Min erfarenhet av att jobba med högutbildade indier och kineser är att de må ha spenderat många fler timmar i skolan/i skolböckerna än valfri västeuropé och kan matte/naturvetenskap bättre, men när det kommer till faktiskt arbete i ett företag med akademiker är de underlägsna valfri västeuropé.

Förmågan att analysera och ta egna beslut som inte följer färdiga standardmallar, ta egna initiativ, projektarbete/projektledning, leverera presentationer mm är de sämre på. Dessutom jobbar de fler timmar per dag men får inte mer gjort.

Är ditt intryck av japaner det samma?

Intressant tråd - och bekräftar det jag trott. Och lite konstigt att den kommer upp nu, när jag den senaste veckan ramlat in på utländska youtubers som bor kommenterar just hur det är att bo i japan.


De som tycker tråden är intressant rekomenderar jag att se på Stor i Japan som gick på TV6 i 2008 - jag har inte hittat det på the pirate bay men visst på youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=3vgwyP0UweU


Det är en serie med väligt väldigt speciell stämning och aura.

Intressant tråd har själv gått i tankarna att flytta till Japan alt Australien efter min ingenjörsutbildning för att få en omväxling från Norden.


TS jobbar du som lärare eller vilken sektion jobbar du inom?

Vet du hur det ser ut att jobba på de högre instanserna är det lika fint med de olika titlar som ingenjör, specialist etc i Japan som i Sverige/EU?


Samt hur är det att komma kontakt med tjejer är det lätt så länge som en här i tråden skrev att så länge man kan hålla ett samtal flytande men du är körd så fort du blir tyst?

TS har nog lite för höga förväntningar på Japan för att det ska gå väl där. Det är ett utmärkt turistsland och kul att vara där under kortare perioder, men lite väl hektiskt och underbetalt för att tillbringa ett arbetsliv där.

Förvänta dig inte att bli älskad bara för att du älskar Japan och japaner. Vi älskar inte tyskar som älskar Sverige och svenskar. De är inte några riktiga svenskar och kommer aldrig att bli. De kan bli accepterade, men inget mera och det får man lära sig att acceptera själv.

Sedan vet japanerna att de är en besegrad nation. De vita männen ifrån utlandet fullständigt pulveriserade Japan och de är nu i princip en amerikansk koloni styrd av Bank of Japan (och i sin tur IMF och World Bank). Skäms inte för att du kommer till Japan som en vit man. Du är där därför att dina förfäder besegrade de underlägsna japanerna. Se männen som dina tillfälliga allierade och kvinnorna som ditt krigsbyte.

Det är underbart att gå omkring i Japan oavsett var och avsett tidpunkt på dygnet. Du känner dig alltid säker och oroar dig för ingenting.

Visst är det så, har alltid haft samma uppfattning men det kanske inte stämmer.

Har alltid haft en stor respekt för japaner, planerat att flytta dit i framtiden.

Har ingen större insikt i Japan men från det jag har läst och sett så känns det som om att landet har en väldigt förtryckande kultur med strikta traditioner som i grunden är rätt så självutplånande. Tror det är därför som det kommer så mycket perverst och sjuka grejer från Japan.

Mycket intressant tråd ska göra mitt första Japan besök nu nästa månad och ska bli spännande att ta in kulturen.
Jobbar själv med några kineser och känner igen lite av de du säger från arbetsplatserna du haft i Japan. Nu är de ju säkert vissa olikheter mellan länderna/folken men de e i princip samma de här med hierarki stegen som finns på arbetsplatsen och att mer eller mindre slava utan att klaga. Jobbar 12, ibland 24 timmars pass med hektiskt schema.
Läst en hel del manga och även om de säkert inte återspeglar allt helt korrekt så är de mycket lustigt hur de förhåller sig till varandra och koderna de använder sins emellan beroende på deras "status". Reagerar också på hur japanerna måste be om ursäkt för i princip allt, även när de inte själva gjort något fel.
Så tänkte ställa en fråga också hur har de varit för dig att hitta boende i Japan? Har de varit komplicerat? Har hört från vissa håll att de kan vara svårt som gaijin. Vissa hyr inte ut till utlänningar. Har du blivit nekad på visning?

Jävligt intressant inlägg. Tack TS för det!

