Jag tror nog att jag sätter Helsingfors som den tråkigaste huvudstad jag har varit i.
Eller kanske inte den tråkigaste, mera den tristaste.
Jag har inga som helst kunskaper i finska språket, och blev kanske lite förledd när såpass mycket i skylt- och informationsväg även stod på svenska.
-Lätt match, bra stad! tänkte jag först.
Sedan fick jag uppleva den svenskfientlighet som faktiskt rådde där. Jag är nykter och skötsam och betedde mig inte illa på något som helst sätt, ändå kom det hela tiden fram folk och förklarade på svenska hur mycket de ogillade människor som jag. När jag bad om en mer uttömmande förklaring behagade de inte längre prata svenska...
Jag ser helt normal ut: 30-årsåldern, inga provocerande tatueringar eller piercingar, städad frisyr och klädsel.
Fullständigt trist upplevelse att ha lagt ut pengar på att komma till den staden, som sagt.