålla rent eller är det vanligt att folk skräpar ner och kastar skräp runt omkring sig?

Mina japanska kollegor bytte stad och var uppe och jobbade igen dagen efter. Dvs missade max en dags arbete (men mer troligen bara en halvdag).

Japaner är superhårda mot nedskräpning. Gatorna är extremt rena och det finns dessutom inga soptunnor (av brandrisk tror jag). Man tar med sig allt skräp hem och slänger det där.

Japaner är dessutom mycket för källsortering. Allting slängs på samma ställe (i ditt kvarter/gata), men det gäller att slänga sakerna på rätt dag. Tex på måndag hämtas glas, onsdag brännbart, fredag obrännbart osv. Går man och lämnar sina påsar på fel så är det bäst att ingen ser dig, annars kan det bli riktigt sura miner.

Du är absolut helt korrekt och jag menar verkligen inte att smutskasta oss män på något vis. Såhär i efterhand var det dumt utav mig att inte tillägga det du nämnde angående att det ses som udda att inte ha en partner när man är vuxen som singelkvinna.

Även du skriver bra och din text är läsvärd !

Men...varför är det "ok" att säg att "Japaner är noggranna", "Japanska varor är av högsta kvalitet", "Japaner är ärliga" (alla dessa påståenden skriver jag under på - Detta är OCKSÅ en generalisering, men här är den helt plötsligt godkänd och allmänt accepterad !?!

Nu skriver TS lite generellt om det som kanske INTE är så smickrande - Och DÅ helt plötsligt ska garden upp och de klassiska PK-orden att "Alla är inte si eller så" - NÄ.....låt gå för det, men då blir det ju helt omöjligt att godkänna det jag skrev inom parentes innan också !

Det finns säkert dåliga produkter gjorda av slarviga och oärliga Japaner också (även om jag aldrig sett detta).

Så SLUTA att PK-behandla varje text som råkar vara generell - Man KAN vara generell och man KAN påpeka dåliga sidor.

Jag anser att Japaner generellt är EXTREMT noggranna, är VANSINNIGT lojala mot sin arbetsgivare, levererar PERFEKTA produkter av SYNNERLIGEN hög och jämn kvalitet..................men att också TS har rätt i det mycket av det han skriver.

Väldigt intressant att läsa dina reflektioner, TS! Har aldrig varit i Japan och kan inte mycket om landet men har några bekanta som besökt landet under korta perioder. Skulle vara intressant att leva där en längre tid.