Jag själv bor i Los Angeles sedan drygt 5 år tillbaka. Har både jobb och Amerikansk fru. Har en hel del svenska vänner här samt vänner från Sverige som kommer över titt som tätt. Det jag märkt är att vi svenskar har lite en bild av oss själva som lite exotiska och som om Amerikaner skulle automatiskt vara intresserade utav vårt land. Givetvis kan en Amerikan tycka det är kul att höra en minut om hur vi firar midsommar, eller hur man säger sug kuk eller fitta. Men där går gränsen. Jag har sett många av mina vänner och bekanta sitta och snacka om barnbidrag och gratis sjukvård med Amerikaner och även om dom säger nått i still med "Really dude, that's insane I wanna move to Sweden duuuude", så bryr dom sig inte nämnvärt. Där med inte sagt att dom ser ner på Sverige, det är bara så att dom bryr sig inte speciellt mycket.

Så min slutsats är att vi svenskar i mångt och mycket vill känna oss speciella. Speciellt vi som bor i ett annat land. Vi är duktiga på att lyssna och ta in andra kulturer för att vi råkar vara invandrare själva nu. Hur mycket brydde du dig om somalier t.ex. när du bodde i Sverige? Ser du kopplingen här? Eller hur mycket vet du om exempelvis Syd Amerikansk kultur från din tid i Sverige?

Som sagt, jag tror alla länder är ganska lika. Man bryr sig inte så mycket om att du är från ett annat land. De flesta vettiga respekterar en, men bryr sig inte nämnvärt hur man säger "SKÅL" eller HUR MÅR DU???

Intressant beskrivning. Har bara spenderat 2 veckor i Japan, då i Kyoto, Osaka och Tokyo. Under den tiden använde jag mig av Couchsurfing och gick på Speakeasy barer. Kan instämma att korta vänskaper under fyllan fungerar alldeles utmärkt. Men att connecta och hänga dagarna efteråt gick inte. Tycker Japan och Sydkorea är de svåraste länderna i Asien att "vänskapa" med lokalbefolkningen i.

Intressant tråd, tack TS! En fundering kring arbetslivet, verkar inte allt för kul att jobba för japanska företag, men måste finnas västerländska företag med tex säljkontor som skulle skrika efter en som kan språket o kulturen?

Japan var förresten det 51:a lyckligaste landet i World Happiness Report 2017. Bland annat ryssar var lyckligare.

Var själv i Japan ca 2 veckor för någon månad sedan.

Har sen tidigare några Japanska vänner från utlandsstudier i USA.

Några tankar jag fick från resa.

Håller med om att det är fantastiskt smidigt att ta sig runt i Japan, mellan storstäder främst och inom storstäder. Var inte mycket på vischan så vet inte hur trafiken fungerar där.

Väldigt strikta med att hålla tider, bra hastighet och tempo på allt och det sköts bra. Tunnelbanan i Tokyo är en turistattraktion i sig.

Sen finns det en hel del man märker direkt som är en ren och skär kulturkrock.

Det första jag reagerade på är att folk är så jäkla "intränade" på hur dom beter sig ute bland folk. Man är helt tyst på tåg, man går i samma tempon, väntar på linjerna, är tillbakadragna.

Jag har alltid varit stressad över att livet är enbart jobbet, skolan och den klassiska "bubblan" man lever i. Jag måste säga att Japanerna är faktiskt värre än oss "svennar" i hur man lever.

Ofta jobbar man mycket, mer än 8-9 timmar har jag uppfattat det. Om man inte jobbar tävlar man i vem som kan plugga mest. Det är en väldig press i kulturen och det beteendet tycker jag. Alla är arbetsmyror.

Sen kommer vi till engelskan, jag har varit runt och rest en del, mycket i Europa och en del i Nordamerika.

Japanerna är dom sämsta jag träffat när det kommer till Engelskan, värre än fransmän osv. Problemet är också att man inte riktigt vill försöka tror jag, ofta står man där i kassan och dom pratar med en på Japanska, när man tydligt visat att man inte talar det.

Tacka för google maps, mina vänner och för att en del skyltar skrevs om.

Kulturen i Japan tycker jag även är värd att nämna. Det är häftigt med deras anrika kultur, historia, vackra natur och maten såklart. Men det blir för mycket av det hela tiden, man är liksom helt inne i sin egna kultur och historia. Jag var runt i alla dessa shrines, temples, museum osv och tror man överskattar det. Jag vart less rätt tidigt på det faktiskt. Även om det finns väldigt mycket fint och kulturen är väldigt exotisk såklart! Mycket att se ändå meeen.

Kan bara nämna att Japanerna även är svåra att få kontakt med, prata med eller knappt ha en konversation med. Dom håller sig gärna undan, visst är dom trevliga när man frågar. Men det känns snarare som att det är för att dom har det i sitt agerande utåt.

Jag hade dock en bra resa och det var väldigt häftigt att se en sådan ny kultur. Men jag förstår inte riktigt hela fascinationen med Japan. Återigen jag hade en väldigt bra resa, men det känns överskattat typ vet inte.