Är väl inte alls någonting ovanligt att svenskar längtar till exempelvis östeuropeiska länder då de påminner mer om hur vårt gamla hem, Sverige, såg ut på 90-talet och innan man bestämde sig för att fylla landet med araber och negrer. Dagens Sverige påminner mer om hur en brasiliansk favela såg ut på 90-talet.

Rörde mig ofta på skolbiblioteket på rasterna i högstadiet, och det var så jag hittade en fantastisk bok om Kanadas vilda natur. Blev nästan förälskad och sedan dess vet jag bara...

Vi är alltid allvarliga, med spår av irrpanne-ironi.

Ett uppror, emot det säck-och-aska-sekulära, som vi alla allt sedan grundskolan matas med. Svensken tror inte på En Gubbe i Molnet och hembränner istället sin Ersatz till Andlighet med joggingpass i skogen. Den själsliga utarmningen kastar oss i armarna på ort0doXX värdekonserwattism. Hu, säger cyklopiska Mångfaldsflocken och tror vi är tockna däringa Trrumpna Proud Boyz-apollogetter.

För oss förblir vår Längtan en intlekt'ell tankebild. Vi avser inte konvertera, ifrån Luther ska läran.

Städer, kan i ens drömmar få samma magnitud som de städer som (typiskt nog aldrig Nobelpris-påtänkta) förf. Italo Calvino lät vitt bereste resenären Marco Polo (inte Marc O'Polo) om kvällarna berätta om, för åldrade härskaren Kublai Khan, i Le Citta Invisibili (Turin, 1972).

Tack för gott trådämne. Vi kommer med intresse läsa om vad söndagsskribenter har för drömmar.

Åtshilliga, ur den välsituerade Mede klassen i Sverige idag, fantiserar nu om vara urfolk. Nu var inte Samerna Sveriges Urfolk, men Pubic Service och D N har lobbat framgungsrikt. När vi var Samer. Hopp, ställes till ens Släcktforskning. Hade inte mormorsmor sneda jack? Det anses numer tamt, bland de bättre bemedlade att rutinmessigt bara ses som "Vallonättlingar".

Korta studer absolut, det går bra att resa dit på semester men det är långt bort och dyrt. Att flytta dit är tyvärr inte möjligt för mig så som mitt liv ser ut idag. Jag får nöja mig med någon vecka eller två med år emellan. Känns som att jag lever livet mellan resor som i ett väntrum för att sedan äntligen få resa igen.

Jag förstår, min förälskelse började också med litteratur!
Kanada verkar fantastiskt, hade varit häftigt att uppleva yukon!

Så du menar att många idag fantiserar utan att göra något åt sina drömmar? Folk borde göra mer och drömma mindre? Jag hade gärna gjort något åt min längtan om jag haft möjlighet men tyvärr kommer jag inte ha det den närmaste tiden i alla fall.

Kul att du/ni uppskattar ämnet. Jag tycker det var och är väldigt roligt att läsa om andra som har drömmar/känslor likt mina.

Ja, jag längtar hem till Irland. Jag har bott där i fyra olika omgångar, men har insett att det aldrig kommer funka bo där permanent om min ekonomi blir betydligt bättre. Allt har blivit så dyrt så det är hopplöst.

Ja, men ett land jag tidigare bott i som jag ofta längtar tillbaka till.

Har tidigare i livet haft en mystisk längtan till Ryssland. En känsla som jag inte kan förklara, har aldrig heller varit där. Fantomsaknad, typ.

Vancouver island. Har allt. Dit längtar jag. Jordens paradis.

Eller hur! :thumbsup:



Varit där?

Fantomsaknad, bra ord!

Ja! Jag känner så med vissa platser, men för mig är det med medvetenhet om att det är en fantasi. Merwinnas text var talande, tycker jag. Fint att få längta också.