Jag tror gemene svensk uppskattar Köpenhamn därför att det är en stor småstad med genuin småstadskaraktär, precis som Göteborg. Eftersom Sverige bara består av småstäder vid sidan av Stockholm är det helt naturligt att bonnlurkar från exv. skåne trivs i den lantisatmosfären som Danmarks huvudstad erbjuder - folk är lite sådär byalags-trevliga, tempot är lugnt, folk dricker öl, röker en massa hasch och har en sådan där lagom avslappnad mañana-attityd.

Ingenting för mig, men jag hyser all respekt för er som uppskattar det.

För oss i södra Sverige blir man i kontexten allmängiltigt.


Väldigt många Svenskar pendlar från Malmö med omnejd till Kph varje dag, plus massa Danskar som flyttat till Skåne för de billigare huspriserna.

För oss i södra Sverige blir man i kontexten allmängiltigt.

Jag kan bara gissa, men jag misstänker att andelen invånare som gör det samma från Uppsala till Stockholm är bra mycket större, dels på grund av det större beroendet och dels på grund av att pendlingen har varit möjlig under en mycket längre period. Dock håller jag med dit om att jämförelserna blir skakiga om man börjar räkna in varenda ort och håla varifrån folk pendlar till en stad, så det är lika bra att hålla sig till tätort/storstadsområde.

Men säg det då. I trådens kontext syftar, det man jag pratade om, på skandinaver i allmänhet.

Det roliga är att folk i Malmö/Göteborg/Köpenhamn verkligen hatar Stockholmare, men vi i Stockholm är knappt ens medvetna om den här "rivaliteten" eller vad man nu ska kalla det.

Mycket bra sagt. Det var som jag hörde i en dokumentär på TV (kommer tyvärr ej ihåg vad den hette men den gick på SVT). Där hade en studie visat att Sthlmare hade mer gemensamt med Tokyo-bor än norrlänningar.

Virker ikke som at dere er så lite medvetna om det om man leser denne tråden

Alltid lika roligt att se allt Stockholmshat

Det roliga är att folk i Malmö/Göteborg/Köpenhamn verkligen hatar Stockholmare, men vi i Stockholm är knappt ens medvetna om den här "rivaliteten" eller vad man nu ska kalla det.

Någon gång ibland får jag lust att säga ifrån. Jag älskar mina bröder men om de sitter och petar en i sidan med pekfingret tröttnar jag efter tag och tillrättvisar dem. Sen fortsätter jag att leva mitt liv utan att tänka mer på det.

Det börjar dock gå upp för mig att brorsan fokuserar maniskt på mina revben och att han inte får något annat gjort. Kanske borde jag hjälpa honom förstå att min uppmärksamhet inte är det viktigaste i hans liv.

Det är inget hat, snarare likgiltighet över en stad i Sverige som mest liknar en gammal öststat.
Det roliga med denna stad är att invånarna tror sig bo i en världsmetropol. Detta gör det lite tragikomiskt när man pratar Stockholm med en stockholmare.

Skulle ju i varje fall varit skoj om man kunde kalla staden för mysig, men inte ens det är Stockholm

Men att påstå att stockholmare tror sig bo i en världsmetropol är bara struntprat. Jag vet ingen förutom folk som INTE bor i Stockholm som har den uppfattningen om stockholmare.