Det fanns en annons på arbetsförmedlingens hemsida som låg uppe till den 31e. Stod att man skulle kontakta Mark på Manpower så jag skickade ett mail till honom den 26e, och igår natt igen. Inget svar :|

Info till er som söker just nu: Enligt uppgifter ska alla platser vara fyllda för tillfället, därav kan det bli till att vänta nån vecka innan ni kommer in. Omsättningen på folk är ju enorm, så det brukar inte vara några längre väntetider.

Så pass! Det kan förklara saken. Oh well, pratade nyss med Anna på CPL och hon frågade om jag är 100% säker på att jag vill ha jobbet om jag nu får det, för det var en person innan som tackade nej i sista minut. Men jag måste säga att jag har varit mer sugen på IBM och haft det som prio 1 av någon konstig anledning Jag svarade i alla fall ja. Ett jobb är ett jobb.

Ska få göra det andra tekniska testet imorgon kl 15, klarar jag det blir det intervju senast fredag skulle jag tro. Längtar som fan! Vill bort från detta händelselösa liv

Det fetstilta.

Vad beror detta på? Att uppgifterna är tråkiga? Svåra? Att man inte når upp till företagets krav? Att man själv tröttnar? Att Irland inte är ett kul land, så man väljer att åka hem?

Det här har tagits upp ett antal gånger i tråden. Folk tröttnar och anledningen varierar.
För min del var det den Irländska kvalitén och standarden jag tröttnade på. Jag kunde inte leva där längre helt enkelt.

Nu är min telefonintervju runt hörnet. Uppenbarligen hade jag glömts bort, min vän på IBM påpekade detta igår och så sent som idag fick jag ett samtal.

Jag som vanligtvis är så lugn börjar fan bli lite smått nervös nu.

Äsch då, det kommer gå bra.

De kommer gå igenom ditt cv, och du får berätta lite vad du jobbat med i livet och vad du läste i skolan.
Har du arbetat med kundkontakt tidigare? Om svaret är ja så kommer dom att fråga vad det gick ut på.
Skriv ner lite grann om varje jobb.

Sen kommer de säkerligen, som de gjorde med mig, att gå igenom ett verkligt scenario där du uppfyllde kundens önskan på ett bra och trevligt sätt.
Skriver ner ett bra scenario som du känner dig "stolt" över och lyft fram det så kommer det gå galant.

Lite halvtaskig engelska är inga problem, och det får gärna vara lite grammatiska fel här och var.
Det viktigaste är att du kan göra dig förstådd.

Det är ett första jobb, ingen är tänkt att stanna här i mer än något år. Man ledsnar på dom enformiga arbetsuppgifterna, precis som McDonalds-anställda eller statligt anställda gör. Skillnaden här är att man oftast är ung och har chansen att göra nåt nytt sen.
Sen har det också att göra med att en stor del av dom som kommer hit är snorungar som precis slutat gymnasiet. Ungar som inte bryr sig alls och som bara kommer hit för att glassa. När dom då märker att man faktiskt måste göra sina arbetsuppgifter och vara i tid typ varje dag (något alla normala människor begriper) så föredrar dom istället att supa och fjanta runt. Sen får dom väl på nåt sätt för sig att jobbet tar ifrån dom "livet" och väljer därför att sluta.
Lägg därtill att vi jobbar några hundra pers här. Det innebär att det rullar ut folk några gånger i månaden.

Är du bara vettig och tekniskt lagd kan du lätt stanna här något år. Är du en bortskämd 90-talist så minskar sannolikheten rätt mycket.

Jodå. Det gick bra, dock var intervjun med Manpower och killen som ringde verkade nöjd med mig. Han skulle ta detta vidare till IBM så kan jag vänta ännu ett samtal denna eller nästa vecka. Inget att vara nervös över märkte jag. =)

Du får räkna med 1 års leasing. Det är inga problem att bryta kontraktet. Det värsta som kan hända är att ni blir av med depositionen - men oftast brukar det inte vara några problem att få tillbaka den heller.


Ang. omsättningen på folk så är det som tidigare sagt att man tröttnar. Dels jobbet, man kommer till en gräns då man känner att man kan nästan allt och man inte utvecklas. För mig är det inte speciellt stimulerande.
Sen tröttnar man på Irland, eller åtminstone Dublin. Allt är som i Sverige - fast lite sämre. På nästan samtliga punkter.

Jag har varit här lite drygt ett år, och vardagarna är väl inte speciellt spännande längre (man kom över den tröskeln efter 2-3 månader). Men med tiden blir man ju tightare och tightare med folk, och det är nog det som hållit kvar mig i alla fall.

Hm om man nu kan bryta det, varför är det då någon leasing?
Men det var ju skönt att höra iaf, att bli av med depositionen (en hyra typ?) det kan jag leva med iaf

Den bilden stämmer rätt bra med en del av folket som är här