Min längsta tågresa gick i etapper från Stockholm till Shiraz i Iran. På grund av banarbeten var jag tvungen att ta buss mellan Sofia och Ankara (med ett stopp i Istanbul), men nu går visst tågen hela vägen igen.
Ankara-Teheran går bara en gång i veckan, så jag planerade runt det. Jag bokade biljett i förväg till Köpenhamn (SJ) och Köpenhamn-Prag (Deutsche Bahn), men resten av biljetterna köpte jag längs vägen. Min rutt vidare från Prag gick Bratislava-Budapest-Belgrad-Sofia-Istanbul-Ankara-Teheran-Esfahan-Shiraz, men det går säkert att få till det med färre stopp. Jag hade gott om tid, så jag passade på att se mig omkring.
Jag har också rest med tåg ner till Bari i Italien, tagit färjan över till Albanien och fortsatt uppåt igen, med en kombination av bussar i Albanien, Montenegro, Kroatien och Bosnien, och så tåg igen från Sarajevo och hemåt. Tågresan över Alperna, från Chur till Tirano, var helt fantastisk och värd varenda schweizerfranc. Den gången bokade jag mer (hela vägen till Albanien och allt från Wien tillbaka) i förväg hos SJ/DB/SBB/Trenitalia/ÖBB och nåt färjebolag som jag inte minns namnet på. Jag hade lite tajtare med både tid och pengar, och europeiska tågbolag har ofta billigare priser om man bokar långt i förväg.
Slutligen har jag rest runt nästan hela Indien med tåg. Tre resor över femton års tid, tre månader totalt. Indian railways är helt klart mer av en utmaning än Europa, men jag älskar det. "Toy train" från Ooty till Coimbatore ligger hittills på delad förstaplats ihop med Chur-Tirano vad gäller bästa tågresorna nånsin.
Planeringsmässigt finns all information man behöver på
seat61.com. Det är en grymt bra resurs för tågresor i hela världen. Ha det så trevligt ombord!
Edit: Glömde ju att jag har rest med tåg i Afrika också. Gaborone-Francistown, Bulawayo-Victoria Falls och Livingstone-Lusaka spände över hela komfortskalan. Värst var den sista resan som skakade våldsamt, saknade vatten på toaletten och hade en överslaf som rasade ner över mig (varpå dörren till min kupé gick i baklås och jag stod med min blödande hand i den våldsamt skakande korridoren utan tillgång till vatten att tvätta av mig i). Jag tyckte att det var underbart, en gång.
I överslafen på sträckan Bulawayao-Vic Falls idkade min kupékamrat könsumgänge med sin pojkvän halva natten, vilket inte var kul ens en gång. Men resan i övrigt (i ett tåg fortfarande märkt "Rhodesia Railways") var intressant som tusan.