Planerta vart du vill åka, hur mycket det kostar med biljett och boende samt mat. Var borta så länge du kan.

Alternativ två är att jobba ett tag, eller studera, samla på dig mer pengar och samtidigt planera lite mer vart du vill åka. När studierna är klara eller jobbet är klart, ja då åker du.

Det är många som gör det, så var inte rädd. Ha det så kul, lycka till!

Men hur gör man det när vardagen drar en djupare ner i misären. När man upprepar exakt samma sak varenda dag bara för att man längtar och väntar på något annat? Jag känner mig som om jag har myror i brallan, jag kan inte njuta av någonting. Kan inte se på tv, kan inte läsa, kan inte umgås med folk. Jag bara längtar. Mitt hjärta är som en målssökande missil och vill bara ut på äventyr. Ibland är det faktiskt så illa att jag överväger självmord för att jag känner att varje dag som går och inget händer är ett misslyckande...



Pengarna är endast till för EN flygbiljett. Hade tänkt att på något sätt gå +/- 0 och hålla mig ifrån att använda pengarna så långt det går. Vill tjäna pengar på plats, flyga vidare, skaffa jobb på ny plats, jobba ihop pengar, flyga vidare etc. 66 tusen räcker knappt till en veckas semester på all inclusive hotell på valfri apollo-destination. Det vet jag. Men som sagt, jag lever inte i nuläget. Kan inte ta vara på tiden eftersom att det känns som att all tid i sverige är "förlorad" tid.


Jag förstår dig och håller med dig. Därav min ambivalens. Är kluven i två. Men jag känner ändå att jag måste åka snarast möjligt. Som ett litet barn som bara måste ha något annars går världen under. Problemet är att jag inte är ett litet barn, jag vet att världen inte går under och jag har allt jag behöver (tv, dator, mat, familj, pengar, kläder, böcker, tv-spel, cykel osv) men inget av det jag har spelar roll.

Tittar jag på en film skiter jag i filmen. Jag avundas alla karaktärer/skådisar och blir panikartat ledsen när jag inser vilka storslagna liv de lever jämfört med mitt lilla rutininrutade meningslösa misärpräglade skitliv.

Grabben ut och res runt med dig. Ta en pause och sluta tänk så mycket, du är fortfarande väldigt ung och har mycket mer i livet att uppleva

Önskar jag kunde ta dig där jag kom ifrån, i en afrikansk skog där man varken har Tv, dator eller mat, och lämna dig där i en vecka så att du känner smältan av att vara hungrig, inte kunna somna för att man vet att man kan bli mördad vilken minut som helst, svettas som häst på grund av solen...då hade du kanske hållit käften och försökt uppskatta det du har.

Läs klar skolan och inse att du faktiskt är lyckligare än de flesta.

Det du skriver är ett faktum som ej kan bestridas med logiska argument men det gör så jävla ont ändå.


HUR orkar du? Jag klarar inte av sverige. Det är samma sak, varje dag. Samma små ICA samma Let's dance, samma Spy Bar, samma bloggar, samma uteserveringar, samma semlor, blondiner, bipolära väder, betonglandskap, motorvägar, p1 p2 p3 p4 etc, samma IFK Gais tråk trist samma allt. Jag kan inte stanna här. Jag är så nöjd med sverige, det finns så många länder och så lite tid!

Jag har försökt tvinga henne till att prata. Hon blir antingen tyst som en betonggris eller så går hon och duschar mitt i/åker till ICA och handlar nåt som en undanmanöver.


Jag har få/obetydliga relationer. Har varit väldigt mån om mina vänner, nära och kära hela livet men så fort jag mådde dåligt så var alla som bortblåsta och har ännu inte återvänt trots mina försök att åtminstonde ta en fika/öl ihop. Nu är jag min egna bästa vän, jag hatar hur jag ser ut men jag älskar att umgås med mig. Är helylle!

Har planerat den här resan i 4 år. Har skrivit ner och sparat pengar. Det här är ingen impulsgrej, det är självförverkligande på högsta nivå. Lite som en transperson som äntligen får sin "rätta kropp". Jag vill operera dit mitt rätta liv.

Då detta är en resetråd kanske jag bör hålla mig till själva genomförandet av resan också.

Några saker jag skrivit upp som jag känner är basgrejer att fixa innan resan/packa med mig är:
Pass
Internationellt hälsokort
VISA-kort
Armbandsur
Kompass
Ficklampa
Silvertejp
Nagelfil
Utskrivna pappersark med info om länderna jag vill till + kartor över dessa
Uppblåsbar kudde
Vaccin
medicin (passa sig för vad som ej är ok i tullen bara)
Snabbtorkande handduk
Gummiband
Mobiltelefon (säljer nog min iphone och köper en billigare dock)

Något mer ni kommer på? Har säkert missat nåt.

Hade jag vart så säker på vad jag ville och detta mål var möjligt att uppnå inom kort hade jag gett allt. Tveksam på om är besviken på din överväldigande kärlek till förälder eller inte men det är absolut bättre än motsatsen.
Skolgången ger dig flera alternativ. Du kan antingen köra klart sista året eller bara dra iväg och uppfölja det senare om du saknar civilisation. Köra kurser på distans vet jag hur möjligheterna ser ut för men om möjligt kan du beta av det beroende på tillgångar. Du är även myndig så det finns egentligen ingen som kan stoppa dig.

Det jag inte förstår är hur 66 000+ inte skulle räcka för att du skulle kunna ta dig dit du vill, planering är a & o. Du borde även se till så att någon vet var du befinner dig och om du fortfarande lever, tråkigt att missa sin egna begravning.

