Nåja.
Gör gärna ett besök i tråden som avhandlar detta. De som delar din ståndpunkt är hyfsat desperata och tar tacksamt emot allt stöd och alla formella bevis som du kan leverera:
https://www.flashback.org/t2691514

Så vi har fått tilskott i våran familj, vad heter släktingen till Homo Sapiens Sapiens?

Intressant läsning. Jag är en svensk man som arbetat i eller med Japan sedan augusti 1982, med andra ord snart 35 år, varav boende i Japan alla år utom fem, då jag istället pendlade från Sverige varannan månad i jobbet. Har enbart bott i Tokyo-trakten, men har tillbringat en hel del tid nere i Kansai, då min fru (sedan 30 år) kommer därifrån.

I JalleKalleBalles inledande text känner jag igen mycket (arbetsförhållanden i japanska företag, t ex, något som gjort att jag under större delen av tiden i Japan arbetat med egen firma) men jag tycker samtidigt att där finns en hel del generaliseringar som ger en åtminstone delvis felaktig bild av japanerna. Att säga att “japaner är si eller så” när det handlar om 127 miljoner människor med olika social bakgrund, olika utbildningsnivåer, olika kulturella mönster mellan olika regioner, olika politisk härkomst och - faktiskt - olika åsikter om allt möjligt, känns inte rätt. Några exempel:

“Japaner är också EXTREMT luriga…. de är extremt fega”

Visst finns det luriga och fega japaner. De stela hierarkin och “slicka uppåt, sparka nedåt”-mentaliteten som man finner på många arbetsplatser uppmuntrar nästan till sånt beteende, men det är långt ifrån alla. Sådana personer avskys givetvis också av andra japaner; det är inte så att detta beteende, när det förekommer, riktar sig enbart mot utlänningar.

“Du ska vara vit, kortklippt, renrakad, komma i perfekt sittande kostym och skratta och le konstant.”

Jag har visserligen bara arbetat med engelskaundervisning på ett enda företag i början av min tillvaro i Japan, men där uppskattades jag för min “utländskhet” och blev mycket väl respekterad och behandlad trots att jag såg ut som en anarkist från 1910-talet (eller ska vi säga en söderkis från nutiden, dvs med ett rejält tilltaget skägg).

Det där med att det inte går att skaffa japanska vänner känner jag inte igen alls. Jag är ingen som samlar på “vänner” för samlandets skull, men jag har nog relativt lätt för att bli bekant med nya människor och det fungerar även här. Jag har åtminstone fem gånger fler japanska vänner än utländska vänner här i Japan. Och då snackar vi “hjälpa till med flytten”-vänner eller “kom hem och käka till helgen”-vänner eller “säg till om du behöver låna pengar”-vänner. Om du lär dig hyfsad japanska och bor här tillräckligt länge för att förstå vad som anses vara OK eller inte OK i samvaron med andra människor, så ska det inte vara några problem att hitta riktiga kompisar. På ett av mina lokala stamhak anordnar man födelsedagsfester för alla stammisar, mig inkluderad. När jag skulle flytta prylar från ett förråd härom veckan, ringde stamhakets grillgubbe på eget bevåg upp en kompis (som jag aldrig träffat tidigare) och tyckte att han kunde komma med sin lilla lastbil och hjälpa mig, vilket han raskt gjorde. Samma stamhaks köttleverantör bjöd mig att åka upp till Niigata och bada varma bad över en onsdag (hans enda lediga dag). Ett annat stamhak har en grogg med mitt namn på (eftersom det var jag som gav dem receptet).

Sedan har vi kapitlet om söta japanskor. På min blogg så är inlägget “Varför en japansk kvinna kanske inte är det bästa valet” permanent parkerat bland de tio mest lästa inläggen, och jag vill verkligen betona att japanska tjejer kan vara stora problem på grund av diverse kulturella skillnader, men att säga att alla japanska tjejer är tomma i bollen är som att säga att alla svenska tjejer har doktorshatt. Visst finns det unga japanskor som bara är intresserade av mode, smink och popidoler, men samtidigt måste man påpeka att de flesta tjejer går vidare till högre utbildning och att det bara i min kompiskrets finns damer som är högt uppsatta chefer i större företag, professionella musiker, krögare, kulturkritiker, formgivare, journalister, författare, tolkar, läkare, etc, etc.. Även om det alltid finns stereotypa människotyper, så är de ju just stereotyper. Det kan gälla en stor del av en befolkning, men det gäller långtifrån alla. Om man tycker att alla är likadana, så är det kanske för att man råkar befinna sig i en grupp eller på en plats som lockar just den typen av personer. Byt miljö till något som lockar intellektuella och mångfacetterade personer, så kommer du att hitta både kvinnor och män som är intressanta och stimulerande att umgås med.

“Och plussa detta med att man i grund och botten inte kan "connecta" med Japaner generellt “

Återigen - japaner har inget emot att “connecta”, vare sig med andra japaner eller utlänningar. Jag skulle tvärtom vilja säga att japaner i gemen är extremt sociala människor. Man är mycket duktiga på att uppfinna ursäkter för att gå och ta sig ett järn tillsammans. Går man på en liten ståbar, där man har i princip fysisk kontakt i trängseln, är det normalt inga problem att starta konversationer, framför allt inte om man är en utlänning som talar japanska.

“Och tro mig, om ni är vana vid passionerade västerlänningar i sängen så kommer ni bli väldigt besvikna på japanskorna här också”.

Återigen, det finns alla sorter, även i Japan. Jag kan givetvis inte säga att min personliga erfarenhet är statistiskt giltig, men där är i alla fall en klar majoritet mycket aktiva under täcket.

“… få västerlänningar kommer palla med en vanlig japanska (det är där de snygga är) i det långa loppet, såvida hon inte är västifierad (oftast de mindre snygga)”

Återigen inte något som jag känner igen.. Mer eller mindra vackra damer har i min erfarenhet ingen koppling till språkkunskaper eller grad av “västifiering”.

Alla utlänningar i Japan har skilda erfarenheter. Efter mina 35 år av arbete och fritid med japaner, så vill jag tycka att väldigt många japaner passar in i en viss stereotypisk japansk modell; landet är ett av världens mest konformistiska länder tack vare sin historia och sin kultur. Men det betyder inte att ALLA är sådana, framför allt inte om man kan lära känna dem lite bättre. På arbetsplatsen vill eller kan ingen vika av från gängse normer - i alla fall om man inte kommit upp sig på karriärsstegen, men på fritiden finns det en väldig massa typer. Deppa därför inte ihop om du inte har ett tjog kompisar och världens sötaste, mest intelligenta och mest sexuellt aktiva tjej första månaderna i Japan. De finns för den som orkar lära sig japanska och träffar olika typer av japaner.

Är det sant att man bara får en vecka semester om året i japan? isf hur tusan har du orkar levat där så länge

Intressant läsning. Tänkte om tempot och pressen är så hög som anställd på ett japanskt företag, kan man inte arbeta på företag som ägs av västerlänningar och som har en arbetskultur och attityd som är lite mer laidback - ett slags mellanting, kanske. Hur är skattetrycket i Japan? Får man behålla något av lönen.

...

Jag har för mig att företag i Japan alltid har japanska chefer och att dessa ändå kommer få till den här värdelösa kulturen i alla företag. Så det är ganska svårt att bryta trenden.