Jag anmäler mig!

Jag har under hela mitt liv haft resandet som ”hobby”, skulle dock kalla det livsstil. Lägger en avsevärd del av mina pengar på detta. Det är fantastiskt att se världen och att samtidigt få perspektiv på livet. Man tar ett flyg till något spännande ställe och tar dagen som den kommer, självklart gör man lite research men till stor del låter man resan bli som den blir.

Det absolut bästa är att från ingenstans på en tisdag bestämma sig att på torsdag flyger vi till Reykjavik för att titta på en aktiv vulkan eller ha en bokad resa till Miami som 15 timmar innan avgång ställs in pga en orka och då pang på boka om till Lima för 2 veckors trip runt i Peru.
Jag är lite äldre men har inte tappat lusten att upptäcka världen. Senaste resan var nu i februari, en 3 veckors rundresa i Colombia. Det enda som var bokat var t/r Bogota.

Enda skillnaden på nu och när man var ung är att nu skulle jag aldrig flyga annat än First eller Business, lite som ”Once you go black you never go back”.

Reser även en hel del i jobbet men tröttnar aldrig på det.

'
Hur skulle du beskriva din tillvaro hemma i Svearike? Hur mår du om du inte får resa under en period, säg några år?

”Att resa” som hobby och intresse är fan konstigt. Det är väl vad man ägnar sig åt när man kommit fram som intressant? Eller gillar de att sitta i en flygstol?

Fungerar rätt ok, har dock saknat resandet under denna pandemi. Resan till Colombia var ett underbar avbräck där man fick se att världen fanns kvar och att det gick att resa igen. Sen har jag ett gammalt hus i fjällen som nu fått sig en del behövliga renoveringar under detta år.

Men snart är det dax igen....
Jobbresa till New York
Jobbresa till Mexiko
Planeras för en roadtrip med alla barnen genom västra Kanada.
Lång weekend till San Diego för att hälsa på en vän.
Skidresa till Japan nästa vinter

.... und so weiter

Min vän har inte flugit business eller First ser jag, vid First så ser jag gärna att resan är över 12 timmar. Lufthansas 12 timmars flyg Frankfurt till Mexiko City är som balsam för själen.
First betalas naturligtvis genom poäng.

Gubbarnas intresse är att få lite ung fitta. Deras före detta fruar åker till Gambia och letar unga fattiga pojkar de kan köpa. Mycket övervärderade, andefattiga och riskabla intressen.

Reser ska förknippas med att man gör något man inte kan göra hemma bestiga ett berg, fiska stor fisk, jaga eller åka på fotosafari, forsränning, kanyoning eller en stilla Sarektur med eget tält.

Steka sig på stranden känns som ett farligt och meningslöst sätt att slösa bort tiden. Äta och supa är också en fördärvlig verksamhet.

Gu va ni gnäller,, gäller att ha råd, kunskap och äventyrs vilja....

Klart man ska resa.... Mupp

Låt dem få resa som de vill. Det är låtsaskulturella människor. Min far talar om att jag "borde" resa, medan Schopenhauer på äldre dagar gjorde narr av resande, och på hans tid var det ändå bara överklassen och övre medelklassen som reste, vilket åtminstone gör frågan fullkomligt klar för mig.

Den typiske resenären åker charter till ett hotell med pool stannar där i 2 veckor och åker på sin höjd på grisfesten. Upplevelseresenärer finns i flera klasser och har du varit på Mount Everest är det utmaningen som är drivkraften. Gå storstäder och ägna sig åt looki looki det är bara för att skryta om att man har varit där. Men minnet svalnar och snart har man inte mycket kvar av den resan.

Man kan resa hemma. Komma ut några mil en bit från stan, vandra en vacker dalgång, gå upp på ett berg, ut på en udde, åka till en fågelsjö, leta en geocache. Det ger glädje hela veckan.

Givetvis måste man komma bort från det nya fenomenet coronamotionärerna. Men det är inte så svårt bara en liten bit längre ut så slipper man dom.

Det handlar ju om att samla på sig erfarenheter. Det kan man såklart göra inom Sveriges gränser också. Det finns mycket mer spännande natur i norra Sverige än på Kanarieöarna tycker jag.

Jag håller helt med om att ligga vid poolen med andra svenskar på nåt charterhotell knappast genererar minnen för livet.

En skidtur längs Kungsleden i mars, kvinnor av den rätta ullen följer gärna med. En regnig vecka i Sarek då allt blir blött, är aningen svårare att få dem att göra om det. Det krävs lite tjockare ull.