Gå ut gymnasiet med 22.5 (är det väl) och gå någon meriterad linje. Efter du har jobbat några år kan du ta en resa.

Flumma nu för i helvetet inte!

Länder/Städer jag vill åka till:
Japan (drömresemålet)
Irland
Nya Zeeland
Amsterdam
Berlin
Frankrike
London
Finland
Sydafrika
Alaska
Moskva
Nepal
Indien
Rom, florence, venedig
Istanbul
New york, los angeles, texas, mexico
Barcelona
Kina eller thailand (helst kina)

Är alltså inte minsta kräsen. Vilka som helst av de länderna/städerna och jag skulle bli nöjd över att få en billig biljett. tänkte mig sista-minuten biljetter från destination till destination... kan ju hänga på flygplatsen när det börjar bli dags att röra på sig igen. Att sen avbryta resan i panik om det går åt helvete blir inga problem. Bara att låna pengar och köpa biljett till arlanda. Skulden kan man betala sen, är det total panik så är det.


Ja, och jag känner att resan är viktigare än mitt liv. Jag vill inte ha barn och familj. Jag vill inte bo på ett ställe. Jag vill inte ha jobb eller hus eller båt eller fina kläder och en tv. Jag vill leva ett spännande liv på fri fot, vill aldrig slå rot och vill bara upptäcka tills jag dör.

Jag var i danmark för två månader sen och väl där mådde jag som en gud. Allting kändes underbart och jag var så livshungrig. Har inte haft livslust på många år men kände hur jag kunde KÄNNA igen när jag var ute och såg nya saker..


Jag är bortskämd som få och har kläder och mat och SAKER i överflöd. Jag vet. Skänker gladeligen allt jag äger till någon annan. Den enes lycka, den andras helvete eller vad man nu säger. Man vill alltid ha det man inte har, så är det bara. Men jag kan inte ljuga för mig själv och tvinga mig att älska att jag dragit stora vinsten i livets lotteri vad gäller materialistiska saker. Lycka kommer aldrig av pengar, inte för mig men kanske för andra. Jag har inte varit lycklig sen jag var typ 8 år eller nåt och mina enda intressen var pokemon och nutella på polarbröd.

Problemet med din logik är att du packar för något som ser ut som en turist resa, glöm inte bort det faktum att Sverige är det enda landet i världen där invånarna kan färdas hur de vill i skog och mark, Du måste köpa vatten och mat dagligen vilket kommer ta på pengarna snabbt.

Det citerade låter som ett problem som sitter i dig, inte i miljön du vistas i. Du verkar ha ganska grova problem i dig själv och har fäst dig vid tanken på att det kommer bli bättre bara du kommer bort, men du kan ju inte fly från dig själv. Hur säker är du på att det känns bättre i ett annat land?

66000 är ändå en summa du kan komma iväg på. Man behöver ingen 5-årig jorden runt-resa för att det ska vara ett äventyr. Åk bara och hoppas att det går bra. Se till att ha returbiljett säkrad bara, för Ica-butiker, semlor, fyra årstider och GAIS är rätt fint och tryggt, trots allt.

Tänk på att ska du resa utanför EU blir det en jävla massa pappersarbete, och ska du resa till USA/KINA/JAPAN, så måste du söka turistvisum, och fylla i extra papper där du skriver kontrakt på att du inte kommer arbeta, eller sälja tjänster i landet du ska till, detta ska skrivas långt i förväg så att myndigheterna i respektive land kan förbereda din vistelse.

Av egna erfarenheter är det svårt att resa till exempel USA på turistvisum utan att ha en fast adress på hotellet man ska vara på. Jag hade oturen att bli tagen bakom förhör där jag fick förklara för myndigheterna vad jag hade i åtanke.

Skolan går väldigt bra, har vg eller mvg i samtliga kurser än så länge och det bådar gott. Men det ger mig ingenting, det säger ingenting, jag blir inte gladare och faktum är att livsglädjen inte finns i nuläget. Jag tänker på den här resan 24/7. Ibland undrar jag om man någonsin känner sig redo? Jag vill ju åt frihetskänslan, det otrygga, det osäkra. Äventyret. Jag är så trött på att göra samma saker varje dag, jag skäms över min existens och nojjar över att jag kanske får cancer/hjärtsjukdom/skott i pannan och dör innan jag hinner ge mig av. Vågar inte leva för jag är så rädd för att dö innan jag uppfyllt min enda dröm...

Det jag gör om dagarna är att överkonsumera kalorifria godisalternativ (läs: tuggummi a la laxerande effekt och lightcola), gå långpromenader, stirra tomt på spegeln, hålla långa monologer för mamma vars intresse för mig och mitt liv verkar ha svalnat nu när jag fått bättre självförtroende, titta på tv, onanera, vara online och på helgerna gå ut om jag vågar mig på alkohol. Stress och en total frånvaro av lust och glädje finns i min vardag. Jag går med tunga steg, ifrågasätter allt jag gör och allt runt omkring mig, gråter tårlöst, självömkar, längtar så intensivt bort att jag knappt kan ta mig ur sängen på lediga dagar.


Hm, gymnasiet.. har två år kvar. Ett år hade jag nog kunnat vänta tror jag. Men TVÅ?! jag tror jag måste spy bara jag tänker på att leva med det här så länge. Ett år går väl till att verkligen planera + jobba ihop pengar. Men två är helt övermäktigt!

Kan man läsa gymnasiet på kortare tid? Går det att läsa typ två år i ett?