Ursprungligen postat av DonaldSkymf
Jag bor i danska Århus med nära till flygplatsen. Jag är trettio plus men känner att mitt bäst före-datum är passerat. Min kropp är som andras men mitt sinne känns begagnat. Det är jobbigt, besvärligt, tidsineffektivt omständligt och dessutom dyrt med resor jämfört med vad de ger tillbaka i diffusa begrepp såsom avkoppling, fördel, glädje, upptäcka osv.
Man åker och kommer hem bara för att undra okej men nu då... Jag går om några år mot fyrtio och har blivit bekväm men tröttnade redan innan covidpandemin på att resa.
När och varför tröttande ni på resor och hur känner ni er? Hur motiverar ni som fortfarande resor er? Vad söker eller väntar ni er finna på era resor?
Rest mycket under 80-90-00-tal. En gång varannat år under 10-talet. Någonstans där upptäckte jag Sverigeturism och hur mysigt och trevligt det är. Weekendresor i Smålands Glasriket. Slottsövernattningar och sevärdheter. Road trips där man löst planerar målen och plockar det bästa ur smultronställena. Och inte minst Stockholmska skärgården, den fantastiska. Från Grisslehamn och Arholma i norr till Utö och Möja i söder. Veckoresor till västkusten. Hyra hus i Bohuslän osv. (Tidigare har jag aldrig turistat i Sverige, och skulle aldrig komma på tanken.)
Jag saknar inte Arlanda, tullkontrollen, gate-passningen och flygresorna ett dugg. När pandemin kom tog vi det lugnt och visste var vi skulle ta vägen i vilket fall.
Kanske är det en ålderssak. Men jag känner att solsemestrar, charter, flygstol ner till huvudstäderna och pittoreska hamnbyarna etc, jag har gjort det där. Jag, vi, kan det där. Nu gäller det att upptäcka allt annat.